'Går det bra?' frågade Helen och lutade sig mot dörrkarmen.

Jag nickade och log.

'Okej, om du vill kan du byta om så fikar vi sen' sa hon och jag nickade innan hon sen gick ut och stängde dörren efter sig.

Jag stod och kollade mig själv i spegeln.

Jag var inte riktigt säker på hur detta kändes, det kändes så, märkligt, så konstigt.

Det kändes inte som hemma, inte än.

Jag vet att allting skulle bli bättre, det var jag säker på, jag hade redan börjat bygga upp lite mod till att prata med folk, men det kändes så otroligt konstigt, så lättande, men ändå konstigt.

Jag bytte om till ett par jeans shorts, en bralet top, ett rosa linne och ett par vita converse.

Jag lät min blick vandra över blåmärkena och såren som sakta men säkert hade börjat läka.

Jag blundade och tog ett djupt andetag.

Jag visste att det skulle ta tid, men jag var redo för en förändring, och för att låta det få åt ett bättre håll.

När jag kom ner för trappan kändes det otroligt främmande.

Huset hade så många våningar, så många korridorer och så många rum att jag hur lätt som helst skulle kunna tappa bort mig.

När jag hittade till köket satt alla där och väntade på mig.

Med allas blickar på mig gick jag tyst bort till en stol och satte mig ner.

Jag satt i min säng och kollade upp i taket när min mobil ringde.

Min blick vandrade sakta mot mobilen innan jag tog upp den.

'Hallå?'

'Hej min ängel, hur är det?'

Det var Niall, och jag rös av välbehag utav hans röst.

'Hej älskling' sa jag lättat och blundade lite. 'Jag ska inte ljuga, det är riktigt jobbigt. Det känns så främmande, en helt ny stad, så många nya personer, så mycket nytt, det känns riktigt jobbigt faktiskt'

'Jag förstår dig, men allting kommer bli bättre, jag finns här och jag ringer till dig så fort jag har tid, och jag vill att du ska veta att du kan ringa mig vilken tid som helst på dygnet. Allt jag vill är att du ska må bättre, jag tror detta kommer vara en bra förändring för dig' sa Niall förstående och jag la mitt huvud löst på den mjuka kudden.

'Dina ord betyder mycket älskling. Jag är redo för en förändring, och även fast det är så mycket som förändras på en gång så tror jag att det kommer bli en bra förändring, och jag ska ge det en värdig chans'

'Det låter jätte bra Lisa'

Jag och Niall pratade i nästan två timmar, om allt och inget.

Det kändes bra, att prata med någon som jag kände så bra, det tog mig bort en liten stund.

En stund efter vi la på knackade det på dörren till mitt rum.

Jag satte mig upp och kollade mot dörren.

'Kom in' sa jag sen och dörren öppnades.

Helen kom in och satte sig mjukt bredvid mig på min säng.

'Hur känns det?' frågade hon och jag övervägde frågan lite.

Jag kunde alltid ljuga och säga att det kändes bra, men ju mer jag tänkte på det, och hur konstigt det än lät, så var hon min nya familj nu, och jag kände inte för att ljuga för henne.

'Det känns..' började jag, men avbröt mig när ordet konstigt kom till min mun. 

Det kändes inte rätt att använda det inför henne, det kändes inte rätt. 

'Annorlunda' fortsatte jag sen och hon nickade förstående. 

'Det känns verkligen annorlunda, det känns ju grymt mycket bättre än vad jag hade det innan, men ett rba annorlunda, en bra förändring' 

Helen nickade igen. 

'Jag förstår att detta måste kännas otroligt konstigt för dig, men jag, vi alla, kommer göra det bästa för att det ska kännas bra och rätt för dig, så att du kan känna dig som hemma, det är ju det vi är här för' sa hon och log varmt mot mig. 

'Jag hoppas verkligen att du kommer få det bra, och jag vill verkligen att du ska känna dig trygg. Vi finns alltid här för dig om det är något. Jag förstår att du kanske inte vill prata om hur du mår och så med oss eftersom vi inte känner varandra bra, och det får ta sin lilla tid, men jag vill iallafall att du ska veta att vi kommer finnas här när du känner dig redo för det' fortsatte hon sen, och vart enda ord värmde mitt hjärta.

Jag log och nickade, och kunde inte hindra tårarna från att tränga sig ut i mina ögon.

Jag lutade mig fram och vi kramade om varandra, och det kändes så bra att kunna känna sig trygg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fredag, 17 Februari "Vad gör vi ikväll?" frågade Tyler när vi var på väg till busshållplatsen. "Det är ingen hemma hos mig, så vi kanske kan köpa lite godis, beställa hämtmat och kolla på någon film?" svarade jag och han log mot mig. "De...

  Jag och Tyler gick upp till mitt rum och stängde dörren. Vi satt en stund och pratade om skolan och om allting som hade med den att göra, men tillslut blev det tyst för ett tag, innan han sen öppnade munnen för att säga någonting.  "Hannah, ja...

  16 Januari, måndag 09.45 Jag och Jasmine gick och satte oss bredvid Tyler och Dylan som satt vid ett bord i uppehållsrummet.  "Är det bara jag eller känns det som att Clar och Zack är lite, jag vet inte, för mycket?" frågade Dylan och nick...

  Jag och Jasmine gick fram och ställde oss bredvid Zack och Clarissa som stod vid sina skåp och tog sina grejer. Bara några minuter senare kom Dylan och Tyler och ställde sig bredvid oss. "Så, vill ni hitta på något?" frågade Clarissa och kol...

    9 Januari Måndag 15.45 Hannahs perspektiv "Nej, jag menar det, hade Liam varit hemma hade detta varit den bästa julen någonsin" sa jag och Jasmine suckade. "Det säger du varje år!" utbrast hon med ett skratt och jag suckade. "Gör jag...