9 Januari

Måndag 15.45

Hannahs perspektiv
"Nej, jag menar det, hade Liam varit hemma hade detta varit den bästa julen någonsin" sa jag och Jasmine suckade.

"Det säger du varje år!" utbrast hon med ett skratt och jag suckade.

"Gör jag ju inte"

"Gör du ju"

"Gör jag ju inte, end of discussion" sa jag och stängde mitt skåp.

"Ska du med hem till mig?" frågade hon när vi öppnade dörren ut från skolbygnaden.

"Klart" svarade jag och vi satte oss för att vänta på bussen.

Någon halvtimme senare var vi hemma hos Jasmine, det var ingen hemma just då.

Vi gick in i köket och hon ställde sig för att göra varm choklad och varma mackor åt oss.

Jag satte mig ner på en stol och tog fram min mobil.

Två missade samtal från mamma. Jag slog in hennes nummer och satte mobilen mot örat.

"Hej gumman"

"Hej, du hade ringt" sa jag och kollade ut genom fönstret.
"Ja, jag skulle säga att Liam kommer hem idag"

Mammas mening var inte speciellt lång, men den gjorde verkligen hela mitt hjärta slå 200 slag i minuten.

"Yeees, jaa, faan, shit vad kul"

Mamma skrattade lite.

"Vi ska hämta honom på flygplatsen vid sju, jag tänkte bara fråga om du ska med?"

"Klart som fan jag ska!" utbrast jag i glädje.

"Tänkte la det"

"Hämta mig hos Jasmine, puss älskar dig!"

Jag la ner mobilen och reste mig upp för att hoppa runt i köket.

Jag kramade om Jasmine i glädje. Hon skrattade och log mot mig.

"Jag antar det handlade om Liam" sa hon och jag nickade.

"Ja, vi ska hämta honom vid sju! Åh gud, jag har saknat honom så mycket!" sa jag och kramade om Jasmine ännu en gång.

Jag stod i Jasmines rum och kollade mina kläder när min mamma ringde.

"Hallå"

"Hej gumman, vi är utanför Jasmine nu" sa mamma och jag log.

"Kommer på en gång, puss"

Jag la ner mobilen, tog min väska och sprang ner för trappan.

"Jag drar nu" sa jag högt och drog på mig min jacka.

Jag och Jasmine var precis som syskon, och vi båda typ bodde hos varandra. Hälften av min garderob var fylld med hennes kläder och tvärt om, vi liksom trivdes hos varandra så mycket.

Jasmine kom ut i hallen och kramade om mig.

"Jag hör av mig senare. Är ensam med min storebror sen, så kanske kommer till dig en stund" sa hon och jag nickade.

"Love you" sa jag och pussade henne på kinden för att sen gå ut från huset.

Jag stod otåligt och väntade på att jag skulle se Liam komma genom gaten.

Såklart var det otroligt mycket folk och otroligt många paparazzis.

Jag kunde knappt höra mina egna tankar under allt oljud som fyllde den stora flygplatsen.

När jag såg en kille med solglasögon och luva kände jag direkt igen honom, Liam.

Jag hann knappt tänka själv, innan jag hade sprungit fram till honom och slängt mig i hans armar.

"Hej gumman" sa han och släppte sina väskor för att krama mig.

"Ååååh, jag har saknat dig jätte mycket" sa jag och kollade på honom med det bredaste leendet på mina läppar någonsin.

"Jag har saknat dig med!" sa han och log tillbaka mot mig.

Bakom honom var det några livvakter som jag inte kände igen, och något som såg ut som FBI agenter.

Jag suckade och skakade på huvudet.

Jag skulle aldrig vänja mig vid det.

"Så, hur mår min lilla pärla?" frågade Liam när vi satt i soffan i vardagsrummet.

Han hade sin arm runt mina axlar och jag satt med knäna uppdragna till hakan.

"Jag mår bra, men du då? berätta om hur då mår, hur var det på turnén?" frågade jag ivrigt och han skrattade.

"Det var bara bra, väldigt roligt, riktigt stressigt, men roligt! vad gör man inte för att följa sina drömmar" sa han med ett leende.

Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och blundade lite.

"Jag har saknat dig jätte mycket!" sa jag och kollade upp mot honom.

Han kysste mig på pannan och log.

"Jag har saknat dig med!" svarade han och jag log varmt mot honom.

Han var verkligen den bästa killen i världen.

Precis då knackar det på ytterdörren och Jasmine kommer in.

"Hallå hallå" sa hon och hängde av sig sin jacka.

Hon kom in i vardagsrummet där jag och Liam satt och hon log mot oss, för att sen sätta sig ner bredvid mig.

"Hej Jasmine, hur mår du?" frågade Liam och de log mot varandra.

"Jo, jag mår fint, du då?"

"Jag mår bara bra" svarade han och kollade sen glatt på oss båda.

"Vi ska till London i helgen och repa lite, vill ni hänga med kanske?" frågade han och jag och Jasmine kollade chockat på varandra.

"Klart vi vill" svarade jag ivrigt och han skrattade.

"Vad bra"

När jag vaknade nästa morgon var jag gladar än vad jag varit på länge.

Jag skyndade mig upp ur sängen, hoppade snabbt in i duschen, sminkade mig, blåste håret och satte upp det i en lös boll.

Jag drog på mig ett par jeans, en stickade tröja och ett par svarta skor.

Jag la ner mina grejer i min väska och tog med den ner.

Jag satte mig ner på en stol i köket och började bre en macka.

"Värst vad du är glad" sa pappa och jag skrattade.

"Klart jag är, det kunde inte varit bättre"

När jag kom till skolan var jag verkligen på toppen humör, och jag ville bara att skolan skulle vara slut så jag kunde åka hem till Liam och bara hålla honom hos mig föralltid och aldrig låta honom gå igen.

Jag stod vid mitt skåp med ett brett leende på mina läppar. Jag la in väskan och tog ut böckerna jag skulle ha.

"Här var man glad"

Jag kollade upp för att se vem rösten tillhörde, och mitt leende blev om möjligt ännu större när jag såg Tyler stå bredvid mig.

I min klass var vi lite som grupper, man var med några och det var dem man alltid var med.

I min "grupp" av vänner var det jag, Jasmine, Tyler, en annan kille Dylan, hans kompis Zack och en till tjej, Clarissa.

Eftersom att vi inte alltid har samma lektioner träffar vi inte varandra hela tiden, men vi har lunch samtidigt, och de flesta raster är likadana för oss alla.

"Ja, jag är faktiskt väldigt glad idag, Liam kom hem igår" svarade jag och Tyler nickade med ett leende.

"Vad roligt" svarade han och jag log.

Jag stängde skåpet och jag och Tyler började gå mot klassrummet.

Vi båda skulle ha kemi nu, inte mitt favoritämne, men fortfarande bättre än de flesta andra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fredag, 17 Februari "Vad gör vi ikväll?" frågade Tyler när vi var på väg till busshållplatsen. "Det är ingen hemma hos mig, så vi kanske kan köpa lite godis, beställa hämtmat och kolla på någon film?" svarade jag och han log mot mig. "De...

  Jag och Tyler gick upp till mitt rum och stängde dörren. Vi satt en stund och pratade om skolan och om allting som hade med den att göra, men tillslut blev det tyst för ett tag, innan han sen öppnade munnen för att säga någonting.  "Hannah, ja...

  16 Januari, måndag 09.45 Jag och Jasmine gick och satte oss bredvid Tyler och Dylan som satt vid ett bord i uppehållsrummet.  "Är det bara jag eller känns det som att Clar och Zack är lite, jag vet inte, för mycket?" frågade Dylan och nick...

  Jag och Jasmine gick fram och ställde oss bredvid Zack och Clarissa som stod vid sina skåp och tog sina grejer. Bara några minuter senare kom Dylan och Tyler och ställde sig bredvid oss. "Så, vill ni hitta på något?" frågade Clarissa och kol...

  Hannah Payne är en vanligt tjej på sexton år som gillar att spela basket, vara med sina vänner, speciellt hennes bästa vän Jasmine Rodriguez, och vara så mycket med hennes bror som möjligt. Hennes liv förändrades ju helt när hennes storebror, ...