Jag vaknade av att min mobil ringde.

Jag tog upp den och svarade.

'Hallå?' sa jag och hörde mamma i andra änden.

'Hej raring, hur är det?'

'Hej mamma, jo allting är bra, precis som igår' svarade jag och kunde se hur hon log. Hennes tonläg visade att hon var på bra humör.

'Jag ville bara kolla så att allting var bra, vad har ni gjort de senaste dagarna?'

'Inte så mycket, mest bara legat vid poolen och så, sen har vi varit ute och kollat runt och så också' svarade jag.

'Okej, vad roligt, men jag hör av mig senare, puss puss'

'Hej då' sa jag och la på.

Jag sträckte på mig och satte mig upp.

'Who was that' sa Liam och jag, som inte reagerat på att han vaknat, ryckte till lite.

'My mom' svarade jag sen och han nickade. 

Liam hade på sig samma kläder som han hade igårkväll, medan jag hade bytt om till ett rosa kort linne och ett par korta sovshorts. 

Jag ställde mig upp och gick in till badrummet. Jag tvättade ansiktet och gick sen ut igen.

Jag gick förbi sängen där Liam inte längre låg och gick ut.

Niall och Zayn låg fortfarande och sov i soffan i vardagsrummet.

Jag gick in i köket där Liam och Louis satt.

'Morning darling' sa Louis och log mot mig.

'Good morning' svarade jag och tog fram ett glas för att sen sätta mig vid bordet.

Jag hällde upp juice i glaset och när jag kollade upp stirrade Liam på mig.

'What?' sa jag och hans läppar bildade ett leende.

'You're just so beautiful'

'Cutie' svarade jag och han log.

'Okay, couldn't you wait until I've gone?' sa Louis och gick ut från köket.

Jag gick över till Liam och satte mig i hans knä.

'You know, you're the most beautiful girl in this world' viskade Liam.

Jag log och la mitt huvud på hans axel.

Jag visste inte hur detta skulle bli, han är ju liksom världskänd, men en dag i taget.

Jag tog ur tofsen ur mitt hår, som inte längre var lika lockigt som igår, utan nu var det mitt naturliga vågiga hår som hängde fram.

Jag gick in i duschen och rös när vattnet träffade min kropp.

Jag kände inte för att gå ut från duschen, jag ville stå kvar hela dagen.

Jag virade handduken om min kropp och vred ut allt vatten ur mitt hår.

När jag öppnade dörren ut till mitt rum slog kylan emot mig och en rysning ålade sig upp längs min ryggrad.

Jag gick fram till garderoben, där nu alla mina kläder kommit in.

Jag valde ett par vita jeansshorts och magtröja med usas flagga på. 

Jag gick in till badrummet igen och borstade igenom håret en gång innan jag fönade det.

Jag satte upp mitt hår i en tofs och gick sen ut från badrummet igen.

Jag gick ut till Chelsea som satt och kollade på tv.

Detta var sista dagen killarna skulle jobba, innan dem sen var lediga resten av dagen, imorgon, på fredag och hela helgen, sen skulle de jobba igen på måndag.

Jag kollade klockan, två timmar kvar innan de slutade.

Jag var så upptagen av programmet jag kollade på att jag inte märkte att någon kom in i rummet.

'Well, hello on you' sa någon och jag ryckte till.

Jag kollade upp för att se fem killar stå och le stort mot mig.

'Well, hello on you too' svarade jag medan de satte sig bredvid mig i soffan.

'Where's Chelsea?' frågade Harry och jag ryckte lite på axlarna.

'Her cousins took her somewhere, don't know where, she will be back at six' svarade jag och han nickade.

Jag kollade klockan och såg att det var fem timmar kvar innan hon skulle komma tillbaka.

'Just some updates, how are you getting here without Chelseas realtives seeing you?' frågade jag och kollade på killarna.

'We have our ways' svarade Louis och jag skrattade.

Plötsligt byttes kanalen och jag kollade på Zayn som satt med fjärrkontrollen. 

'I was watching that' sa jag och kollade på honom. 

'Well, I wasn't' svarade han och jag gav honom en blick. 

'Really, Zayn, Really?' 

'I'd rather watch this' sa han och pekade med kontrollen mot tv:n. 

Det var någon äcklig skräckfilm som jag inte alls kände för att se. 

'Well, I don't. So if you mind' sa jag och innan han hann säga något tog jag fjärrkontrollen ifrån honom. 

'Hey' sa han och jag skakade på huvudet och bytte tillbaka till det jag kollade på först. 

Plötsligt tog Zayn tillbaka kontrollen och jag kollade surt på honom. 

Jag försökte få tillbaka den, vilket var lite krångligt eftersom att Liam satt mellan oss och jag var tvungen att luta mig över honom för att få tag i den. 

När jag fick tillbaka kontrollen räckte jag ut tungan mot Zayn, men hann inte längre innan någon drog kontrollen ur min hand. 

Jag vände mig om och kollade på Louis som bytte kanal till något helt annat. 

'My turn to choose' sa han och jag tog tillbaka kontrollen. 

'Actually, noone of you can choose, because I live here and I watched first' sa jag och bytte kanal, återigen. 

Efter många bytande av tv-kanal hade Harry fått tag i kontrollen, och även han bytt till något helt annat.

Sen tog Niall den för att också han byta kanal.

'Serious guys' svarade jag och kollade på killarna.

'We're totally serious' svarade Harry och jag kollade på honom.

'Yeah, can you ever be serious' svarade jag och sträckte mig efter kontrollen som Niall hade.

Innan jag hann ta den hade han kastat den till Zayn som kastade den till Louis som gav den till Harry som kastade tillbaka den till Zayn.

'Seriously, how old are you, three?' sa jag och följde kontrollen med blicken som den fortsatte att kastas runt.

'Chelsea'll kill us if it breaks' fortsatte jag och varje gång jag sträckte mig efter den blev den ivägkastad till någon annan.

'Please, just give me the remote' sa jag och suckade.

'Let me think, no' sa Louis och kastade den till Zayn.

De fortsatte kasta runt den tills den hamnade hos Liam.

Han stannade upp och alla kollade på honom.

'Please, give it to me, sweety' sa jag och kollade på Liam.

'Don't give it to her, Liam, don't look into her eyes, she will hypnotise you' sa Niall, och jag kollade bedjande på Liam.

'Don't listen to them, give it to me' sa jag och han kollade först på mig sen upp på Louis och sen på kontrollen.

Innan jag visste ordet av det hade han kastat den till Louis och jag suckade.

'Liam!' sa jag klagande och han skrattade.

'I had to' svarade han.

'Whatever'

Jag vände mig istället mot Louis.

'Give me the remote' sa jag och han skakade på huvudet.

Han kastade den till Zayn som kastade den till Niall som gav den till Harry som kastade den till Zayn som gav den till Liam som kastade den till Louis.

'I can't believe you guys, you're so childish' sa jag och suckade.

En stund satt jag bara där medan killarna fortsatte att kasta runt kontrollen.

Jag suckade högt flera gånger.

Jag bara satt där och väntade på att de skulle tröttna, men det hände aldrig. 

Jag vände mig om och såg att Liam hade kontrollen. 

Innan han hunnit kasta en hade jag tagit den. 

Jag sprang in till mitt rum och stängde och låste dörren, ja det fanns ett lås.

Egentligen skulle killarna bara kunna byta kanal på tv:n eller helt enkelt stänga av, men det gjorde dem inte.

Någon tryckte ner handtaget för att öppna.

Jag visste att man kunde låsa upp från deras sida också, om man hade naglar eller en kniv eller något.

När jag hörde att kökslådarna öppnades fick jag panik och började snurra runt och leta efter ett bra gömställa för kontrollen. 

Jag la den under madrassen i sängen. 

Precis som dem kom in. 

'Give us the remote' sa Louis och jag ryckte på axlarna.

'I don't have it' svarade jag enkelt.

'Gina' sa Harry och jag skrattade.

Louis tog ett steg närmare och jag tog ett steg bak.

'Wait, this is like some kind of game, you have to find the remote, and when you do, you can choose what channel you'll look at' sa jag och killarna kollade på mig.

'Easy as that' sa jag och nickade.

Jag gick ut och satte mig i soffan medan killarna letade.

Jag visste att det inte skulle ta lång tid för dem att hitta den, det var inte ett direkt svårt ställa precis.

Men nej, efter kanske en halvtimme eller fyrtiofem minuter kom de ut igen.

'Gina, we can't find it' klagade Niall och jag skrattade.

'Well, tough luck' sa jag bara.

'Gina, tell us where you hid it' sa Louis och jag skakade på huvudet.

'That's not the rules'

'Forget about any rules, say where it is'

'You don't look carefully enough' sa jag ställde mig upp.

Louis tog ett steg närmare mig och jag backade ett par steg.

'Gina..' sa han och jag backade ytterliggare ett par steg.

'It's just a remote' sa jag och kollade på dem.

Louis tog ett steg närmare mig och jag gav upp.

'Okay, I'll show you where it is' sa jag och gick in i mitt sovrum.

Jag tog fram den och gav den till Louis.

'I hate you' sa jag och räckte ut tungan mot honom.

Plötsligt fick jag en känsla för att baka.

Jag gick in i köket och kollade så vi hade alla ingridienser till att göra chokladmuffins.

Allting fanns där förutom en liten gryta så jag kunde smälta smöret it, och en plåt att ställa muffinsen på.

Jag tog nycklarna och gick ut för att hämta det. 

När jag tagit det ur förrådet kollade jag så att jag låst ordentligt och gick sen in igen. 

Det kändes som att hela världen stannade upp.

Det avfyrades fyverkerier inom mig och det kändes som att jag skulle dö av glädje, det var helt sjukt.

Det här borde kännas konstigt eftersom att vi knappt känt varandra i tre dagar, men det gjorde det faktiskt inte. Det kändes så fruktansvärt bra. Det kändes bra att veta att han kände samma sak för mig som jag kände för honom. 

Han släppte taget om mig och log mot mig.

'Have anyone ever told you you're a good kisser?'

'It happens sometimes' skojade jag och skrattade.

Han kramade om mig så det pirrade i hela mig.

'I really like you' viskade han och jag log.

'I really like you too' viskade jag tillbaka och vi båda log mot varandra.

'Ni gjorde vad?!' utbrast Chelsea och kollade med stora ögon på mig.

Jag kunde inte göra något annat än att le och rodna lite.

'Herregud, det är så gulligt!' fortsatte hon sen och log mot mig.

'Har han brättat för någon än?'

'Jag vet inte, vi har inte pratat efter att dem gick' svarade jag och hon kollade på mig.

'Men gud, det är ju jätte roligt' sa hon och log.

Precis då började min mobil att ringa.

'Yeah?' svarade jag och log såfort jag hörde Liams röst.

'Hey, I just wanted to ask if you, maybe wanted to go out and eat dinner with me?' sa han och jag log.

'You mean as a date?' frågade jag exalterat och log lite.

'You want it to be a date?'

'If you want to'

'So, you wanna go on a date?'

'Of course I want' sa jag och hela jag blev varm.

'Okay, pic you up at seven'

'Okay, love you' sa jag, men innan jag hunnit lägga på sa han något.

'And tell Chelsea that the boys are gonna stay with her so she wont be so lonely'

'I will, bye' sa jag och vände mig mot Chelsea.

'Jag har en dejt' sa jag och hon log brett.

'Vi måste göra dig i ordning' sa hon och jag log.

Jag log och kollade mig i spegeln.

Jag hade en vinröd klänning.

Den satt tajt upptill och slutade ungefär vid knäna.

Där "kjolen" på klännigen var var det ett lager spets. Ryggen var öppen och där hängde det vita pärlor.

Jag hade ett par svarta klackskor.

Mitt långa bruna hår var lockat och Chelsea hade hjälpt mig med sminkningen.

'Du är perfekt' sa hon och log mot mig.

'Snurra' sa hon och jag gjorde som hon sa.

'Du är verkligen jätte fin' sa hon och jag log.

'Tack så mycket' sa jag och gav Chelsea en kram.

När killarna kom var jag mer nervös än någonsin.

'You're really beautiful' sa Liam när han såg mig.

Jag log och en lätt rodnad spred sig över mina kinder.

'Your not so bad yourself' svarade jag och han log.

De andra killarna granskade mig medan dem gick in till vardagsrummet där Chelsea satt.

Liam kom fram till mig och drog in mig i en kram.

'Ready to go?'

'Absolutely'

Chelseas perspektiv

Jag satt och höll på med mobilen medan killarna spelade något spel på xboxet.

'Am I the only one that's hungry?' sa Zayn och jag ryckte på axlarna.

'No, I'm starving' sa Niall och Harry kollade på honom.

'Tell me sometime you're not hungry' sa han och Niall tänkte efter

'What if we order some pizza?' föreslog Louis och killarna instämde.

Tänk att jag sitter här med fyra utav killarna i one direction, och Gina är ute på dejt med den femte, det är helt sjukt ju. Jag kan knappt tro att det är one direction, jag skulle aldrig tro att dem var såhär, och verkligen aldrig tro att jag, jag, skulle sitta här och vara med dem.

'Hello, Chelsea?' sa Harry och viftade med handen framför mina ögon.

'What?' sa jag och skakade på huvudet.

'You want pizza?'

'Sure thing' svarade jag.

'Okay, so are you and Gina like relatives or sisters?' frågade Harry och jag skrattade lite.

'No, we're just friends, and we have been since we we're little kids'

'Oh, okay'

Våran konversation avbröts av att min mobil ringde.

Det var mamma.

'Hej mamma' sa jag och la ner min pizza bit.

'Hej raring, hur mår du?'

'Jag mår jätte bra, hur mår du och pappa?'

'Vi mår bra, allting är bra'

'Jag har tänkt ringa, men det har inte blivit av'

'Jag förstår, jag har inte heller hunnit ringa'

En stunds tystnad spred sig över oss.

'Hur mår Gina?'

'Jodå, hon mår bara bra'

'Det är skönt att höra, hur mår Christian?'

'Jodå, han mår jättebra, alla kusiner också'

'Vad roligt, vill du prata med pappa, han kommer här' sa mamma innan jag hunnit svara.

'Hej gumman, jag saknar dig jätte mycket, din mamma också'

'Jag saknar er med, jätte mycket'

'Är det bra där?' frågade han och jag nickade, fast att han inte kunde se det.

'Det är jätte bra, och jätte fint. Jag och Chelsea fick hela stugan för oss själva, Maria och Thomas har flyttat ut nu'

'Jag hörde det' svarade pappa och vi blev sen tysta en stund.

'Men jag måste gå nu, jag ringer så fort jag kan, jag älskar dig hjärtat'

'Jag älskar dig med'

Jag la på och vände mig mot killarna som stirrade konstigt på mig.

'What was that?' sa Niall och jag skrattade.

'What was what?' frågade jag och denna gången var det hans tur att skratta.

'That language' sa han och jag log lite.

'That was swedish' svarade jag och Harry kollade på mig. 

'That is so cool, I have always thought swedish was a cool language' 

'Say something in swedish' sa Louis och jag skrattade.

'Like what?'

'Say your name, your age and where you live' fortsatte Harry och jag skrattade, men gjorde som dem sa.

'Jag heter Chelsea, jag är sexton år och bor i Stockholm' sa jag.

Jag kände mig dum som satt och pratade på svenska när det inte fanns någon här som kunde språket.

'That sounds so weird' sa Zayn och skrattade.

'No, that sounds cool' utbrast Harry, ockås han skrattade.

'Learn me some words' sa Niall och jag skrattade.

'What do you wanna know?'

'How do you say I love you?'

'Jag älskar dig' sa jag och skrattade åt hans frågande blick.

'Slower please' sa han och jag skrattade.

'It's hard for you guys to understand some words, because we have letters in our language that you don't have in yours' sa jag och Louis kollade på mig.

'And which is those letters?'

'Å, ä,ö' sa jag och han fattade ingenting.

Jag tog fram en penna och ett papper och skrev ner alfabetet.

'You don't have those three letters in your language' sa jag och pekade på å, ä och ö.

Jag kände mig som värsta svenskaläraren.

Jag skrev ner "I love you" och "jag älskar dig" på pappret.

'So, this is I love you in swedish' sa jag och pekade med pennan där jag skrivit jag älskar dig.

'You pronance it jag. älskar. dig.' sa jag sakta och kollade på Niall.

'Try to say it with me this time'

Han provade flera gånger att säga det.

Tillslut kunde jag inte hålla mig från skratt.

'Am I that bad?' sa han och jag försökte sluta skratta.

'No, you're great, try it one more time' sa jag, och även denna gången började jag skratta.

'I'm sorry, you're good'

'You're lying' sa han och jag skrattade.

'You just need practice, that's all' sa jag och han skrattade också lite.

'But how come you can so good english?' frågade Harry och jag skrattade. 

'That's because we're learning it in sweden, and it's not as hard to learn english as it is to learn swedish' svarade jag och killarna nickade.

Ginas perspektiv

Jag och Liam hade varit på den finaste returangen någon kunde tänka sig, och han betalade allt.

Jag hade sagt att jag inte hade råd, och att han inte skulle få betala för mig, men han var så bra på att övertala folk. 

Jag tog av mig mina klackskor och gick barfota i vattnet. 

Vi gick längs den tomma stranden och pratade. 

'You know, I love you very much' sa Liam och vände sig mot mig.

Vi stannade och kollade på varandra en stund.

'I love you too' sa jag och han drog in mig i en kram.

Han kysste mig på kinden och jag la mitt huvud på hans axel.

'I've never felt this way before, you're so special. It was something that started at the first time a looked at you, it was a really special feeling' sa Liam och jag kände mig varm i hela kroppen.

'It's like we've known eachother forever' fortsatte han. Jag kollade upp på honom och log, för att sen lägga båda mina händer på hans kinder och trycka mina läppar mot hans.

'Vad är det?' frågade Chelsea och jag skakade på huvudet.

'Det är ingenting' svarade jag och hon kollade på mig.

'Seriöst, det är ingenting' sa jag och hon såg inte helt övertygad ut.

'Du vet att du kan prata med mig om vad som helst, det har du alltid kunnat' sa hon och jag nickade.

'Jag vet, jag lovar att berätta om det skulle vara något, men jag är bara trött, jag ska nog gå och lägga mig' sa jag och blrjade gå mot mitt rum.

Utan att tända eller något gick jag direkt fram till min garderob som det nu låg lite kläder i och på en ren chansning drog jag ut ett par korta sovshorst och ett kort linne.

Jag drog av mig mina vanliga kläder och bytte om till det andra för att sen gå in på toaletten.

Inte heller där tände jag, jag vet inte riktigt varför, jag bara kände mig inte så ljus.

Det var något med Liam som jag gillade, och enligt det som hände innan kunde jag säga att han gillade mig med, men jag kunde inte vara säker. Men det verkade verkligen som det, och jag hoppades verkligen att det var som jag tänkte.

Jag satte upp håret i en boll på huvudet och borstade sen tänderna.

Jag stod en stund och kollade mig i spegeln innan jag gick ut till mitt rum igen.

Jag la mig ner i sängen och drog täcket över mig.

Om allting bara kunde bli lika bra som i drömmarna.

'Wakey wakey' sa någon och drog av mig täcket.

Av rösten att döma kunde jag säga att det var Harry.

Jag satte mig upp och kollade på han som flinade mot mig.
'Who let him in?' sa jag högt och föste ut Harry för att sen skaka lätt på huvudet och gå in på toaletten.

Jag duschade snabbt och fönade håret, sen satte jag upp det i en tofs.

Jag tog på mig ett par svarta shorts, det neonrosa linnet med dödskalle på och ett par vita converse.

Jag sminkade mig med mascara och lite läppglans och gick sen ut till köket där Liam och Louis satt.

'That went fast' sa Louis och jag skrattade.

Jag tog ut apilsin juicen och hällde upp lite i ett glas.

Liam log lite mot mig och jag log tillbaka.

Jag tog med mig glaset ut till vardagsrummet och satte mig i soffan bredvid Chelsea och Harry. Jag kollade klockan som stod på 10.25

Jag drack sakta upp juicen och gick sen in till köket igen för att ställa glaset.

'You wanna do something?' frågade Niall som nu kommit in i köket.

'Sure' sa jag och log mot honom. 'Like what?'

'Don't know' sa han och skrattade lite.

Jag försökte att inte visa vad jag kände för Liam, men i vissa lägen skulle det vara lätt att förstå.

Jag försökte att inte le allt för mycket när jag kollade på honom, men det var inte lätt.

Jag kände hur det värmde inom mig såfort han kollade på mig.

Mitt hjärta slog i hundratrettio så fort jag tänkte på honom, det var helt sjukt.

Jag hade precis lärt känna killen, men ändå kände jag sådär.

Jag ville bara ge honom en stor kram så fort jag såg honom.

'Vad tänker du på?' sa Chelsea och jag ryckte till. 

'Va?' 

'Eller borde jag säga vem tänker du på?' sa hon och jag rodnade. 

'Ooh' sa hon och jag slog till henne med min kudde.
Jag skakade lätt på huvudet, ingenting kunde få mig på dåligt humör när jag tänkte på Liam.

Jag vaknade av att min mobil ringde.

'Mm' mumlade jag trött och drog en hand genom mitt hår.

'Hey, what's up?'

'Sleeping' sa jag och log brett när jag hörde hans röst, helt underbar.

'Then get up, we're coming in an hour' sa Liam och jag log.

'Yes sir, see you then' sa jag och la på.

Jag gick upp och gick ut från mitt rum till Chelseas rum.

'Upp och hoppa, killarna kommer om en timme' sa jag och drog av Chelseas täcke.

Jag gick sen in på mitt egna rum och hoppade snabbt in i duschen.

Jag fönade håret och lät det sen hänga, sen sminkade jag mig med mascara och lite läppglans och tog på mig en turkos klänning som slutade lite ovanför knäna och ett bälte i midjan och mina "guddinaskor" (hahha vet inte vad det heter).

Jag gick ut till köket och hällde upp ett glas juice medan jag sjöng på en låt jag hade hört på radion någon dag.

'Varför är du så glad då?' sa Chelsea och jag snurrade runt.

'Inget speciellt' svarade jag och log mot henne medan jag gick ut från köket och in till mitt rum igen.

Jag satte på musik och stod framför spegeln och sjöng med till musiken.

Jag tog fram min mobil och kollade twitter och facebook lite innan jag sen beslutade mig för att stänga av musiken.

Jag gick ut till vardagsrummet där killarna som nu kommit satt och spelade något bilspel på xbox.

'Whatcha doing?' sa jag och allas blickar vändes mot mig.

'Well, hello beautiful' sa Liam, LIAM! Jag ville bara skrika, så lycklig jag var.

'Aw cutie' sa jag och satte mig ner i fåtöljen bredvid soffan.

Jag kollade på Niall och Zayn som sprang runt på gräset.

Vid detta laget hade de redan klurat ut att jag och Chelsea visste vilka de var.

'You don't mind being with us because of who we are, or if people starring at us?' hade Liam frågat.

Inte förrän då hade jag tänkt på det så.

Tänkt på att vi är med killarna i onedirection, det känns inte som att jag vill tro på det. Det känns inte alls som att dem är med i ett band, inte ett dugg.

Jag rycktes ur mina dagdrömmar av att någon knäppte med fingrarna framför mig.

'Gina' sa Chelsea och flinade mot mig.

'Vem är det du tänker på?' frågade hon och jag skrattade lite.

'Ingen' svarade jag.

Precis som Chelsea skulle mot argumentera ringde min mobil.

'Gina' svarade jag och hörde mamma på andra sidan.

'Hej gumman, hur är det?'

'Hej mamma, jo allting är superbra, hur är det själv?'

'Jodå, allting är bara bra, vi saknar dig'

'Jag saknar er med, jätte mycket'

Lögn, jag hade inte ens ägnat dem en tanke, vilket jag nu skämdes över.

'Pappa vill prata med dig' sa mamma och jag log.

'Hej pappa' sa jag när jag hörde hans röst.

'Hej hjärtat, är allting bra?'

'Jadå, allting är jätte bra'

'Vi saknar dig jätte mycket'

'Jag saknar er med, verkligen'

'Jag älskar díg jätte mycket hjärtat'

'Jag älskar dig med pappa'

'Jag måste lägga på nu, jag älskar dig, var försiktig'

'Jag lovar, puss' sa jag och la på.

'Aw, vad gulligt' sa Chelsea och jag slog henne löst på armen.

'Lägg av' sa jag och log.

'Gina, berätta vem du gillar' sa Chelsea och blinkade med ena ögat mot mig.

'Inte när dem är här' sa jag och nickade menande med huvudet mot killarna som satt i soffan.

'Men dem fattar ju inte ändå' sa hon och jag kollade på henne.

'Är du dum? dem fattar ju om jag säger någons namn' sa jag och hon tänkte efter.

'Just det, men viska'

'Nej, jag tänker inte, det kommer förbli min hemlighet'

'Sluta vara så elak, jag vill veta'

'Men jag kommer inte berätta'

'Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla' jag suckade och reste mig upp från golvet.

'Jag kommer inte berätta, deal with it' sa jag och hon suckade.

Jag gick ut i köket och öppnade kylskåpsdörren, inte för att jag visste varför.

Jag suckade åter igen.

Jag ville inte att någon skulle veta att jag gillade någon, det skulle ju vara min hemlighet.

Jag vet inte vad jag skulle göra om han fick reda på att jag gillade honom och han inte kände samma sak.

Jag visste inte vad jag skulle göra, jag tänkte iallafall inte berätta.

Jag ville att han skulle gilla mig tillbaka, känna samma sak, men jag kan ju inte veta om han gör det eller inte.

Jag skulle vara den lyckligaste tjejen i världen om jag fick veta att han kände samma sak.

Jag stängde dörren och vände mig om och ryckte till när jag såg Liam, varför just Liam?

'What was that about?' frågade han och jag skakade på huvudet.

'It was nothing' svarade jag och han kollade på mig.

'It was something' sa han och jag suckade.

'It's kinda personal' svarade jag och precis som jag var på väg och gå tog han tag i min arm.

'Before you go, there's something I have to tell you'

'What?' frågade jag, och inom mig höll jag på att dö.

Mina drömmar gick i uppfyllelse när Liams läppar nuddade mina i en mjuk kyss.

Jag reste mig upp från sängen och gick fram till min garderob.

Jag valde att ta på mig en bikini, den var neonrosa och utan band, ett usa linne som slutade någon centimeter under naveln och ett par jeansshorts.

Jag satte upp mitt långa bruna hår i en lös boll på huvudet, och gick sen ut från mitt rum.

När jag såg killarna sova i soffan blev jag först lite rädd, sen kom jag ihåg vilka det var.

Jag gick försiktigt genom rummet så att de inte skulle vakna.

Medan jag satt och åt frukost tänkte jag på vilket bra väder det var, och efter frukosten tog jag med mig mina solglasögon och en handduk ut till poolen och la mig i en solstol.

Jag kände en iskall vattenstråle mot min kropp och flög upp ur stolen med ett tjut.

Jag vände mig om och kollade surt på killarna som stod där och flinade mot mig.

Jag tror det var, Niall, och..?

Liam... jo men så var det, Niall och Liam.

Liam höll vattenslangen i handen, och både han och Niall skrattade som galningar.

'Yeah, so funny' sa jag sarkastiskt och log fejkat mot dem.

'I want to get tanned, please' sa jag klagande och kollade bedjande på dem för att sen vända mig om för att gå och sätta mig i stolen igen, men jag han knappt ta ett steg innan jag kände ett par starka armar om mig och några sekunder senare var jag nere i vattnet.

Jag simmade upp till ytan och tog ett djupt andetag.

Jag såg Liam komma upp till ytan och flina mot mig.

'Liam..' sa jag klagande och han skrattade.

'It's just fun' sa han och skvätte vatten på mig.

'I'm gonna show you what's fun' sa jag och började simma mot honom, men han var för snabb och simmade undan från mig utan några problem.

'That's not fair!' utbrast jag och han skrattade.

'You get all the justice that you need' sa han och jag räckte ut tungan i en grimas.

Jag hade inte känt killarna i mer än tolv timmar, och vi betedde oss nästan som att vi känt varandra hela livet.

Mina tankar avbröts av att jag nästan drunkade i vatten.

Jag tog ett djupt andetag när jag kom upp till luften och kollade sen på Niall som hade hoppat i vattnet.

Altting slutade med att vi hade vattenkrig.

När jag hade legat i solen ett tag hade nästan hela jag torkat.

Varken Liam eller Niall hade gått upp ur vattnet en enda gång, däremot hade Zayn som kom när jag gick upp varit uppe ett par gånger.

Jag satte i hörlurarna och höjde volymen på musiken.

Jag kom till en egen värld, en alldeles speciell värld.

Jag drog ut kontakten till hårfönen och satte istället in den till plattången.

Chelsea hade övertalat mig att gå på bio, fast jag egentligen bara ville vara hemma i kväll.

Killarna hade gått för några timmar sen, anledningen sa dem inte.

Jag tror inte att de vet att jag och Chelsea vet vilka det är.

Hur ska man kunna berätta för dem att vi vet vilka dem är, eller hur skulle dem kunna berätta för oss vilka dem är?

Jag suckade och sminkade mig och fixade sen håret, och efter det gick jag ut till mina väskor som jag inte packat upp än.

Jag slängde ut det mesta av mina kläder på sängen, innan jag bestämde mig för att ta på mig ett vitt linne som slutade några dryga centimeter nedanför naveln, ett par svarta shorts och ett par vita converse.

Jag drog på mig en kofta och tog lite parfym, för att sen lägga ner mobil, nycklar och lite andra viktiga saker i min handväska.

Jag gick ut till Chelsea som satt i vardagsrummet och väntade på mig. 

'Ska vi gå?' frågade hon och jag nickade. 

'Jag måste gå på toa' sa Chelsea och jag kollade på henne. 

'Seriöst, det är ju typ världens kö och filmen börjar snart' sa jag och hon drog med mig ut från bion. 

'Då får vi gå någon annanstans' sa hon och kollade sig omkring. 

'Där' sa hon och pekade mot en pizzeria. 

'No way, man får inte låna toaletten om man inte handlar någonting, aldrig att jag går på toa där' sa jag och hon suckade.

'Då går jag väl själv då' sa hon och gick över vägen till pizerian.

Jag satte mig ner på en bänk som stod precis bredvid mig för att vänta.

'Psst'

Jag hörde något bakom mig och vände mig sen om när jag inte såg något. Jag var helt oförberedd på att någon skulle stå där så jag gav ifrån mig ett tjut och min hand for upp till min mun. 

Killarna flinade mot mig och satte sig ner bredvid mig. 

'You almost gave me a heart attack' sa jag och killarna skrattade. 'Seriously, take it easy' sa jag men började själv skratta lite. 

Jag vände min blick mot pizzerian och väntade på att Chelsea skulle komma tillbaka. 

'Jag är sjukt hungrig' sa jag och kollade på Chelsea som nickade.

'Jag med' sa hon och jag suckade.

'Vi skulle ätit i stan innan' sa jag och hon höll med.

'Jag lagar någonting'

Jag gick in i köket och kollade vad vi hade.

Jag skulle ju alltid kunna laga en ägg omelett och steka lite bacon, men vart fanns alla stekpannor? 

'Det finns inga stekpannor' sa jag och kollade på Chelsea.

'Dem står ute i förrådet' sa hon och jag kollade på henne.

'Du får hänga med och hämta dem' sa jag och hon skakade på huvudet.

Jag svalde medan jag tog på mig ett par skor och gick ut till "förrådet".

Det stod ute på tomten en bit bort från huset.

Jag gick dit så snabbt jag kunde.

Jag fick knappt in nyckeln i låset.

Det var riktigt läskigt att vara där ute klockan två på natten då det är helt svart.

Så fort jag fick upp låset och tagit en stekpanna låste jag dörren så snabbt som möjligt.

När jag vände mig om trodde jag verkligen att jag skulle få en hjärtattack.

Jag tog ett steg bakåt medan min hand for upp till min mun för att jag inte skulle skrika.

Det kändes som att mitt hjärta stannade ända tills jag insåg vem det var.

'You wanna kill me?' sa jag och kollade på Liam som skrattade lite.

'I didn't mean to scare you'

'Well, you did' sa jag och skrattade lite.

'What are you doing here anyways?'

'Me and the boys didn't hav anything to do' sa han och jag nickade.

När jag vaknade och gick ut i vardagsrummet låg alla killarna i soffan och sov, precis som igår.

Jag gick in i köket där Chelsea satt och åt frukost.

'Godmorgon' sa jag och gick fram till kylskåpet.

'Har du några planer för idag?' frågade Chelsea och jag nickade.

'Planerna är att bara ligga vid poolen hela dagen'

'Låter härligt' sa Chelsea och jag log mot henne samtidigt som jag tog med mig ett glas och juicepaketet till bordet och satte mig mitt emot henne.

När jag hade ätit klart gick jag in till mitt rum och bytte om till min bikini.

Jag satte upp håret i en boll och satte mina solglasögon på huvudet, för att sen ta min mobil och mina hörlurar med mig.

När jag kom ut till vardagsrummet såg jag att killarna inte var där längre.

Jag fortsatte förbi soffan och ut till baksidan och poolen.

Jag la mig i en solstol och satte i hörlurarna.

Jag log för mig själv och satte solglasögonen riktigt.

Jag tog ut hörlurarna och tog av mig glasögonen när jag kände några kalla vattendroppar på mig.

Jag kollade på Liam som inte var en badkruka direkt.

'Are you coming?' sa Liam och kollade på mig.

'I don't know' sa jag och han kollade bedjande på mig.

'Please' sa han och jag skrattade.

'Okay' sa jag och la undan mobilen för att sen hoppa i poolen.

Vi skvätte vatten på varandra och hade lite vattenkrig och så.

Jag simmade undan från honom, men han tog tag i mig.

Hans blick mötte min och det kändes som att allting runt omkring oss stannade.

Hans ögon var så fina, jag har inte tänkt på det förut.

'Is the water warm?'

Jag och Liam släppte taget om varandra snabbt och kollade upp på Zayn som nu stod med ryggen mot oss och la en handuk i en av solstolarna.

'Very' svarade jag och slängde en blick på Liam, men han kollade inte på mig.

Jag suckade högt inom mig själv.

Jag gick upp ur poolen och torkade mig lite med handduken innan jag gick in.

Vad var det som hände?

Jag kunde svära på att Liam var på väg att kyssa mig.. 

Jag skakade på huvudet och gick in till mitt rum.

Sakta tog jag ut tofsen ur mitt hår.

Vad var det egentligen som hände?

'Kom' sa Chelsea och drog med mig upp på en kulle.

Ju längre upp vi gick desto högre blev "musiken" eller "sjungandet".

'Här' sa hon och stannade, längst upp på kullen, eller berget som det mer var likt.

'Chels..'

'Sch, lyssna'

'Men tänk om dem ser oss' sa jag och kollade in mellan buskarna där jag såg en brasa.

'Bara lyssna' sa hon och jag skulle ta ett steg närmare henne.

Jag höll på att snubbla över en sten, och som en ren reflex tog jag tag i Chelsea som trillade ner för kanten.

Hon gav ifrån sig ett gällt tjut och killarna tystnade.

'Chelsea!' ropade jag och kollade ner på Chelsea som landade hårt i vattnet.

Som tur var var det bara ungefär två meter eller något.

Jag kollade ner mot Chelsea som höll på att gå upp ur vattnet.

'Gina, när jag kommer upp här ifrån kommer jag att ha ihjäl dig'

'Det var inte meningen' ropade jag tillbaka och hon mumlade något jag inte hörde för att sen gå ur vattnet.
Några sekunder senare kommer Chelsea upp på kullen.
För en sekund gav hon mig en dödsblick, men sen vänds hennes blick till något bakom mig.

'Hur gick det?' frågade jag.

När hon inte reagerar vänder jag mig om och kollar nervöst på de fem killar som står framför oss.

'What happend?' frågade en utav dem, och jag öppnade munnen för att säga något, men jag fick inte fram något.

'Nothing' sa jag tillslut och Chelseas blick vändes till mig igen.

'Nothing? yeah, she just pushed me off the cliff' sa hon surt och jag vände mig mot henne.

'Jag puttade dig inte, jag trillade!' utbrast jag och hon skakade på huvudet.

'Men ändå var det jag som trillade i vattnet'

'Det var en olyckshändelse, du kan inte bli sur på mig!'

'Inte? watch me!'

'Men sluta, nu är du bara fjantig!'

Någon harklade sig bakom mig och jag vände mig om och kollade mot killarna som kollade frågande mot mig och Chelsea.

'Everything's fine, she's just overreacting about everything' sa jag och kollade mot Chelsea som gav mig en dödsblick.

'Överreagerar? hur skulle du känna det om någon puttade ner dig för en klippa?'

'För sista gången, jag puttade dig inte jag trillade. Det var inte mitt fel'

'Vems fel var det då?' sa hon och slog ut med sina armar i en gest. 

'Ingens, okej? Ingen kunde hjälpa att det hände' sa jag och hon suckade.

'Okej, du har rätt' sa hon och tog sen allt sitt hår till en sida och vred ur vattnet.

'Are you sure everything's alright?' sa en av killarna och Chelsea nickade.

'I'm sure'

'What are you even doing out here?' frågade en av dem, som såg ut att vara den äldsta, men jag vet inte. Det är inte jag som håller koll på sånt, det är Chelsea.
'My cousins are living on the other side of the woods, and we are living in a "cottage" or it's more like a house, just five minutes from here' sa Chelsea och de nickade.

'Are you two from here?'

'No, we are from sweden, but we're living here like every summer' svarade jag och allas bickar vändes mot mig.

'So, you're going to live in the woods all by yourself for the whole summer?'

'Yes, and if we need something, we're just going to my cousins' svarade Chelsea och killarna nickade återigen.

En stunds tystnad spred sig över oss.

'But you know what, i'm pretty cold..' började Chelsea och kollade menande på mig. 'I really need to go home and change clothes before I get all sick, you wanna come?' sa Chelsea och kollade på killarna. 

'You don't think it's scary to have five boys that you don't know in your house?' sa en av killarna och flinade. 

'You're so childish' sa Chelsea och började sen gå ner för berget. 

Jag gick efter henne, och kunde samtidigt höra killarna följa efter. 

'Vänta, jag måste bara känna på vattnet' sa jag högt och sprang fram till en brygga där. 

Precis som jag vände mig om kände jag en knuff. Jag gav ifrån mig ett tjut och sekunden efter landade jag i vattnet. 

Så fort jag kom upp till ytan tog jag ett djupt andetag. 

'Chelsea!' sa jag högt och kollade upp mot henne. Hon flinade mot mig. 

'Revenge!' sa hon högt och jag skyndade mig upp till ytan. 

'Du är död' ropade jag efter Chelsea och började jaga henne upp mot killarna som stod och flinade mot oss. 

'Du får fånga mig först' sa hon retandes och sprang runt killarna. 

Vi sprang flera varv runt killarna innan jag sen på något underligt sätt trillade baklänges på en utav killarna, medan jag drog med mig någon annan, så typiskt mig.

Vi alla tre föll till marken.

Jag kollade upp på de andra som stod och skrattade.

'Are you okay?' sa en av killarna som trillat och reste sig upp för att sen sträcka fram en hand till mig.

Jag tog den och han hjälpte mig upp.

'I think so' sa jag och skrattade lite samtidigt som jag borstade av sanden, men struntade när jag kom på att det inte gick bort eftersom att jag var blöt.

'Chelsea, har du något shampo?' sa jag högt medan jag gick genom vardagsrummet där killarna satt, för att komma till rummet jag sov i.

'Ja, det står i den lilla toaletten' svarade hon och jag nickade, medveten om att hon inte kunde se det.

'Okej, tack' sa jag överdrivet högt samtidigt som jag gick förbi killarna ännu en gång.

Jag hämtade shampot och tvålen från det lilla badrummet för att sen ta med mig det till det stora.

När jag kände det varma vattnet mot min kropp rös jag till.

Jag tänkte efter lite.

Jag håller ingen koll på sånna här saker, men hade inte Chelsea sagt att killarna var..?

Men det är dem väl inte, men om det nu är dem så kanske dem inte vet att vi vet?

'Herregud' sa jag högt av hur jobbigt detta var.

Några veckor senare

Jag satte mig ner på min plats bredvid Chelsea i flygplanet.

Hon kollade på mig och log.

Jag log tillbaka.

'Jag är glad att vi är vänner igen' sa hon och leendet på hennes läppar blev större.

'Jag med' svarade jag och kollade runt.

'Äntligen' sa Chelsea högt när vi kom ut från flygplatsen.

Jag skrattade åt henne medan jag kollade runt efter hennes kusin som skulle hämta oss.

När jag såg henne kom hon springande mot oss och log glatt.

'Hej' sa hon och kramade oss.

Hela vägen hem till kusinerna pratade Chelsea om allt och inget, medan jag och Sophie(kusinen) satt helt tysta.

'Vi hade tänkt att ni två kan få bo i stugan detta året' sa Christian, Chelseas farbror.

'Ja, ja, ja, tack så mycket!' sa Chelsea glatt och tog sina väskor och drog med mig ut.

Bakom deras hus låg det en stor skog, och en liten bit in i den låg "stugan".

Stugan var typ ett hus, jag vet faktiskt inte varför dem kallade det stugan.

Det fanns kök, badrum, tre sovrum, ett tv-rum, nästan som i ett vanligt hus.

Det bästa var att stugan låg på en stor gräsplätt, så dem hade byggt en swimmingpool bredvid.

Det var hur lyxigt som helst, det var därför Chelsea så gärna ville bo där när vi var här.

Annars brukade hennes ena kusin och hennes man bo där, men hon har visst flyttat nu.

Vi gick in i stugan och Chelsea blev helt galen utav alla saker som fanns där.

Chelseas farbror hade rätt mycket pengar, så han hade köpt stugan tillsammans med huset. 

Sen hade han gjort poolen helt själv, och han hade gjort så att man kunde ändra temperaturen i vattnet, det var hur coolt som helst, riktigt lyxigt verkligen. 

'Fattar du hur bra vi kommer att ha det här eller?!' sa Chelsea och släppte ner sina väskor på golvet.

Hon gick in i köket och öppnade kylskåpet.

'Det finns mat och allting' sa hon och jag log.

Jag gick ut på "bakgården" där poolen låg och log lite för mig själv.

Tomten var väldigt stor, så fastän att skogen låg runt omkring kom det jätte mycket sol dit.

Rena sommardrömmen var det.

Helt sjukt liksom.

'Ska vi ta bussen till stan eller något' sa Chelsea och jag vände mig om.

'Visst, jag ska bara byta kläder och så' sa jag och tog med mina väskor till ett utav rummen.

Jag bytte om till ett par svarta shorts och ett vitt linne.

'Ska vi gå?' frågade jag och Chelsea nickade.

'Det här kommer bli det bästa sommarlovet någonsin' sa Chelsea och jag nickade.

'Verkligen' svarade jag och hon log brett mot mig.

'Jag kan inte fatta att vi ska bo i stugan helt själva' sa hon och jag skakade på huvudet.

'Eller hur, inte jag heller'

'Kom, vi går' sa Chelsea och vi reste oss upp från bordet och gick ut från cafeét.

'vart vill du gå?' frågade jag och hon ryckte på axlarna.

'Jag vet inte' vi började gå lite sakta och jag kollade runt på alla skylfönster.

'Dit' sa Chelsea och drog med mig in i en stor klädaffär.

'Du skulle passa hur bra som helst i den här' sa hon och höll upp ett ursnyggt neonrosa linne med döskalle på, och dragkedja på baksidan.

'Njae..' sa jag, men tanken på hur snygg den hade varit i sommar övervägde det hela.

'Prova det' sa Chelsea och föste in mig i ett provrum.

'Jag är helt utmattad' sa Chelsea och satte sig ner vid köksbordet.

Jag följde hennes ide och satte mig ner jag med.

Under kanske två timmar i stan hade jag köpt det rosa linnet med döskalle på, en/ett grönt topp/linne med dragkedja där fram som slutade vid navlen ungefär, ett par svarta jeansshorts med guldiga och silvriga nitar, ett par höga svarta byxor, ett par ljusblå converse och ett par svarta sandaler/gudinnaskor?.

Hur hade jag råd med allting egentligen?

Jag reste mig upp igen för att ta ett glas vatten.

'Kom' sa Chelsea och log mot mig.

'Vart ska vi?' frågade jag och hon ryckte på axlarna.

'Utforska' svarade hon och jag tvärstannade.

'Klockan ett på natten?'

'Vågar du inte?' sa hon och kollade på mig.

'Chels' sa jag klagande och följde med henne ut.

Vi gick längre och längre in i skogen, ända tills den tog slut.

Jag stannade och kollade ut över den sandtäckta stranden.

'Vet dina kusiner att det finns en strand här?' frågade jag och kollade på Chelsea som ryckte på axlarna.

'Inte en aning'

Jag fortsatte gå ner mot vattnet och stannade sen.

'Gud, är det varmt i vattnet?' sa Chelsea och började springa runt. 

Hon skvätte vatten på mig och jag skrattade. 

Hon skvätte så mina shorts och mitt linne blev blöta.

'Chelsea' sa jag och kollade på mina kläder.

Hon skrattade och började sen gå längs med kanten.
Vinden var inte så varm och jag kände att jag frös lite.

Chelsea hade iallafall ett par jeans och en kofta över sitt linne.

'Chelsea, jag frys..' började jag men hon avbröt mig.

'Sch, lyssna' sa hon.

'Lyssna på vadå?'

'Sch' sa hon och jag lyssnade noga efter vad hon menade, då hörde jag det.

Det var någon, eller några, som sjöng någonstans.

'Vad är...'

'Sch!' sa Chelsea igen innan hon sen kollade på mig med stora ögon.

'Hör du vilka det är eller?!'

Jag måste medge att jag hade världens bästa kompisar.

Aldrig att jag var med dem och inte var glad.

Jag kollade runt på killarna som sprang runt och fjantade sig på det gröna gräset.

Men sen finns det ju alltid några minnen som förstör allting.

Det var här jag, Adrian och Chelsea alltid brukade vara förut.

Det här var som vårat ställe.

Jag ville bara börja gråta.

Jag vände mig om, bort från killarna, och granskade den gröna ängen, träden, bänken, allting. 

Jag önskade bara att allting skulle bli som förut, jag vill inte att dem ska gå runt och hata mig.

Jag är verkligen säker på att dem pratar om hur mycket båda hatar mig.

Jag känner mig hemsk, det är mitt fel att det är som det är.

'Gina, hur är det?'

Jakes ord lät bara som mumlanden.

Gråten trängde upp i halsen.

Jag svalde hårt flera gånger för att tårarna inte skulle rinna.

Jag vände mig om mot killarna igen, deras oroliga blickar mötte mig.

'Jag mår bra, det är okej' sa jag och de bara kollade på mig.

'Vi går och äter något' föreslog Markus och alla höll med.

Jag tog en tugga av min pizza som att jag aldrig ätit förut.

Pizzan finns iallafall alltid där för mig.

Den är mycket bättre än människor.

Jag suckade och la ifrån mig pizzan.

'Kommer snart' sa jag och försökte komma ihåg vart Jasons badrum låg. 

När jag kom in låste jag dörren och tog fram min mobil. 

Jag slog in Chelseas nummer och ringde, men fick inget svar. 

Jag suckade tyst och skrev ett meddelande istället. 

'Snälla Chelsea, kan du inte höra av dig? 

Det var inte meningen att det skulle bli som det blev, jag ville inte det här...

Jag är lika sårad som du är, kan du inte bara förstå det?

Snälla, hör av dig!'

Jag suckade och la ifrån mig mobilen för att gå ut till killarna igen.

Jag åt inte mer utav min pizza, den såg bara så motbjudande ut.

'Gina, hur är det med dig?' frågade Markus när jag bara suttit och stirrat på pizzan ett tag.

'Det är bra, pefekt' svarade jag sakta utan att dra blicken från pizzan.

'Gina, du ska inte skylla det som hänt på dig, det är verkligen inte ditt fel!' sa Markus och jag kollade på honom.

'Inte mitt fel? det är bara mitt fel' sa jag och han skakade på huvudet.

'Du är inte den enda som är ansvarig för vad som hänt, det är lika mycket Chelseas och Adrians fel, om inte mer' sa han och jag skakade på huvudet samtidigt som jag kollade ner i pizzan igen. 

'Jag förstörde allt..' sa jag tyst och suckade.

Efter en stund hade jag och Markus bestämt oss för att gå hem till mig.

Det kändes skönt, jag kunde inte prata med någon så som jag kunde prata med Markus, förutom Chelsea.

Men det var inte på samma sätt.

Markus lyssnade verkligen och förstod på ett helt annat sätt än Chelsea.

'Gina, du kan inte gå runt och skylla allting på dig, du kunde inte hjälpa något utav det, och egentligen har varken Chelsea eller Adrian rätt att vara sura på dig, det borde vara tvärtom' sa Markus och kollade allvarligt på mig.

'Men nu är det inte tvärtom och jag vet inte vad jag ska ta mig till..' fick jag fram som en viskning, jag ville fortsätta men jag fick inte fram några ord, det var helt tomt. 

Jag vaknade utav att min mobil ringde. 

'Hallå?' svarade jag, men det lät mest som ett mumlande. 

'Vakna nu, du ska till skolan idag!' sa Jake på andra sidan luren och jag suckade lite.

'Hur mycket är klockan?' sa jag trött och kollade på Markus som fortfarande sov i min soffa.

'Sju' sa han och jag suckade högt.

'Jag orkar inte' sa jag och la mig under täcket.

'Jo, gå upp nu!' var det sista han sa innan han la på.

'Vem var det?' sa Markus som nu vaknat och stod bredvid min säng.

'Jake..' sa jag och suckade.

'Vad sa han?'

'Att jag skulle gå upp' svarade jag och Markus drog av mig täcket.

'Precis, gå upp nu' sa han och gick sen ut från mitt rum.

Jag suckade och gick sen in på toaletten för att fixa mig.

Jag sminkade mig, plattade håret och tog på mig en vit t-shirt med ett svart kors på, ett par jeans och ett par vita converse.

Jag gick sen ner för trappan och in i köket.

Halv åtta bara, vi börjar inte förrän om en och en halv timme. 

Jag suckade och gick till Markus i vardagsrummet.

Det kändes verkligen konstigt att Adrian och Chelsea inte var i skolan.

Jag och Markus var inte de enda som skolka.

Dem var nog minst lika rädda att jag skulle vara i skolan som jag var rädd för att dem skulle vara där.

Jag fattar egentligen inte hur det kunde bli såhär..

Adrian är sur på mig för att jag inte gillade honom och Chelsea är sur på mig för att hon inte tror på att det var han som kysste mig och inte tvärtom.

Jag ville inte att det skulle bli såhär, jag kunde inte hjälpa att Adrian gillade mig och att Chelsea gillade honom.

Det var inte mitt fel, det finns ingen som kan göra något åt det. Man bestämmer inte över sina känslor direkt.

Det känns fel att dem inte pratar med mig, det var ju inte bara mitt fel, eller var det?

Jag kunde ju inte hjälpa att det som hände hände, jag kunde inte bestämma det.

'Gina, kommer du?' sa Markus och avbröt mina tankar.

Jag ryckte till, nickade och stängde mitt skåp för att sen gå efter dem.

'Vem ska vi till?' frågade Jake och kollade på oss.

'Vi kan väl gå till mig' sa jag och ryckte på axlarna.

'Gå och hämta godiset' sa Markus och jag suckade uppgivet medan jag reste mig upp.

Jag hann inte komma in i köket innan min telefon ringde.

'Hallå?'

'Hej gumman, hur är det?' sa mamma i andra änden.

'Hej mamma, jo allting är bra, hur är det själv?'

'Det är jätte bra, jag har inte haft tid att ringa på ett tag, jag har haft så mycket'

'Det har inte gjort så mycket' svarade jag.

En stunds tystnad spred sig mellan oss.

'Hur går det i skolan?'

'Det går bra'

Det knackade på dörren så jag gick dit för att öppna.

'Är du säker på det? du har inte struntat i den va? du har gjort dina läxor, allt är som det ska?'

'Mamma, jag mår bra, allting är bra...' sa jag men tystnade när jag såg vem som stod i dörröppningen. 'Mamma, jag får ringa tillbaks' 

Jag kollade stumt på Chelsea som svalde hårt och kollade ner i marken. 

'Jag vet inte vad jag ska säga' sa hon tyst, nästan ohörbart.

Hon kollade upp på mig med lika tårfyllda ögon som mig och när våra blickar möttes gjorde även vi det i en kram.

'Du behöver inte säga något' viskade jag till henne och blundade hårt.

'Jag fattar inte hur jag kunde göra så, det var hur fel som helst, jag är så ledsen' sa Chelsea och kramade om mig hårdare.

Tårarna vällde upp i mina ögon och jag log lite.

'Chelsea, jag älskar dig'

Det känns hemskt att Chelsea verkligen tror att jag skulle hålla på med killarna hon gillar, jag är inte sån. 

Jag skulle inte göra något för att såra Chelsea, och det vet hon. 

Jag suckade och slängde mig på sängen.

Men Adrian kan inte gilla mig, det funkar inte. 

Jag gillar honom också, men det är inte på det sättet. 

Varken jag eller Chelsea kan tvinga Adrian att gilla henne, men jag kan inte heller tvinga mig själv att gilla honom. 

Hur ska man göra för att det inte ska bli fel? 

Jag ville inte såra någon av dem, men det slutade med att jag sårade båda. 

Vad ska jag ta mig till? 

Jag tog upp mobilen och slog in Adrians nummer.

Han svarade inte..

Det var inte meningen att såra någon, varför ska det alltid bli fel?

Jag slog istället in Chelseas nummer, men hon svarade inte heller. Kom bara till röstbrevlådan. 

'Hej, det är jag. Förlåt, för allt. Kan du ringa mig?' sa jag snabbt och la sen på. 

Jag skrev snabbt in ett meddelande till Adrian.

"Hej, är du sur på mig?

Förlåt!

Kan du ringa mig, snälla!"

Jag suckade, medveten om att ingen utav dem skulle ringa.

Jag gick ner till köket och kollade på klockan. 20.38

Jag suckade och gick in i vardagsrummet.

Jag slog på tv:n och drog en filt över mig.

När jag vaknade stod tv:n fortfarande på.

Jag stängde av den och gick raka vägen upp till mitt rum.

Jag kollade telefonen, men såklart ingenting.

Jag slog in Adrians nummer igen.

Bara telefonsvarare.

'Hej, jag är jätte ledsen, snälla kan du ringa mig när du hör detta'

Jag la på och slog istället in Chelseas nummer.

Telefonsvarare där med.

'Hej Chels, kan du snälla höra av dig? ring mig när du hör detta, snälla'

Jag slängde mobilen på sängen i ren frustration och suckade högt.

Vad håller jag på med?

Det enda min mobil har gjort idag är att pipa, men ingenting från varken Adrian eller Chelsea.

Nu orkar jag inte ens kolla mobilen längre, alla sms och alla samtal är bara från antingen Markus, Jason, Jake, eller någon annan. Alla ringer och sms:ar förutom Chelsea och Adrian.

Jag vill inte detta mer, jag ville ju aldrig såra någon.

Jag blundade hårt och lät sen alla tårar rinna.

Jag vill bara att allting ska vara bra.

Jag tog upp mobilen och slog in Adrians hemnummer.

'Hallå?' svarade hans mamma.

'Hej Kristina, det är Gina, är Adrian hemma?' sa jag och hon tystnade lite.

'Nej tyvärr, han är ute just nu'

'Okej, kan du hälsa honom att jag ringt?'

'Det kan jag göra, du får ha det så bra'

'Tack detsamma' sa jag och la sen på.

Jag tog upp mobilen och slog in Adrians mobilnummer för att sen ringa honom.

De gick signaler så han hade på sin mobil.
Han svarade inte så jag kom fram till röstbrevlådan.

'Snälla Adrian, jag vet att du är där, ring mig, snälla' sa jag snabbt och blundade sen hårt. 'Snälla..' sa jag medan en ensam tår rann ner för min kind. Jag la snabbt på och slog min hand i bordet.

Jag slog in Chelseas nummer och inte heller hon svarade.

Jag lämnade inget meddelande utan ringde bara hem till henne istället.
'Hallå' svarade hennes storebror.

'Är Chelsea där?' frågade jag snabbt.

'Nej, hon är inte hemma just nu, jag hälsar att du har ringt' sa han och jag suckade.

'Tack' svarade jag bara och la på.
Jag är säker på att dem är någonstans tillsammans och pratar om hur dålig vän jag är.

Jag suckade och ville bara försvinna där ifrån.

Hur kunde allting bli så fel på bara en dag?

Jag ville inget hellre än att allting skulle reda ut sig.

Precis då ringde det, men det var varken Chelsea eller Adrian.

'Ja' sa jag och suckade.

'Vad gör du? alla undrar vart du är. Du svarar inte på sms eller samtal, hur är det?' sa Markus och jag suckade återigen.

'Jag vill inte prata om det, okej? jag har varken lust att träffa någon eller prata med någon just nu..' sa jag och la mig ner på min säng.

'Gina, jag gillar inte att du mår såhär. Jag finns alltid om det är något, det vet du' sa han och tvingade fram ett snett leende.

'Jag vet, men det är ingenting jag har lust att prata om nu' sa jag och Markus suckade oroligt.

'Okej, men lova att ringa om det är någonting'

'Jag lovar' svarade jag och en tår rann ner för min kind. 'Jag älskar dig'

'Älskar dig med, hej då' sa han.

Det kändes skönt att det iallafall fanns en som inte hatade mig.

Markus har alltid varit en riktigt bra vän, han väljer aldrig sida, han finns alltid för alla.

Han är underbar.

'Gina' sa någon och knackade på dörren till mitt rum.

Jag suckade högt och la en kudde över mitt huvud.
'Ska du ligga här och sova hela dagen?' frågade Markus och drog undan kudden.

'Det är planen, ja' sa jag bara och kollade surt på honom.

'Du kan inte hålla på att skita i skolan så mycket som du gör' protesterade han och jag suckade.

'Bara låt mig vara ifred' sa jag och drog tecket över huvudet.

'Gina, du kan inte skolka såhär mycket, det funkar inte' sa han strängt och jag suckade.

'Jag känner inte alls för att gå till skolan idag, så om du bara låter mig vara ifred och låter mig göra det jag känner för så vorde det bra'

'Jag tänker inte låta dig förstöra dina chanser, du går upp nu och går till skolan'

Jag stönade riktigt högt och kollade på honom.

'Hur kom du in?' frågade jag sen och han ryckte lätt på axlarna.

'Nycklar?' sa han sen och jag tänkte efter.

'Har du en nyckel hit?'

'Nej, men du hade glömt dina nycklar hemma hos Jake' sa han och jag nickade.

'Kom nu' sa han och jag suckade.

'Jag väljer nog att inte göra det' sa jag och det var nu hans tur att sucka.

'Det finns inget val här' envisades han och jag reste mig upp och gick ut i hallen och ner för trappan till köket.

Jag hällde upp ett glas juice och vände mig sen om för att kolla på Markus.

'Det blir ingen skola för mig idag, okej?' sa jag och han suckade samtidigt som han tog av sig sin jacka.

'Då blir det ingenting för mig heller'

'Har någon nämnt hur grymt jobbig du är?' frågade jag och han ryckte lite på axlarna.

'Det händer ibland' sa han och log sen lite. Han kramade om mig och jag log lite också.

'Var Chelsea och Adrian i skolan idag?' frågade jag och Markus skakade på huvudet. 

'Någon hemma' sa någon plötsligt från hallen och in kom Jake, Jason och Kevin.

'Vart har du varit hela dagen?' frågade Kevin och jag ryckte på axlarna.

'Hemma' svarade jag bara.

'Och vart har du varit?' frågade Jake och kollade på Markus.

'Här' svarade han och Jake skakade på huvudet.

Det var verkligen inte första gången jag skolkade, och det var inte första gången som Markus skolkade med mig.

'Ni är helt otroliga, vet ni det?' sa Jake och kollade på oss.

Om man kollade på oss alla i vårat "gäng", vi som brukade hänga, skulle man inte kunna tro att det var jag och Markus som brukade skolka.

'Hänger ni med ut?' frågade Jake sen och jag ryckte på axlarna.

'Ut?' frågade jag och kollade på honom.

'Bara ut lite, käkar eller något?'

'Visst, ska bara fixa mig' svarade jag och reste mig sen för att gå upp till mitt rum.

Jag kollade mig i spegeln.

Jag drog av mig mina pyjamasbyxor och linnet och tog på mig ett svart linne och ett par jeansshorts.

Jag gick in på toaletten och sminkade mig och gick sen ner till killarna.

'Klar?' frågade Kevin och jag nickade.

'Kom då' fortsatte Jason och vi gick.