'Godmorgon älskling' sa mamma och log mot mig.

Jag log tillbaka.

Jag kollade ut genom fönstret samtidigt som jag satte mig ner vid köksbordet.

Man skulle kunna säga att det var ett perfekt väder för en lördag i Januari.

Solen sken på den klarvita snön och jag ville gå ut, men jag ville ändå stanna inne och bara sova för att tiden skulle gå fortare mot Liam. 

Jag åt upp och gick sen upp till mitt rum igen.

När jag hade suttit på min säng ett tag valde jag att jag skulle ta och ta vara på det bra vädret. 

Jag gick fram till min garderob och valde att ta på mig ett par jeans, ett vitt linne, en stickad kofta, en röd tubsjal och ett par vita converse.

Jag satte upp mitt hår i en tofs och sminkade mig lite.

Jag gick sen ner för trappan.

'Jag går ut lite' sa jag högt och hörde pappa svara från vardagsrummet.

'Okej, var försiktig'

Jag tog på mig min jacka och gick sen ut.
Jag satte i min hörlurar och höjde volymen till max.

Jag gick en stund och satte mig sen ner på en bänk som det inte var snö på.

Jag satt en stund och var djupt inne i mina tankar när jag plötsligt känner en hand på min axel och kraftigt rycker tilll.

Jag vände mig om och kollade på Adrian och Markus som log mot mig. 

Jag skakade lite på huvudet och log tillbaka. 

Jag stängde av musiken och Markus och Adrian satte sig bredvid mig. 

'Vad gör du här ute helt själv?' frågade Adrian och jag ryckte lite på axlarna.

'Jag hade inget annat att göra' svarade jag och han nickade.

'Hur länge har du suttit här?' fortsatte han sen och jag kollade på klockan som visade 12.30

'Inte så länge' svarade jag.

'Kom nu, jag är riktigt sugen på en varmchoklad' sa jag och reste mig upp med Adrian och Markus tätt bakom mig.

'Så hur många dagar är det kvar tills du får träffa Liam?' frågade Markus och jag tänkte efter.

'Tretton' svarade jag och kunde inte låta bli att le.

'Det ska bli roligt att träffa honom' sa Adrian och jag log mer.

'Vad bra' svarade jag och Adrian log tillbaka.
Jag kollade klockan som nu stod på 16.30, redan gått fyra timmar.

'Jag måste nog gå hem' sa jag och Adrian och Markus nickade.

'Okej, men vi hörs imorgon' sa Markus och jag nickade.

'Hej då'

Medan jag började gå tog jag på mig hörlurarna igen.

'Så, hur är han?' frågade mamma och jag tog en gaffel med grönsaker.

'Vem?' frågade jag och mamma suckade.

'Liam' sa hon och jag nickade.

'Jaha, jo, han är väl bra' sa jag och hon nickade.

'Gina, jag vet att du älskar honom, jag har aldrig sett dig så glad förut, jag förstår att han är speciell, men glöm inte av att tänka lite. Tänk på att ni inte kommer träffas alls mycket och tänk på att ni tog steget fram väldigt snabbt' sa hon och jag kollade på henne.

'Menar du att du inte vill att vi ska vara tillsammans?'

'Nej, nej, absolut inte, jag vill bara inte att du ska gå stegen för fort och bli sårad i slutet' sa hon och jag nickade.

Jag åt lite till och sa sen att jag inte var hungrig.

Jag gick upp till mitt rum och la mig ner på sängen.

Kan undra om jag ska ringa Liam kanske, vi har inte pratat på hela dagen.

Jag gick in och tryckte mig in på hans kontakt.

Jag tryckte på ring och väntade på att han skulle svara.

'Hey baby' sa Liam och jag log.

'Hey sweetie'

'What's up?'

'Nothing much, I was missing you so much that I just had to call you' sa jag och började pilla med mitt hår.

'I'm sorry that I haven't called you today. I just had so much to do and..'

'Babe, you don't have say sorry, I understand' sa jag och skrattade lite. 'My friends are really excited about meeting you, and not in the fanish way' sa jag och Liam skrattade lite.

'That's fun'

'Yeah' sa jag och det blev tyst mellan oss, så som det brukade bli när vi pratade på telefon.

'So how's everything going right now?' frågade jag.

'Everything's going alright, but I miss you' 

När jag och Liam sa hej då och la på hade vi pratat i mer än en och en halv timme.

När man tänker efter har man rätt mycket att berätta om som man inte tänker på i början.

Jag kollade klockan som stod på 20.00

Jag satte mig upp och gick ner till vardagsrummet där mamma och pappa satt.

'Vad kollar ni på?' frågade jag och satte mig ner. 

När ingen svarade suckade jag bara och gick upp till mitt rum igen.

Jag slog in Markus nummer och väntade på att han skulle svara.

'Hej' sa han och jag la mig ner på sängen.

'Hej vad gör du?'

'Inte så mycket, du då?'

'Inte så mycket, har så sjukt tråkigt' svarade jag och han suckade.

'Kan jag komma över?' frågade han.

'Självklart'

'Okej, tack, jag kommer om tio minuter, max'

'Okej, ses då' sa jag och la sen på.

Jag la ifrån mig mobilen och kollade bara upp i taket en stund, innan Markus sen kom.

Han satte sig ner med en suck i soffan i mitt rum.

'Hur är det?' frågade jag och han suckade återigen.

'Mamma och pappa bråkar bara hela tiden' sa han och jag gav honom ett medlidande leende.

'Handlar det om något speciellt?' frågade jag och han skakade på huvudet.

'Jag vet inte riktigt, jag vill egentligen inte veta heller' sa han och jag nickade.

Jag gick och satte mig bredvid honom och kollade på honom.

'Det kommer bli bra, man kan inte ha ett bra förhållande utan att bråka någon gång' sa jag och han nickade.

'Jag vet, du har rätt' sa han och log mot mig.

Två veckor senare,

3/2-2012
Jag kollade ut genom fönstret. 

Jag var inte på humör för att ha franska. 

Jag suckade och kollade bort mot Chelsea som såg ut att ha lika tråkigt som jag. 

Jag pustade ut så fort det ringde ut och skyndade mig ut från klassrummet.

'Hänger du med hem till mig eller?' frågade jag och kollade på Chelsea som nickade.

'Vad snackar ni om då?' frågade Adrian och Markus som kom fram till oss.

'Något som inte ni vet' svarade jag.

'Tur att vi inte vill veta heller' svarade Markus och jag räckte ut tungan mot honom.

'Ska ni med hem till mig eller?' frågade jag men de skakade på huvudena.

'Nej, vi har hockey träning idag' sa Adrian och jag nickade.

'Just det'

'Okej men vi hörs sen' sa jag och gav Markus och Adrian varsin kram.

'Vet du om vi har någon läxa tills på måndag?' frågade jag Chelsea och hon skakade på huvudet.

'Jag tror inte det' sa hon samtidigt som jag hängde av mig jackan och var precis påväg mot trappan upp till mitt rum när mamma ropade från köket.

'Gina, kommer du lite är du snäll'

Jag gave Chelsea en snabb blick och ryckte sen på axlarna för att gå till köket.

Väl där kändes det som att mitt hjärta skulle stanna.

'Hej' sa Chelsea och kramade mig.

'Hade ni kul i New York?'

'Ja, det var jätte roligt' svarade jag och satte mig ner på min säng.

'Hur mycket är klockan?' frågade jag sen och hon kollade mobilen.

'Åtta'

'Nej, vad länge jag har sovit' sa jag.

Jag somnade vid fem och vaknade nu, då hade jag sovit i femton timmar.

Jag reste mig upp igen och gick ner till köket.

'Mamma och pappa kommer hem om en vecka' sa jag och Chelsea nickade.

'Hur länge ska dem stanna?'

'Jag vet inte än, men inte så länge tror jag' svarade jag och Chelsea nickade igen.
Plötsligt pep det till i min mobil.

Det var ett sms från Liam.

"Hello beautiful! 

What are you up to?

Miss you like hell, want to be with you!

xoxo"

"Heeey! :)

Nothing much, eating breakfast, you ? :) 

I miss you too, soooooooo bad.

I want to be with you too, more than you could ever know!

xoxo"

"Okay :)

I'm rehearsing for a show tonight, want you to be here with me! :(

xoxo"

"Okay, sounds fun :)

You don't know how much I want to be there with you. 

I just wanna give you a hug :(

xoxo"

"Yeah.

But it's just like a month left, then we can see eachother, 

that's good!

xoxo"

"But that's a month too much..

xoxo"

"Yeah, I know.

But we have to call eachother whenever we can!

Then we will see that the time is gonna fly away! :)

xoxo"

"Yeah, you're right.

I love you so so much more than i could describe, I just want to be where you are.

I can't be without you for this long..." 

"I love you Gina, just remember that whenever you think of me.

Remember that I love you so much and that it's just a month left, 

just a tiny little month, that's all.

I love you"

Jag la ifrån mig mobilen och kollade upp på Chelsea.

'Vad skriver han?'

'Hur kunde du veta att det var han?' frågade jag och hon skakade på huvudet.

'Lite uppenbart, det enda du gör nu för tiden är att sms:a med Liam' sa hon och log.

Jag log tillbaka.

'Är du klar snart?' frågade Chelsea och knackade på dörren till mitt rum.

'Snart' svarade jag och gick fram till min garderob.

Jag tog på mig en vit stickad tröja, ett par svarta byxor, en svart tubsjal, ett par vita converse och satte sen upp mitt långa bruna hår i en tofs.

'Kom nu' sa jag när jag öppnade dörren till mitt rum och gick före Chelsea ner för trappan.

Jag tog på mig min jacka och låste sen dörren efter Chelsea när vi kommit ut.

'Vart skulle vi träffa Adrian och Markus?' frågade jag och kollade på Chelsea.

'Vid Adrian' svarade hon och jag nickade.

'Hey' sa jag när jag svarade i telefonen och satte mig ner på min säng.

'Hey, what's up?' sa Liam och jag log.

'Nothing much, you?'

'Just chillin´ before the show tonight, it starts in one hour'

'Okay, I wish you and the other guys good luck' sa jag och log.

Jag hade så gärna velat vara där och se dem.

Jag hörde någon prata i bakgrunden hos Liam, efter en stund sa Liam till mig;

'I'm sorry babe, I have to go, i love you'

'Okay, call you later, love you' sa jag och la på. 

Jag gick ner för trappan och in i köket.

Jag poppade lite popcorn och precis som jag skulle gå till vardagsrummet ringde telefonen.

'Gina' sa jag.

'Hej, vad händer?' frågade Chelsea och jag gick in mot vardagsrummet.

'Inte så mycket, ska precis sätta på "The notebook"'

'Jag kommer över' sa hon och la sen på.

Jag skrattade lite och la sen telefonen och popcornskålen på bordet.

Jag gick fram till tv:n och satte i the notebook, och bara någon minut senare kom Chelsea.

'Du saknar honom verkligen?' sa Markus och kollade på mig.

Jag ryckte till lite och kollade ner på mobilen där jag hade uppe en bild på Liam.

Jag nickade sakta och suckade.

'Det är inte långt kvar tills du får träffa honom, det kommer gå fort' sa han och jag nickade.

'Du har rätt' sa jag och satte mig upp.

'Jag måste gå nu, jag ska på hockeyträning, jag kommer hit efter' sa han och gav mig en kram innan han gick.

Jag kollade klockan, 13.50

Chelsea skulle snart komma tillbaka från sin volleyboll träning.

Jag slog in Liams nummer och ringde.

'Liam' sa han och jag log när jag hörde hans röst. 

'Hey' sa jag. 'What are you doing?'

'Nothing much really, you?'

'Okay, waiting for Chels' sa jag och det blev tyst mellan mig och Liam.

Jag kunde hela tiden höra folk i bakgrunden som pratade med Liam.

Jag bara satt där tyst och lyssnade på Liam när han pratade med andra.

'I have to go' sa jag snabbt och väntade på Liams svar.

'Oh, okay. I'll call you later'

'Okay, bye'

Jag ville inget annat än att träffa honom.

Två veckor senare,

skolan, 14.25
'Så, hänger ni med hem eller?' frågade Adrian och jag nickade.

'Visst'

Alla andra höll med och vi gick hem till Adrian.

Jag kollade på Liam som jag hade som bakgrundsbild på min mobil.

Åh gud, hur skulle jag någonsin klara ett par veckor till?

Det har helt enkelt blivit för mycket, jag vill inget hellre än att få krama om honom och kyssa honom.

Jag tog mina hörlurar och satte in dem i mobilen och satte på musik på högsta voylmen.

Jag lät mitt hår hänga naturligt och sminkade mig sen.

Jag tog på mig ett par jeans, en grå hollister tröja med långa armar och ett par vita converse. 

Jag tog på mig en mössa och när jag kom ner tog jag på mig min vinterjacka. 

Jag och Adrian tog följe hem till Markus. 

'Så, har du tänkt över vad du vill göra på julafton?' sa Adrian och jag kollade ner i marken. 

'Nej, inte riktigt, jag vet inte vad jag vill än' sa jag och han nickade.

'Jag tror att Markus verkligen vill att du ska hänga med. Han går runt och tjatar hela tiden om hur tråkigt han kommer ha där om inte du hänger med' sa Adrian och jag skrattade.

'Ja, det hade ju inte varit helt fel, en jul i New York' sa jag och Adrian nickade.

'Jag tycker att du ska göra det, jag menar, det skulle väl vara jätte roligt' sa han och log mot mig.

Inte med rösten som säger att Adrian vill att jag ska vara med honom, utan det var verkligen som att han menade det.

'Tycker du att jag ska göra det?' frågade jag och Adrian kollade på mig.

'Jag tycker att du ska välja det som känns bäst för dig, men jag tror nog att ni kommer ha superkul i New York' sa han och jag log mot honom.

Innan jag hann säga något kände jag iskall snö rinna innanför min tröja.

Jag flämtade till och vände mig om för att se Markus stå där och flina mot mig.

Jag borstade av snön som hamnat i min nacke och försökte få bort det mesta som inte smällt innanför min tröja.

'Markuuus' sa jag och rös till.

Herregud vad kallt.

Jag gjorde en snöboll och kastade den på honom, och med min tur träffade den rakt i hans huvud.

'Jämnt' sa jag och han borstade snön från sitt hår.

'Jag tror jag har bestämt mig' sa jag och kollade på Markus som nickade.

'Jag vill hänga med er' fortsatte jag sen och han log.

Jag, Markus, Adrian och Chelsea satt en stund och pratade innan vi sen blev avbrutna av min mobil som ringde.

'Gina' sa jag och reste mig upp från min säng så fort jag hörde att det var Liam.

'Hey' sa han och jag gick ut från rummet.

'Gina, I want you to tell me that you've made your mind up and decided you're going to spend your chirstmas with your friends'

Jag skrattade lite.

'Liam, I have decided what to do now, okay?' sa jag bara.

'What did you decide?'

'I decided to go with Markus to New York'

'I wish I could spend my chirstmas with you' sa Liam och jag nickade, ganska medveten om att han inte kunde se det.

'I want that too' svarade jag.

'Gina, din mamma vill prata med dig' sa Chelsea högt.

'Liam, I'll call you later, love you'

'Okay, love you too'

Jag la på och gick sen till den vanliga telefonen.

'Hallå?'

'Hej Gina, hur är det med dig?'

'Hej mamma, jo det är la bra. Hur mår du och pappa?'

'Vi mår bara bra, vi saknar dig jätte mycket och det är synd att vi inte kan vara tillsammans på julafton'

'Jag saknar er med, och det har löst sig, jag hänger med Markus till new york' sa jag.

'Gud vad bra att det har löst sig' sa mamma och jag log.

Några dagar senare,

New York
'Äntligen framme' sa Markus och jag log.

'Tack så jätte mycket för att jag fick hänga med' sa jag och log mot Markus föräldrar som log tillbaka.

'Nej då, det var ingenting. Det är bara roligt att Markus får någon att vara med' sa Markus mamma, Helena.

Jag log och gick sen fram till Markus.

'Vi kommer ha jätte roligt' sa han och jag log.

'Jag hoppas det' svarade jag.

Jag kände alla där, men ändå kändes det konstigt.

Det kändes inte som att jag träffat någon utav dem någon gång.

Alla var snälla, som att jag var en del utav familjen.

'Vi går ut lite' sa Markus och väntade på att jag skulle knyta mina skor.

Jag hade ett par jeans, en stickad usa tröja, ett par vita converse, min jacka och en mössa.

'Okej, men var försiktiga' svarade Helena.

'Så, vad vill du göra först?' frågade Markus och jag ryckte lite på axlarna.

'Det spelar ingen roll' svarade jag och han log.

Vi gick runt lite innan det slutade med att vi satt och fikade.

Både jag och Markus köpte varmchoklad. 

När vi satt oss vid ett brod piper det till i min mobil.
Jag läste sms:et.

'Hey babe!

Miss you so bad right now..

I really wish I could be with you.

xoxo"

Jag skrev snabbt ett svar.

'Heey!

I miss you too!

I wish I could be with you too!

xoxo"

Jag la ner mobilen igen och Markus flinade mot mig.

'Så vem är den mystiska killen egentligen?' frågade han och jag skrattade lite.

Skulle jag säga som det var, att jag var ihop med världskändisen Liam Payne?

Nej, jag får hitta på något.

'Han heter Liam' svarade jag och Markus kollade på mig med en blick som sa "fortsätt".

'Han bor i London' fortsatte jag sen och hoppades att det skulle räcka, men jag hade inte den turen med mig idag.

'Har han något efternamn?' frågade Markus och jag bet ihop.

Jag ville så gärna berätta för Markus hur det var, men tänk om han inte tror mig eller tänk om Liam inte vill att jag berättar.

Liam kanske inte vill att alla ska veta.

Men Markus är min bästavän, jag litar på honom och om Liam vill ha mig ska han också göra det.

Jag böjde mig mot Markus så att mitt ansikte var precis framför hans.

'Payne' viskade jag och Markus kollade först oförstående på mig när jag satte mig ordentligt på min stol.

Först nickade han lite, men sen stannade han och kollade på mig.

'Heter inte han det, den där killen som sjunger, han där Liam...' började han och kollade sen på mig.

'Du måste skoja'

Jag skakade på huvudet och hans ögon växte.

'Gina, varför har du inte berättat förrän nu att du är tillsammans med honom?'

Jag ryckte på axlarna.

'Okej, det var inte riktigt han jag tänkte på' sa Markus.

Jag visste inte om det var bra eller dåligt att han reagerade såhär.

24/12-2011,

22.30

Det kändes lite konstigt att fira jul på deras sätt, inte riktigt som vi firar i Sverige.

Jag andades tugnt och blundade.

Det var ju tur att Markus tog det bra.

Men egentligen fattar jag inte, varför skulle man inte ta det bra?

Jag antar att jag trodde att han inte skulle tro på mig, utan tro att jag skojade med honom.

Det känns lite konstigt när folk reagerar som dem gör när jag inte ens tänker på att det är "Liam Payne världskändisen från one direction" utan att det är "Liam Payne, världens bästa kille och pojkvän". 

Jag vet att det är klart att folk reagerar när man säger att man är tillsammans med Liam Payne, men det känns bara konstigt för mig eftersom att jag inte ser honom så hela tiden. 

Jag öppnade ögonen igen och vände mig så att jag låg på sidan. 

När jag tänkt en stund stängde jag ögonen igen, och det tog inte lång tid innan sömnen tog tag i mig. 

3/1-2012, 

16.47
Jag ställde ner väskorna och slängde mig på min säng.

Jag var så trött att jag knappt kunde beskriva det.

Jag hade inte sovit på grymt länge, och tanken på sömn var så underbar.

Jag beslutade mig efter ett tag att öppna ögonen igen.

Jag släpade mig in till toaletten och borstade tänderna.

Jag bytte om och gick sen och la mig igen.

Precis som jag var på väg att somna ringde min mobil.

Jag öppnade mina ögon och suckade.

'Hallå?'

'Hej gumman, har du kommit hem?' sa min mamma och jag suckade.

'Ja, precis faktiskt'

'Okej, jag och pappa kommer hem om en vecka. Vi saknar dig jätte mycket'

'Vad bra, jag saknar er med'

'Det ska bli så roligt att se dig hjärtat'

'Det ska bli roligt att se er med' sa jag och kämpade för att hålla ögonen öppna.

'Vi ses om en vecka älskling'

'Ja, bra, älskar er, ha det bra, hej då' sa jag och la sen på.

1/8-2011 

Jag hade knappt tänkt på att denna dagen skulle komma, eller egentligen inte alls.

Det var nog mestadels för att jag inte ville att dagen skulle komma.

Jag ville inte hem, visst saknade jag mamma och pappa och så, men de skulle ju ändå inte vara hemma när jag kom hem. Jag var inte ens säker på när dem skulle komma hem.

Jag ville vara med Liam, med killarna.

Såklart saknade jag Markus och killarna där hemma, men jag ville inte lämna Liam, Zayn, Louis, Niall eller Harry.

Tårarna rann ner för mina kinder då jag var tvungen att släppa Liam.

Han och killarna hade inte fått åka och säga hej då på flygplatsen, fanns för mycket folk, så vi stod hemma hos Christian. 

Liams ögon var blanka, men han lät inga tårar rinna. 

'We have to call eachother whener we can' sa han och jag nickade. 

'Yeah, and I promise to answer everytime you call, everytime' sa jag och kramade om honom igen. 

'Okay, I can't believe this is the last kiss I will have from you for so long' sa han och pressade sina läppar mot mina.

Jag ville inte släppa honom, inte alls.

Jag hade kvar smaken av hans läppar långt efter att jag satt mig i bilen, långt efter vi hade lyft.

Jag kollade ut genom flygplansfönstret och visste att någonstans där nere fanns min kärlek, världens bästa.

'Det kommer bli bra, ni kommer prata hela tiden. Tiden kommer gå så fort och ni kommer träffa varandra snart igen' sa Chelsea och log mot mig. 

Jag försökte le snett tillbaka och kollade se ut igen. 

'Hej' sa Markus och kramade om mig hårt. 

'Jag har saknat er jätte mycket' sa han och log mot mig. 

Jag log tillbaka mot honom. 

'Jag har saknat er med, jätte mycket' sa jag. 

Mitt leende tonade sakta bort när jag såg Adrian en dryg meter bakom oss. 

Han sneglade lite på mig och kollade sen ner i golvet. 

Jag var fortfarande sur på honom för att han varit sur på mig, men jag kunde inte missa en chans som denna att få tillbaka honom. 

Jag gick fram till honom. 

'Gina, jag..' började han och kollade upp på mig med tårfyllda ögon. 

Bara av att möta hans blick fick tårarna att rinna på mig. 

'Äh, var tyst' sa jag och kramade om honom med ett leende. 

När jag, Chelsea, Markus, Jason och Adrian satt i mitt rum och pratade ringde min mobil. 

När jag såg vem det var blixtrade det i hela mig av glädje. 

Jag reste mig upp glatt och svarade. 

'Hey' 

'Hey baby, I miss you'  sa Liam och fast jag var glad av att prata med honom ville jag bara gråta.

'Vem var det?' hörde jag Markus säga.

'Hon träffade någon speciell i somras' sa Chelsea och flinade lite mot mig.

'Äh, var tysta' sa jag och stängde dörren mellan mig och dem.

'I miss you too, sooooooo much' sa jag.

'So how's things going?'

'Well, everything is fine' sa jag och lutade mig mot väggen. 'How's things going for you?' 

'Well, everything's good here, where in Spain now'  

'Cool' sa jag och blundade hårt.

'I can't stop thinking about you. Well, I want to think about you, you're the most beautiful thing to think of, but I don't want to think about that you are so far away from me, that I can't hug you and kiss you' sa han och en tår rann ner för min kind.

'Liam..' började jag men fick svälja hårt för att inga fler tårar skulle rinna.

'Everyone keep telling me that the time will go fast and that it wont be long before we get to see echother, but I want you near now, not soon, now. I don't want to wait, it's so hard' sa han och ännu en tår rann ner för min kind.

'Liam, I know, I feel the same way. It hurts me so bad to know that we have to be apart. I want you to be close, want to feel you near. I miss the smell of you, I miss the rush I get when we hug, the fireworks inside me when we kiss, but we just have to keep walking forward and stop thinking that we are so far away, and keep think that we are going to see eachother very soon' sa jag och blundade hårt och tog ett djupt andetag.

'I know, you're right, it's just so hard' sa han och suckade.

'I know, I know'

När jag och Liam nästan pratat i en timme gick jag in i rummet igen.

'Vad sa han?' frågade Chelsea och log mot mig.

'Inte så mycket' svarade jag och Adrian skrattade.

'Inte så mycket, ni bara pratade i nästan en timme' sa han och jag skrattade.

'Ja, jo, han sa rätt så mycket' svarade jag.

'Jag vill inte till skolan' sa jag och suckade.

'Sluta nu, kom' sa Chelsea och nästan drog med mig ut till busshållplatsen.

När vi kom till skolan ville jag bara spy när jag såg Moa och hennes "crew".

Alla klasser har den där tjejen som alla killar vill ha och som alla tjejer vill vara.

Den som alla vet vem det är.

Och våran klass var inget undantag.

Jag rös till och Chelsea skrattade.

'Gud, jag hatar henne' sa Markus när vi kom fram till dem och sneglade på Moa.

'Jag är så snygg, jag vet att ni vill ha mig' sa Adrian med tjejröst och vi skrattade. 

'Kom nu' sa Chelsea och vi gick till våran lektion.

Mitt under lektionen ringde min mobil.

Alla kollade på mig.

Jag tog upp mobilen och kollade vem det var.

'Är det viktigt?' frågade min lärare och jag bet mig i läppen innan jag sen nickade.

Min lärare pekade med handen mot dörren och jag skyndade mig ut.

'Hey' sa jag och log glatt.

'Hey baby' sa Liam och jag log.

'How are you, and the others?' sa jag och fortsatte le.

'Everything is fine, the guys are talking about you and Chelsea alot' sa han.

När vi pratat i si sådär fem minuter la jag på och gick in igen.

'Förklaring?' sa min lärare.

'Det var min mamma, hon och pappa är i Kina' sa jag och min lärare nickade och återgick sen till sitt.

'Så, vem var det egentligen?' frågade Markus och lutade sig mot skåpet bredvid mitt.

'Liam' svarade jag.

'Varför är jag inte förvånad?' sa han och gick sen roat till sitt skåp.

'Gina' sa Chelsea och tog tag i mig.

'Moa är helt tills sig' sa hon och jag kollade frågande på Chelsea.

'Vadå, va?' sa jag och Chelsea log.

'Det går ett ryckte om att Liam har setts tillsammans med en tjej' sa Chelsea och jag skrattade.

'I somras, i Kalifornien' fortsatte hon och jag kollade mot Moa som stod med ryggen vänd mot mig och Chelsea.

'Sluta, du skojar' sa jag och Chelsea skrattade.

'Nej, jag menar det' sa hon och jag log lite.

December,

21/12-2011 

Jag måste medge att jag är glad över att vara tillbaka i Sverige och jag har grymt roligt med mina vänner, men det känns ändå så tomt utan Liam.

Snart julafton, och även detta året blir jag ensam.

Jag har inga släktingar i närheten, och mamma och pappa är fortfarande ute och reser, såklart.

Jag har fått fina erbjudanden.

Chelsea ville att jag skulle fira med henne, Adrian sa att jag gärna fick fira tillsammans med dem, men det som frestade mig mest var Markus erbjudande att hänga med han och hans familj och släkt i New York.

Jag har gjort det miljontals gånger förut.

Eller jag har bara varit där över jul en gång, men jag har varit med honom där flera gånger.

Nästan alla hans släktingar bor där så de bor inte på hotell eller något.

Mamma och pappa går med på allting, dem säger att det är mitt val.

Det som händer när man har föräldrar som är borta mestadels av året är att man kommer väldigt nära sina vänner.

Jag ar gjort någon resa med alla av dem som står allra närmast.

Jag har spenderat nästan varje sommar i sexton års tid med chelsea i Kalifornien, jag har varit med Adrian och hans familj och åkt skidor, jag har varit med Markus och hans släkt i New York, jag har varit med Jason i deras sommarstuga, plus att vi har varit på en bilsemester i Tyskland.

Min mobil ringde och avbröt alla mina djupa tankar.

'Hello' sa jag och log brett.

'How's everything going?' frågade Liam och jag rullade runt så jag låg på mage i min säng.
'Well, except that I miss you so much, everything is fine, I guess' sa jag rullade över på rygg igen.

'Something that's bothering you?'

'Well, I don't know where to spend my christmas. My mom and dad will be gone and I have four options, so far' sa jag.

'So, what's those options?'

'I can choose to be with my friend Adrian, I can choose to be with Chels, I can choose to go with my friend Markus and his relatives to New York or I can stay home alone all christmas long' sa jag och suckade.

'So, what are you gonna choose?'

'I am thinking of be home alone a..' längre hann jag inte innan Liam avbröt mig.

'Babe, sweetie, honey, you are not going to stay home all alone on christmas, I am not gonna let you. You are gonna celebrate christmas with your friends and you're gonna have an amazing christmas and you have to tell me all about it when we see eachother, okay?'

'Baby, don't forget to breathe' sa jag och pillade lite med mitt hår.

'Well, I guess it leans mostly to Markus option' sa jag och suckade lite.

'Liam, I miss you, alot' sa jag och suckade, återigen.

'Babe, I miss you too, so so much, but we're gonna meet, soon' sa han vilket värmde inom mig.

'Yeah, I guess you're right'

Plötsligt då knackade det på dörren där nere.

'Baby, I have to call you back, love you' sa jag och la på.

Jag la ner mobilen i fickan och gick ner för att öppna.

'Hade du tänkt sova hela dagen?' frågade Adrian och gick in.
'Kanske' sa jag och vände mig om för att gå upp till mitt rum igen.

'Markus undrar om du vill hänga med och kolla när hans syster åker skridskor' sa Adrian när jag var halvvägs uppför trappan.

'Kom in och stäng dörren, så kanske jag tänker över det' sa jag och gick sen in i mitt rum.

'Jag, Sophie och Christian ska och handla, ska du med?' sa Chelsea.

Jag skakade på huvudet och log mot henne.

'Jag stannar här' svarade jag och hon nickade.

'Okej, jag är tillbaka inom en timme' sa hon och lät dörren till mitt rum vara öppen.

Någon minut efter att Chelsea gått ut hörde jag en bil köra iväg.

Jag satte i hörlurarna och satte på lite musik.

Jag gick ut i köket och öppnade kylskåpet.

Jag sjöng med lite till musiken jag lyssnade på och tog ut juice.

Jag hällde upp lite i ett glas och tog sen med det ut till baksidan och satte mig i en solstol vid poolen.

Min mobil vibrerar och jag tar upp den för att läsa sms:et jag nyss fått.

"Hello my love!

You wanna have a movienight with me and the boys later?

xoxo"

"Heeeey!

Sure, when, where ? :)

xoxo"

"Cool, i'm texting you later!

xoxo"

Jag la ner mobilen igen och återgick till att njuta av den sköna solen.

'Hej' sa Chelsea och satte sig i solstolen bredvid min.

jag tog av mig hörlurarna och rättade till det neonrosa linnet innan jag sen kollade på Chelsea.

'Jag köpte din favorit glass' sa hon och höll fram en ben&jerry glass mot mig.

'Du känner mig alldeles för väl' sa jag och tog emot glassen.

'Jo, Liam sms:ade innan och frågade om vi ville komma till dem och ha filmkväll' sa jag och kollade på Chelsea som nickade.

'Det låter väl roligt' sa hon och tog en sked av sin glass.

Jag nickade och tog en sked av min glass.

'Men tills dess ska jag bara njuta av vädret' sa jag och satte mig upp och tog med mig glassen in.

Jag ställde den på vardagsrumsbordet för att sen gå in till mitt rum och byta om till min bikini.

Jag tog mina solglasögon och gick sen ut för att ta med glassen och sätta mig tillrätta i solen igen.

'Är vi på rätt gata?' frågade Chelsea och jag ryckte på axlarna.

'Hur ska jag veta, jag har aldrig varit här förut' sa jag och hon skakade på huvudet.

'Jag tror inte vi är rätt'

'Inte jag heller' sa jag och vi vände.

Efter att vi gått runt och letat efter rätt hotell i kanske trettio minuter hittade vi det som vi tror var rätt.

Vi gick in och åkte hiss upp till våningen som Liam sagt att han bodde på.

Hotellet var lyxigt och det var inte direkt vanligt folk som jag och Chelsea som bodde där.

'Vilket rum var det han sa att det var?' sa jag och kollade på Chelsea som ryckte på axlarna.

'Det var dig han pratade med'

'Är 313 rätt?' frågade jag mig själv och skakade på huvudet.
'Nej, 315' sa jag men tog sen ett steg tillbaka.

'Nej, det är inte heller rätt'

'Sluta vela, tänk efter' sa Chelsea och jag stannade upp.

'314' sa jag beslutsamt och gick fram till dörren och knackade på.

Jag hörde ett lågt "kom in" och öppnade dörren, det räckte med att kolla på jackorna som hängde innanför dörren för att veta att vi var rätt.

Jag och Chelsea gick in och hittade tillslut till "vardagsrummet". Hotellrummet var stort nog at vara en lägenhet för tio personer.

Jag och Chelsea stannade lite i dörröppningen och väntade lite.

jag visste inte om vi skulle gå in eller stanna kvar, det kändes lite konstigt.

'What are you waiting for?' frågade Louis och kollade på mig och Chelsea.
Jag tog första steget och gick in.

Jag satte mig ner bredvid Liam och Niall medan Chelsea satte sig ner mellan Harry och Zayn.

Louis satt bredvid Liam på hans högra sida, jag satt på hans vänstra sida. På min vänstra sida satt Niall och bredvid honom satt Zayn.

Chelsea satt bredivd Zayn på hans vänstra sida och Harry satt då på Chelseas vänstra sida.

Liam la en arm om mina axlar och jag la mitt huvud på hans axel.

'Hey' sa han och pussade min panna.

Jag log och kollade sen på Niall som reste sig och gick fram till tv:n.

'So, what movie do you wanna watch?' frågade han och jag ryckte på axlarna.

'I can watch anything' sa jag och kollade runt på de andra.

'Lets choose the notebook' sa Harry och ryckte på axlarna.

'That's my favorite movie' utbrast Chelsea och jag skrattade.

Niall satte på den och innan han satte sig ner i soffan tog han en skål med godis i som stod på bordet och höll den i sitt knä.

'Niall, it's not just you that wants candy' sa Louis och Niall skrattade.

'Tough luck' sa han och räckte ut tungan mot Louis.

Zayn tog godisskålen från Niall och skickade vidare den till Chelsea, där den slutligen valde att stanna nästan hela fimen. 

'Vart har ni varit?' frågade Sophie som stod utanför "stugan/huset". 

'Ehm.. vi var..' började Chelsea och kollade på mig. 

'Vi var..' fortsatte jag och kollade tillbaka på Chelsea. 

'Hos... en kompis' sa Chelsea och kollade tillbaka mot Sophie. 

'Och vem är denna kompisen?' frågade Sophie och la armarna i ett kors över bröstet. 

'En... tjej' började Chelsea. 

'Har hon ett namn?' fortsatte Sophie och Chelsea lät denna frågan gå till mig.

'Hon heter... heter..' började jag och försökte komma på något bra. 'Katie'

'Okej, men ha på era telefoner nästa gång, okej?' sa Sophie och jag och Chelsea nickade.

'Det ska vi'

Sophie började gå tillbaka till deras hus och jag andades ut.

'Tror du hon gick på det?' frågade jag och Chelsea ryckte på alarna.

'Jag vet inte, men någon gång kommer dem ju få reda på sanningen' sa Chelsea och vi gick in.

Någon månad senare, 

20/6-2011

'Happy birthday' sa alla och jag blåste ut ljusen på tårtan.

Jag log, alla var där.

Chelsea, Liam, Louis, Harry, Zayn, Niall.

Sophie, Christain, Maria, Thomas och alla Chelseas små kusiner som jag fortsätter glömma av namnen på, Christians fru Charlotte och Sophies lilla syster Lilly var också där.

Ja, de kom ju tillslut på hur allting egentligen låg till med den där kompisen Katie.

'Vart ska ni?' frågade Sophie och kollade på mig och Chelsea som stod och väntade på bussen.

'Shoppa' svarade Chelsea och jag nickade. 

Sophie ställde sig bredvid oss.

'Jag ska in och köpa nya skor' sa hon och jag och Chelsea nickade.

I bussen satt vi tysta tills min mobil ringde.

'Yeah?' svarade jag och hörde Liam i andra änden.

'Hey, where are you?' frågade han.

'We're sitting on the bus'

'Okay, we're waiting at the station'

'Okay, see you there, bye' svarade jag och la på.

'Vem var det?' frågade Sophie och jag kollade på Chelsea.

'Katie' svarade jag och hon nickade.

När bussen stannade på stationen där alla var tvugna att gå av hoppades jag att Sophie inte skulle åt samma håll som oss, men jag visst inte turen med mig på min sida. 

Sophie väntade på oss och jag och Chelsea gick en bit bakom.

'Vad sa han?' viskade Chelsea.

'Han sa att dem skulle möta oss här' viskade jag tillbaka och hon nickade.

'Vad pratar ni om?'

'Inget' svarade Chelsea tillbaka. 'Vi kanske ska berätta för henne iallafall, jag menar, varför inte?' frågade hon och jag nickade.

'Det är ju trots allt din närmaste kusin' svarade jag och hon nickade.

'Sophie' sa Chelsea och Sophie och kollade på oss.

'Ja'

'Jo, angående det där med Katie' började Chelsea och kollade sen på mig.

'Det finns ingen Katie, eller hur? Jag visste det, yes, jag hade rätt hela tiden' sa Sophie och jag och Chelsea kollade konstigt på varandra.

'Så, vem är det ni egentligen är med'

'Jo' sa jag och kollade på Chelsea och ville att hon skulle fortsätte.

'Det är egentligen några killar vi är med' sa Chelsea sakta och Sophie ryckte på axlarna.

'Varför kunde ni inte berätta det? är dem gamla eller något?' frågade hon och både jag och Chelsea skakade på huvudet.

'Nej, det är bara det att..' började jag sakta och kollade på Chelsea som fortsatte.

'De är liksom... vad ska man säga, lite kända?' sa hon och Sophie nickade.

'Vilka är det då?' frågade hon och både jag och Chelsea kollade ner i marken.

'Onedirection' sa Chelsea lågt.

'Va?' frågade Sophie som inte hört.

'Onedirection' sa Chelsea, fortfarande lika snabbt, men lite högre.

'Va?'

'Onedirection' sa Chelsea, lite högre och Sophie stelnade till. 

'Lite kända? vadå lite kända?' började Sophie och jag höll upp ett finger framför munnen och ville att hon skulle vara lite tystare.

'Det finns inga som är bättre än dem, varför har ni inte sagt något? har ni varit med dem mycket, skojar ni med mig, ni måste skoja, åh herregud, jag kan inte tro på er, det är inte sant, ni ljuger' sa Sophie snabbt. och jag skakade på huvudet.

'Sophie, andas' sa jag, varken jag eller Chelsea hade någon aning om att Sophie gillade one direction så mycket.

Plötsligt ringde Sophies mobil och hon gav den till mig.

'Svara, jag kan inte' sa hon och jag höll fram mobilen till Chelsea, men hon skakade på huvudet.

'Det är din kusin' sa jag och Chelsea tryckte bort min hand.

'Men det är bara Dean, du har träffat honom hundratalsgånger, du kan svara' sa hon och jag suckade.

'Gina' svarade jag.

'Hey, are Sophie there?' frågade han och jag kollade på Sophie som knappt kunde andas.

'She can't talk right now, I'll tell her that you've called' sa jag och la på.

'Okej, jag vet att ni ljuger' sa Sophie och Chelsea kollade på mig.

'Vadå ljuger?' frågade jag och hon skrattade.

'Jag vet att ni omöjligen är med one direction' sa hon och skrattade mer.

Just då ringde min mobil, gud vad alla ska ringa då.

'Gina' sa jag snabbt och hörde Liam i andra änden.

'Hey, where are you?'

'Liam, Chelsea and I have told her cousin about you, I don't know if that was okay about you, I know you don't want people to know too much' sa jag snabbt och Liam skrattade.

'Of course it was okay, just as long as you two are okay with it' sa han och jag pustade ut.

'Okay, the only thing is that Sophie doesn't know whether to believe us or not, and she have some trouble breathing, but that's okay' svarade jag och skrattade lite.

'Okay, where are you?' frågade han och jag log.

'Outside' svarade jag.

'Okay' sa Liam och la på.

När jag såg fem killar med keps, solglasögon och som kollade ner i marken som att de gömde sig kom ut visste jag direkt att det var dem.

När Sophie såg dem hyperventilerade hon.

'Herregud, vad är det här? jag kan inte andas, jag kommer svimma åh gud, de kommer närmare, det funkar inte, jag kommer svimma' sa hon och jag skrattade, tillsammans med Chelsea. 

'What's going on here?' frågade Louis och kollade på Sophie som stod mot väggen och hyperventilerade. 

'Gina, kom hit, jag kan inte andas, jag kommer svimma' sa hon och höll ut en arm mot mig och jag gick dit och höll i henne.

Det kändes lite konstigt, liksom, att hon reagerade sådär.

Jag hade ju knappt haft en tanke på att det var dem.

Nu kändes det verkligen som att de var super kändisar som åkte runt i alla länder och gjorde turneer och allting.

'Sophie, andas, okej, andas, det är okej' sa jag och hon kollade på mig.

'Okej, vadå okej? min kusin och hennes bästavän har gått runt och hållt hemligt att de känner one direction' sa hon och pekade menande på killarna.

'Big fan?' frågade Harry och skrattade lite.

'Herregud, han pratar. Han får inte prata, ingen av dem får prata. Jag får inte kollade på dem, jag kommer svimma' sa hon snabbt och jag skrattade lite.

'Detta är en dröm, allting är en dröm. Det är inte dem, ni ljuger' sa Sophie och jag skrattade.

'Sophie, ta och andas, ta det lugnt och bara kolla på dem' sa jag och vred på henne.

Hon blundade hårt.

'Gina, jag kan inte kolla på dem, jag kommer svimma' sa hon och jag skrattade.

'Öppna ögonen, sakta, okej?' sa jag och hon tog ett djupt andetag och gjorde sen som jag sa.

Hon stod där en stund och bara kollade på killarna som log mot henne.

'Gina' sa hon och högt och försökte ta tag i mig.

'Gina, gina, gina, åh gud, åh gud, jag dör, Gina, jag kommer svimma, ta emot mig. Dett händer inte, okej, jag drömmer, okej, när jag öppnar ögonen igen kommer allting bara var normalt, okej?' sa hon och blundade hårt. Några ögonblick senare öppnade hon ögonen igen och vände sig mot mig.

'Giiiina' sa hon och kramade om mig.

'Detta är inte sant, herregud' sa hon och jag skakade roat på huvudet.

'Okej, Sophie andas, okej andas, ta det lugnt' sa jag och andades tillsammans med henne.

'In, och ut, och om igen' sa jag och hon gjorde som jag sa.

'Does someone need a hug?' sa Louis och kramade om Sophie.

'Så, hur känns det att vara sexton?' frågade Chelsea och log mot mig. 

'Det känns grymt, verkligen, jag kommer inte sakna att vara femton iallafall' sa jag och någon harklade sig bakom oss. 

'English please' sa Liam och jag skrattade. 

Liam drog in mig i sin famn. 

'Happ birthday babe' sa han och kysste mina läppar mjukt. 

Även fast vi var officiella inom familjen var vi inte helt officiella än.

Inga utomstående visste om oss.

Det kändes skönt så, det kändes roligt, spännande.

Jag visste inte riktigt om jag ville att alla skulle veta om oss.

'So you're saying that it was someone here?' frågade Zayn och kollade på mig.

'I'm saying that the door opened by itself, and the door was locked from inside. The feeling i felt when it happended can't be explained. It felt like there was something cold inside me, like someone stood there and starring at me like crazy' sa jag och kollade runt.

'And it was noone there?' frågade Liam och jag skakade på huvudet.

'No one' svarade jag.

Det kändes konstigt att sitta och prata om det, som att det var något som man inte skulle prata om.

Vad som än hände gav det mig dåliga vibbar.

Mitt hjärta pumpade fortfarande i 200.

Jag kände mig lugnare nu när de andra var här, men ändå.

'Are you sure it was no one there?'

'I don't know, but I saw what I saw'

Rätt som det är släcks lampan i rummet och allting blir svart, för att ett ögnblick senare tändas igen.

'What was that?' sa jag med darrande röst och tog tag i Liams hand.

'You're just paranoid, things like that happens in a old house' sa Niall och jag skakade på huvudet.

'I know' sa Zayn och fick ett stort flin på sina läppar.

'We can play spirit in the glass' sa han och alla log instämde, förutom jag.

'Gina?' sa Chelsea och jag kollade på henne.

'Det blir kul, kom igen'

'Jag vet inte, det känns inte så bra' sa jag och hon kollade på mig.

'You're so boring' sa hon och gick ut från mitt rum.

Killarna suckade och gick efter henne.

'It's okay sweetheart, don't worry' sa Liam och kysste min kind.

Jag gick ut till de andra som satt i soffan och kollade på tv. Jag kunde se besvikelsen i deras ögon.

Jag satte mig ner i fåtöljen.

'Okay, okay, I give up' sa jag och reste mig upp.

'Are you sure about this?' frågade Liam och jag kollade på de andra som alla fick breda leenden till sina läppar.

Jag svalde hårt och nickade.

'Baby, we don't have to do this if you don't want to' sa han och jag svalde hårt återigen.

'No, it's fine' sa jag och han nickade.

Vi alla satt runt vardagsrumsbordet med tända stearinljus i en ring.

'Are you okay, love?' viskade Liam i mitt öra och jag svalde hårt.

'Yes, I'm fine'
'Is it anyone there' sa Zayn med överdramatisk röst, och man kunde höra att han var oseriös.

Alla skrattade, förutom jag och Liam.

'What do you want?' frågade han igen, med samma röst.

Jag suckade och skakade på huvudet.

Glaset började röra på sig.

Med tanke på flinet som Harry hade på sina läppar kunde jag säga att det var han som flyttade det.

'Thank you guys, for joking around when I'm serious and scared' sa jag och reste mig upp.

Jag gick in till mitt rum och smällde igen dörren.

Jag var verkligen rädd, och helt seriös med vad jag hade sett, och det enda dem gjorde var att skoja runt och inte ta något seriöst.

Liam kom in och stängde dörren.

'I'm sorry about that' sa Liam och jag suckade.

'I'm seriously really scared, and I believe in what I saw' sa jag och kollade på Liam.

Det var svårt att hålla inne tårarna.

Jag kände mig rädd och förvirrad.

'Gina' ropade Chelsea utifrån och jag suckade.

Hon öppnade dörren och kom in, utan att stänga den.

'Förlåt, okej, kom nu'

'Chels, jag är seriös, kan du inte förstå att jag tar detta på fullaste allvar?'

'Jo, jag förstår, det gör jag verkligen. Jag är ledsen, men kom igen, vi kör en gång till, försöker' sa hon och gav mig en kram.

Vi gick ut igen och satte oss på samma platser som innan.

'Is it anyone there?' frågade Zayn igen, med samma ton som innan.

Jag skakade på huvudet, men satt fortfarande kvar.

'Please, answer me, is it someone there' sa Harry med lika dramatisk röst som Zayn haft.

Alla skrattade och jag gav killarna en dödsblick.

'Cut it out' sa jag och de skrattade igen.

Glaset började röra sig och jag kollade upp på de andra.

'Who of you are moving it?' sa jag och killarna bara kollade på mig.

'What are you talking about?' frågade Harry och kollade ner på glaset, där våra fingrar knappt nuddade det.

'It's no good time to joke right now' sa jag och kollade upp igen.

'Gina, this time, we're not doing anything, at least not me' sa Louis och jag kollade ner på glaset som rörde sig fram och tillbaka, utan att stanna på någon bokstav.

Allas leenden förvandlades till blickar fulla av rädsla.

Glaset började röra sig i en cirkel på bordet och alla kollade på varandra.

'If it is one of you, you should probably admit it right now' sa jag och kollade upp på var och en av de andra som bara skakade på huvudet.

Bordet började skaka, ljusen blåstes ut och lampan tändes och släcktes. Jag kände paniken växa.

'What's happening?' frågade jag och kollade på de andra som alla såg lika rädda ut.

'I don't know' svarade Chelsea och det kändes som att jag skulle börja gråta.

Utan att någon av oss var berädda gick glaset i tusen bitar, som att det exploderade.

Lampan slocknade, bordet stannade och rummet förblev mörkt och tyst.

Utan att jag märkt det hade tårar börjat rinna ner för mina kinder.

Liam märkte och drog in mig i sin famn.

'It's okay baby, everything's fine' sa han och torkade bort tårarna från mina kinder med tröjärmen.

Chelsea reste sig snabbt upp och gick för att tända lampan, men det funkade inte.

Ingen lampa i huset funkade.

Det hade börjat blåsa och regna ute, riktigt ordentligt, det kunde ju ha orsakat strömavbrott.

'We have to sweep up the glass from the floor' sa Chelsea och killarna reste sig tysta upp och gick med Chelsea.

Liam satt fortfarande och höll om mig hårt.

Mitt hjärta dunkade så hårt att man kunde höra det av att stå flera meter bort.

Jag tog ett djupt andetag och svalde hårt.

Vad var det som hände?

Det var knappt så jag ville tänka på det, allt jag ville var att det skulle vara en mardröm.

Jag och Liam satt i fåtöljen. 

Jag tryckte mig hårt mot honom, ville inte släppa. 

Jag var rädd för att något skulle hända. 

'Gina, we're sorry for dragging you in to that' sa Louis och jag ville svara, men allting fastnade i halsen. 

Jag kunde inte ens nicka som ett svar, jag var i chock tillstånd. 

Jag förstod knappt vad som hände, allting var så konstig, vad var det egentligen som hade hänt?' 

Plötsligt knackade det på dörren och du tog ett hårdare tag om Liam. 

'Guys, you have to hide, quick, it's my cousin' sa Chelsea och killarna reste sig snabbt upp. 

Jag ville inte släppa Liam, jag ville verkligen inte. 

Han pussade mig på pannan. 

'Quick, hide in Ginas room' fortsatte Chelsea och föste in killarna i mitt sovrum. 

Det knackade igen och jag och Chelsea skyndade oss så fort vi kunde med att plocka bort ljusen och det från bordet. 

Jag skyndade mig in i mitt rum för att gömma grejerna, men han inte ut igen, så Chelsea stängde dörren. 

Chelseas perspektiv 

'Hej' sa Sophie och kom in i vardagsrummet precis som jag stängde dörren.

'Hej' svarade jag och försökte le mot henne.

'Är det strömavbrott här med eller?'

'Va, ja det är det' svarade jag och hon kollade frågande på mig.

Jag log mot henne och höll för dörren.

'Kom, vi går in i köket' sa jag och gick fram till henne  men hon vände sig i stället mot Ginas rum.

'Du kan inte gå in där' sa jag snabbt och hon kollade frågade på mig.

'Och varför inte?'

'För att.. öhm.. Gina sover' sa jag och precis då kunde man höra killarna från rummet, men man kunde bara höra mumlanden. Jag skakade sakta på huvudet.

'Vem är det som pratar?' frågade hon och jag kollade runt efter ett svar.

'Hon.. kollar på tv' svarade jag och Sophie vände sig mot mig.

'Strömmen har gått'

Fuck.

'Hon kollar på sin mobil' svarade jag.

'Sa du inte nyss att hon sov?'

'Hon glömde stänga av' svarade jag Sophie såg skeptisk ut, men följde med mig till köket.

'Okej, men ta det lugnt nu, och försök sova, klockan är rätt så mycket' sa Sophie och gav mig en kram innan hon gick.

Jag andades lättat ut när jag stängde dörren efter henne.

Jag kollade på klockan som stod på 03.34

Jag gick in och öppnade dörren till Ginas rum.

'Hon har gått' sa jag och Gina nickade.

Vi gick ut och satte oss i soffan.

Jag skakade lätt på huvudet.

'Det var så nära att hon kom på oss' sa jag och kollade på Gina som skrattade.

'Vad frågade hon?'

'Varför det var någon som pratade i ditt rum när du sov, och dum som jag var svarade jag att du kollade på tv, och det är strömavbrott' sa jag och Gina skrattade igen.

'Förr eller senare måste vi ju berätta, vi kan inte hålla killarna hemliga direkt' sa Gina och jag nickade.

'Jag vet'

Ginas perspektiv

Jag vaknade av att jag landade på något hårt.

Jag öppnade sakta ögonen och såg att jag trillat ner från fåtöljen där jag och Liam somnade igårkväll.

Zayn och Louis hade tagit soffan, två delade på sängen i det ena rummet och Chelsea sov i sitt rum.

Jag suckade högt och höll handen där jag slått i huvudet.

'Are you okay?' frågade Zayn som nyss vaknat och kollade ner på mig.

Jag låg med benen i fåtöljen och resten av mig låg på golvet.

'I think so' svarade jag trött och reste mig upp.

Konstigt nog sov Liam fortfarande.

Jag gick in till köket och satte mig ner för att äta frukost.

Jag satte på musik i mitt rum och jag borstade håret.

Jag tog på mig ett neon rosa maglinne(Hahah?), ett par vita shorts och ett par vita converse för att sen sätta upp mitt långa hår i en boll.

'What are you doing?' frågade Liam och gick in i köket till mig.

'Baking chocolate cupcakes' svarade jag och kollade ner på chokladsmeten. 

Liam tog lite på sitt finger, precis som han skulle stoppa det i munnen kletade han istället av det på min kind. 

'Liam' sa jag och han skrattade. 

Jag tog också lite smet och kletade det på honom.

Det slutade med att vi tillslut hade ansiktena fulla av chokladsmet.

Liam drog in mig i sin famn och kollade in i mina ögon.

Jag tog mina händer bakom hans nacke och log.

'You're very cute with choklate in your face' sa jag och han skrattade.

'You too' svarade han och log.

Han drog in mig i en mjuk kyss.

Eftersom att jag och Liam nästan tagit slut på smeten hade jag, efter att jag tvättat bort chokladen från ansiktet, bakat en till sats.

Det blev faktiskt rätt många muffins.

Jag log mot Liam och han log tillbaka.

'You know, you where much cuter with chocolate in your face' sa jag och skrattade.

'Well, I kinda feel that too' svarade han och log mot mig.

Jag gick och satte mig i hans knä och gav honom en puss på kinden.

'I've baked chocolate cupcakes' sa jag och ställe en tallrik med muffins på vardagsrumsbordet.

Jag satte mig ner i soffan bredvid Liam.

Han la ena armen om mina axlar och jag la mitt huvud på hans axel.

Alla smakade på muffinsen.

'They we're so good' sa Niall och de andra instämde.

'I'm glad that you liked them' sa jag och log.

'Do you ever think that we maybe went too fast?' frågade jag och kollade på Liam. 

'The thought have hit me, but if it's right, it doesn't matter' sa han och jag nickade.

'Do you think so?' frågade han sen och kollade på mig.

'I don't know, but no, I don't think so' svarade jag och han nickade.

Jag tog hans hand och kollade på honom.

'Well, I love you now, just take one day at the time' sa jag och pussade honom på kinden.

'What are you doing?' frågade Harry som kom in i köket.

'Talking' svarade jag och log mot honom.

'When did you say that Chelsea's coming?' frågade han.

Jag kollade klockan som nu stod på 16.30, eller 4.30pm, som de skulle säga här.

'Around six' svarade jag och han nickade för att sen lämna köket igen.

'I love you' sa Liam och kysste min kind.

'I love you too' svarade jag och tryckte mina läppar mot hans.
Vi gick ut och satte oss i soffan med de andra.

Tv:n krånglade, och ingen av oss visste hur vi skulle fixa det så vi stängde av den.

'So, what's your whole name?' frågade Harry och jag skrattade.

'My whole name?'

'Yes, your whole name'

'Regina Isabella Carter' svarade jag och han nickade.
'May I ask why you have an english name when your swedish?' frågade Louis.

'It's because my dad is from England, but he moved with his family to Sweden when he was ten years' svarade jag och han nickade.

'Okay, when are your birthday?' frågade Zayn och log mot mig.

'I'm turning sixteen in one month' svarade jag och log tillbaka.

Vi hade haft så tråkigt att killarna började ställa random frågor till mig.

'How did you and Chelsea become friends?' frågade Harry och jag skrattade lite.

'I don't know really, it just clicked between us at the first time we met'

Han nickade.

'Is that your natural hair color?' frågade Louis och jag skrattade.

'Yes it is'

'Have you ever dyed your hair?' frågade han sen och jag skakade på huvudet.

'Never, but Chelsea hav dyed her hair a few times. Her natural haircolor is something like mine, some light brown, but for like one year ago or something, she bleached her hair, but a few months after that, she dyed her hair black. But she wasn't happy with that, so she dyed it lightbrown, in the hope of getting close her natural hair, but it just turned out to be darkbrown instead' sa jag och killarna skrattade lite.

'I can't see Chelsea with either black or blonde hair' sa Harry och jag skrattade.

'Do you have any siblings?' frågade Liam och jag skakade på huvudet.

'No'

'Do you have any pets?' fortsatte han.

'No'

'What do your parents work with?' frågade Niall och jag tänkte efter.

'Honestly, I don't know everything, but they work on this big company and they're like owns everything there, and they owns some shops in Sweden' sa jag och han nickade.

'Isn't that pretty nice? I mean, they must have much money' sa Louis och jag ryckte lite på axlarna.

'Yeah, when you see it that way it's very nice, but they don't get all the money and that good job by spendig time with me. They're away on business trips all around the world the bigger time of the year, I usually see them like one month in one year, two if I'm lucky' sa jag och killarna kollade på mig.

'So you don't have any brothers or sisters, you don't have any pets, so your just home alone in your house, that I guess is pretty big, all by yourself for almost a whole year?' sa Harry och jag nickade.

'Yeah, if my friends aren't over' svarade jag och han nickade.

En stunds tystnad spred sig över oss, tills min mobil ringde och bröt den.

'Hallå?' svarade jag och hörde Chelsea på andra sidan.

'Hej, jag kommer inte hem förrän vid tio ikväll, sorry'

'Nej men det är okej, jag har sällskap så det räcker' svarade jag och vi skrattade.

'Okej, du är bäst, puss, älskar dig'

'Okej, hej då, puss, jag älskar dig' sa jag och la på.

'The last sentence you said were I love you' sa Niall och jag kollade på honom.

'You're right' svarade jag och han skrattade.

'I'm always right'

Jag skrattade lite.
Plötsligt sattes tv:n på.

Jag ryckte till och killarna skrattade lite.

Jag vände mig om och kollade på Louis som hade kontrollen i handen.

'Guess it's working now' sa han och jag skrattade lite. 

Jag gick ut i köket för att se om vi hade något att äta. 

Jag var ganska hungrig. 

Jag kollade klockan, kvart över sju. 

Jag öppnade kylskåpet. 

Jag kunde göra spagetti och köttfärssås. 

Jag tog nycklarna för att gå ut och hämta grejer i förrådet. 

Varför står det ens här ute?

Jag låste och gick in igen.  

'You're really good at cooking' sa Zayn och log mot mig.

'Really' sa Louis och killarna instämde.

'Okay, that's enough, I'm not that good' sa jag.

'Yes, you are' sa Liam och log mot mig.

'You guys are really good at giving compliments, okay, but I'm not that good so take it easy'

'Actually, you are that good. I wouldn't have any poblem living with you if you'd cook everyday' sa Liam och jag skrattade.

Plötsligt började min telefon ringa.

'Hallå?' svarade jag och hörde Chelsea i andra änden.

'Hej, kan du eller någon av killarna komma och möta mig?'

'Vart är du?'

'Jag är vid stranden på andra sidan skogen'

'Vad gör du där? jag todde du var med dina kusiner'

'Det var jag också, men jag bara kände för att ta en promenad och nu vågar jag inte gå tillbaka själv'

'Okej'

'Kan du bara be någon, helst alla, att komma och möta mig bara, puss'

'Okej, puss' sa jag och la på.

'Anyone that would like to go meet Chels at the beach, she's to scared to go through the woods by herself' sa jag och kollade på killarna.

'Why don't you do it?' frågade Louis och jag skrattade lite.

'Because I'm kinda scared of going there when it's this dark and it's night' sa jag och han skakade roat på huvudet.

'Can't we all go?' frågade Harry och kollade på oss.

Jag vet inte hur vi beslutade att det skulle bli så, men tillslut var det bara jag som var kvar.

Jag gick in i vardagsrummet och slog på tv:n.

Jag zappade mellan kanalerna, och allt som fanns att välja mellan var antingen äckliga, läskiga eller hemska filmer.

Jag suckade och funderade på att stänga av, men jag ville inte sitta här helt ensam och bara vänta på att de andra skulle komma tillbaka.

Jag stannade på en film som handlade om en ung tjej som var ensam hemma och en mördare var inne i huset, usch och fy.

Jag bytte snabbt kanal, och denna filmen verkade sig vara typ samma.

'Varför just när jag är ensam?' frågade jag mig själv och drog filten jag hade över mig upp till hakan.

Jag vet inte vad det var med skräckfilmer som var så jobbigt.

Eller, egentligen kunde jag vara ganska säker på att det var för att Adrian alltid brukade skrämma mig och göra så jag fick mardrömmar på nätterna så fort vi kollade på skräckfilm eller var ensamma. Eller, brukade och brukade, han gör det fortfarande.

Jag tog en kudde och fortsatte kolla på filmen.

Jag menar, Adrian är inte här och ger mig några mardrömmar, men det var absolut han som fick mig att avsky skräckfilmer.

Jag kollade ut genom fönstret, vilket gjorde att jag blev mer rädd.

Jag hade blicken fäst på tv-skärmen, rädd för att jag skulle se något läskigt om jag kollade någon annanstans.

Jag ville knappt blinka, så rädd jag var.

Jag ville stänga av tv:n, men det var något inom mig som höll mig ifrån att göra det.

Jag var helt inne i en film som jag inte hade någon lust med att egentligen se.

Vem var det som kom på det dumma beslutet att jag skulle stanna hemma själv?

Jag kollade klockan.

Killarna och Chelsea skulle varit tillbaka för längesen, det kan inte ta såhär lång tid att gå dit och tillbaka, det tog inte ens så lång tid för mig och Chelsea första gången vi träffade killarna.

Jag svalde hårt och kollade snabbt upp på tv-skärmen igen.

'Enhörningar, regnbågar, läppglans. Enhörningar, regnbågar, läppglans' mumlade jag för mig själv samtidigt som jag kpncentrerade mig på filmen.

Jag var inte så rädd för skräckfilmer egentligen, men alla minnen från förr gav mig kalla kårar.

Adrian kunde vara en riktig idiot ibland.

En gång på halloween när vi var i trettonårs åldern hade vi bestämt att vi skulle sova hos mig eftersom att mina föräldrar inte skulle vara hemma.

Han hade tagit med sig två eller tre kompisar, bland annat Markus.

Alla hade tyckt att vi skulle kolla på skräckfilm eftersom att det var halloween, alla förutom jag.

Redan då hade Adrian gett mig kalla kårar av skräckfilmer.

Tillslut hade jag inget val utan de satte på filmen och jag satt där, intryckt i ett hörn i soffan.

Efter en stund drog de med mig ut på min baksida för att de sa att de sett något. 

När dem dragit ut mig till delen där min trädgård tog slut och det var ett stort buskage sprang dem in och låste dörren. 

Någon hoppade fram ur buskarna och jag sprang livrädd där ifrån och försökte få upp dörren.

Sen visade det sig att det bara var Jason.

Det är bara en av sakerna han har gjort.

Jag fattar inte varför jag inte stängde av.

Jag tänkte så mycket på Adrian när jag såg en skräckfilm, tänkte på gamla minnen, och att vi inte blivit vänner innan jag åkte.

Vi hade inte pratat på veckor, och jag var tvungen att medge att jag saknade honom.

Mina tankar avbröts av att ytterdörren slog upp.

Jag gav ifrån mig ett högt tjut.

Jag gick sakta dit, men det var ingen där.

Jag kollade ut, men det var ingen där heller.

Jag stängde dörren och låste den.

'Hej' sa Chelsea när hon kom in i vardagsrummet. Hon satte sig i soffan bredvid fåtöljen där jag satt.
'Hej' svarade jag och log mot henne.

'Varför tog det så lång tid?' frågade jag och hon ryckte lite på axlarna.

'Because some guys were just childish and playing like three year olds' sa hon och kollade menande på killarna som kom in i vardagsrummet. 

'She didn't mean us if you think that' sa Louis och jag skrattade. 

'Hey' sa Liam. 

Jag reste mig upp så att Liam kunde sätta sig ner så att jag sen skulle kunna sätta mig i hans knä. 

'Where were you for like ten minutes ago?' frågade jag och kollade på killarna som kollade frågande tillbaka på mig.

'We were still at the beach, why?' frågade Louis och jag skakade på huvudet.

Jag vet att killarna är bra på att skoja, men känslan jag fick när dörren slogs upp var ingen bra. Och dörren var låst, jag förstår inte hur den kunde öppnas sådär.

'Gina, vad är det?' frågade Chelsea oroat och kollade på mig. Alla kollade på mig.

jag var ganska säker på att dem inte visste ett dugg om vad som hänt, deras allvarliga blickar sa att dem inte gjort något.

När dörren slog upp fick jag en känsla, en känsla som inte går att förklara.

Det kändes kallt inom hela mig.

Hade det varit killarna hade dem sagt det.

'It's nothing' sa jag bara och skakade på huvudet.

Jag vaknade av att min mobil ringde.

Jag tog upp den och svarade.

'Hallå?' sa jag och hörde mamma i andra änden.

'Hej raring, hur är det?'

'Hej mamma, jo allting är bra, precis som igår' svarade jag och kunde se hur hon log. Hennes tonläg visade att hon var på bra humör.

'Jag ville bara kolla så att allting var bra, vad har ni gjort de senaste dagarna?'

'Inte så mycket, mest bara legat vid poolen och så, sen har vi varit ute och kollat runt och så också' svarade jag.

'Okej, vad roligt, men jag hör av mig senare, puss puss'

'Hej då' sa jag och la på.

Jag sträckte på mig och satte mig upp.

'Who was that' sa Liam och jag, som inte reagerat på att han vaknat, ryckte till lite.

'My mom' svarade jag sen och han nickade. 

Liam hade på sig samma kläder som han hade igårkväll, medan jag hade bytt om till ett rosa kort linne och ett par korta sovshorts. 

Jag ställde mig upp och gick in till badrummet. Jag tvättade ansiktet och gick sen ut igen.

Jag gick förbi sängen där Liam inte längre låg och gick ut.

Niall och Zayn låg fortfarande och sov i soffan i vardagsrummet.

Jag gick in i köket där Liam och Louis satt.

'Morning darling' sa Louis och log mot mig.

'Good morning' svarade jag och tog fram ett glas för att sen sätta mig vid bordet.

Jag hällde upp juice i glaset och när jag kollade upp stirrade Liam på mig.

'What?' sa jag och hans läppar bildade ett leende.

'You're just so beautiful'

'Cutie' svarade jag och han log.

'Okay, couldn't you wait until I've gone?' sa Louis och gick ut från köket.

Jag gick över till Liam och satte mig i hans knä.

'You know, you're the most beautiful girl in this world' viskade Liam.

Jag log och la mitt huvud på hans axel.

Jag visste inte hur detta skulle bli, han är ju liksom världskänd, men en dag i taget.

Jag tog ur tofsen ur mitt hår, som inte längre var lika lockigt som igår, utan nu var det mitt naturliga vågiga hår som hängde fram.

Jag gick in i duschen och rös när vattnet träffade min kropp.

Jag kände inte för att gå ut från duschen, jag ville stå kvar hela dagen.

Jag virade handduken om min kropp och vred ut allt vatten ur mitt hår.

När jag öppnade dörren ut till mitt rum slog kylan emot mig och en rysning ålade sig upp längs min ryggrad.

Jag gick fram till garderoben, där nu alla mina kläder kommit in.

Jag valde ett par vita jeansshorts och magtröja med usas flagga på. 

Jag gick in till badrummet igen och borstade igenom håret en gång innan jag fönade det.

Jag satte upp mitt hår i en tofs och gick sen ut från badrummet igen.

Jag gick ut till Chelsea som satt och kollade på tv.

Detta var sista dagen killarna skulle jobba, innan dem sen var lediga resten av dagen, imorgon, på fredag och hela helgen, sen skulle de jobba igen på måndag.

Jag kollade klockan, två timmar kvar innan de slutade.

Jag var så upptagen av programmet jag kollade på att jag inte märkte att någon kom in i rummet.

'Well, hello on you' sa någon och jag ryckte till.

Jag kollade upp för att se fem killar stå och le stort mot mig.

'Well, hello on you too' svarade jag medan de satte sig bredvid mig i soffan.

'Where's Chelsea?' frågade Harry och jag ryckte lite på axlarna.

'Her cousins took her somewhere, don't know where, she will be back at six' svarade jag och han nickade.

Jag kollade klockan och såg att det var fem timmar kvar innan hon skulle komma tillbaka.

'Just some updates, how are you getting here without Chelseas realtives seeing you?' frågade jag och kollade på killarna.

'We have our ways' svarade Louis och jag skrattade.

Plötsligt byttes kanalen och jag kollade på Zayn som satt med fjärrkontrollen. 

'I was watching that' sa jag och kollade på honom. 

'Well, I wasn't' svarade han och jag gav honom en blick. 

'Really, Zayn, Really?' 

'I'd rather watch this' sa han och pekade med kontrollen mot tv:n. 

Det var någon äcklig skräckfilm som jag inte alls kände för att se. 

'Well, I don't. So if you mind' sa jag och innan han hann säga något tog jag fjärrkontrollen ifrån honom. 

'Hey' sa han och jag skakade på huvudet och bytte tillbaka till det jag kollade på först. 

Plötsligt tog Zayn tillbaka kontrollen och jag kollade surt på honom. 

Jag försökte få tillbaka den, vilket var lite krångligt eftersom att Liam satt mellan oss och jag var tvungen att luta mig över honom för att få tag i den. 

När jag fick tillbaka kontrollen räckte jag ut tungan mot Zayn, men hann inte längre innan någon drog kontrollen ur min hand. 

Jag vände mig om och kollade på Louis som bytte kanal till något helt annat. 

'My turn to choose' sa han och jag tog tillbaka kontrollen. 

'Actually, noone of you can choose, because I live here and I watched first' sa jag och bytte kanal, återigen. 

Efter många bytande av tv-kanal hade Harry fått tag i kontrollen, och även han bytt till något helt annat.

Sen tog Niall den för att också han byta kanal.

'Serious guys' svarade jag och kollade på killarna.

'We're totally serious' svarade Harry och jag kollade på honom.

'Yeah, can you ever be serious' svarade jag och sträckte mig efter kontrollen som Niall hade.

Innan jag hann ta den hade han kastat den till Zayn som kastade den till Louis som gav den till Harry som kastade tillbaka den till Zayn.

'Seriously, how old are you, three?' sa jag och följde kontrollen med blicken som den fortsatte att kastas runt.

'Chelsea'll kill us if it breaks' fortsatte jag och varje gång jag sträckte mig efter den blev den ivägkastad till någon annan.

'Please, just give me the remote' sa jag och suckade.

'Let me think, no' sa Louis och kastade den till Zayn.

De fortsatte kasta runt den tills den hamnade hos Liam.

Han stannade upp och alla kollade på honom.

'Please, give it to me, sweety' sa jag och kollade på Liam.

'Don't give it to her, Liam, don't look into her eyes, she will hypnotise you' sa Niall, och jag kollade bedjande på Liam.

'Don't listen to them, give it to me' sa jag och han kollade först på mig sen upp på Louis och sen på kontrollen.

Innan jag visste ordet av det hade han kastat den till Louis och jag suckade.

'Liam!' sa jag klagande och han skrattade.

'I had to' svarade han.

'Whatever'

Jag vände mig istället mot Louis.

'Give me the remote' sa jag och han skakade på huvudet.

Han kastade den till Zayn som kastade den till Niall som gav den till Harry som kastade den till Zayn som gav den till Liam som kastade den till Louis.

'I can't believe you guys, you're so childish' sa jag och suckade.

En stund satt jag bara där medan killarna fortsatte att kasta runt kontrollen.

Jag suckade högt flera gånger.

Jag bara satt där och väntade på att de skulle tröttna, men det hände aldrig. 

Jag vände mig om och såg att Liam hade kontrollen. 

Innan han hunnit kasta en hade jag tagit den. 

Jag sprang in till mitt rum och stängde och låste dörren, ja det fanns ett lås.

Egentligen skulle killarna bara kunna byta kanal på tv:n eller helt enkelt stänga av, men det gjorde dem inte.

Någon tryckte ner handtaget för att öppna.

Jag visste att man kunde låsa upp från deras sida också, om man hade naglar eller en kniv eller något.

När jag hörde att kökslådarna öppnades fick jag panik och började snurra runt och leta efter ett bra gömställa för kontrollen. 

Jag la den under madrassen i sängen. 

Precis som dem kom in. 

'Give us the remote' sa Louis och jag ryckte på axlarna.

'I don't have it' svarade jag enkelt.

'Gina' sa Harry och jag skrattade.

Louis tog ett steg närmare och jag tog ett steg bak.

'Wait, this is like some kind of game, you have to find the remote, and when you do, you can choose what channel you'll look at' sa jag och killarna kollade på mig.

'Easy as that' sa jag och nickade.

Jag gick ut och satte mig i soffan medan killarna letade.

Jag visste att det inte skulle ta lång tid för dem att hitta den, det var inte ett direkt svårt ställa precis.

Men nej, efter kanske en halvtimme eller fyrtiofem minuter kom de ut igen.

'Gina, we can't find it' klagade Niall och jag skrattade.

'Well, tough luck' sa jag bara.

'Gina, tell us where you hid it' sa Louis och jag skakade på huvudet.

'That's not the rules'

'Forget about any rules, say where it is'

'You don't look carefully enough' sa jag ställde mig upp.

Louis tog ett steg närmare mig och jag backade ett par steg.

'Gina..' sa han och jag backade ytterliggare ett par steg.

'It's just a remote' sa jag och kollade på dem.

Louis tog ett steg närmare mig och jag gav upp.

'Okay, I'll show you where it is' sa jag och gick in i mitt sovrum.

Jag tog fram den och gav den till Louis.

'I hate you' sa jag och räckte ut tungan mot honom.

Plötsligt fick jag en känsla för att baka.

Jag gick in i köket och kollade så vi hade alla ingridienser till att göra chokladmuffins.

Allting fanns där förutom en liten gryta så jag kunde smälta smöret it, och en plåt att ställa muffinsen på.

Jag tog nycklarna och gick ut för att hämta det. 

När jag tagit det ur förrådet kollade jag så att jag låst ordentligt och gick sen in igen.