'What are you doing?' frågade Liam och gick in i köket till mig.

'Baking chocolate cupcakes' svarade jag och kollade ner på chokladsmeten. 

Liam tog lite på sitt finger, precis som han skulle stoppa det i munnen kletade han istället av det på min kind. 

'Liam' sa jag och han skrattade. 

Jag tog också lite smet och kletade det på honom.

Det slutade med att vi tillslut hade ansiktena fulla av chokladsmet.

Liam drog in mig i sin famn och kollade in i mina ögon.

Jag tog mina händer bakom hans nacke och log.

'You're very cute with choklate in your face' sa jag och han skrattade.

'You too' svarade han och log.

Han drog in mig i en mjuk kyss.

Eftersom att jag och Liam nästan tagit slut på smeten hade jag, efter att jag tvättat bort chokladen från ansiktet, bakat en till sats.

Det blev faktiskt rätt många muffins.

Jag log mot Liam och han log tillbaka.

'You know, you where much cuter with chocolate in your face' sa jag och skrattade.

'Well, I kinda feel that too' svarade han och log mot mig.

Jag gick och satte mig i hans knä och gav honom en puss på kinden.

'I've baked chocolate cupcakes' sa jag och ställe en tallrik med muffins på vardagsrumsbordet.

Jag satte mig ner i soffan bredvid Liam.

Han la ena armen om mina axlar och jag la mitt huvud på hans axel.

Alla smakade på muffinsen.

'They we're so good' sa Niall och de andra instämde.

'I'm glad that you liked them' sa jag och log.

'Do you ever think that we maybe went too fast?' frågade jag och kollade på Liam. 

'The thought have hit me, but if it's right, it doesn't matter' sa han och jag nickade.

'Do you think so?' frågade han sen och kollade på mig.

'I don't know, but no, I don't think so' svarade jag och han nickade.

Jag tog hans hand och kollade på honom.

'Well, I love you now, just take one day at the time' sa jag och pussade honom på kinden.

'What are you doing?' frågade Harry som kom in i köket.

'Talking' svarade jag och log mot honom.

'When did you say that Chelsea's coming?' frågade han.

Jag kollade klockan som nu stod på 16.30, eller 4.30pm, som de skulle säga här.

'Around six' svarade jag och han nickade för att sen lämna köket igen.

'I love you' sa Liam och kysste min kind.

'I love you too' svarade jag och tryckte mina läppar mot hans.
Vi gick ut och satte oss i soffan med de andra.

Tv:n krånglade, och ingen av oss visste hur vi skulle fixa det så vi stängde av den.

'So, what's your whole name?' frågade Harry och jag skrattade.

'My whole name?'

'Yes, your whole name'

'Regina Isabella Carter' svarade jag och han nickade.
'May I ask why you have an english name when your swedish?' frågade Louis.

'It's because my dad is from England, but he moved with his family to Sweden when he was ten years' svarade jag och han nickade.

'Okay, when are your birthday?' frågade Zayn och log mot mig.

'I'm turning sixteen in one month' svarade jag och log tillbaka.

Vi hade haft så tråkigt att killarna började ställa random frågor till mig.

'How did you and Chelsea become friends?' frågade Harry och jag skrattade lite.

'I don't know really, it just clicked between us at the first time we met'

Han nickade.

'Is that your natural hair color?' frågade Louis och jag skrattade.

'Yes it is'

'Have you ever dyed your hair?' frågade han sen och jag skakade på huvudet.

'Never, but Chelsea hav dyed her hair a few times. Her natural haircolor is something like mine, some light brown, but for like one year ago or something, she bleached her hair, but a few months after that, she dyed her hair black. But she wasn't happy with that, so she dyed it lightbrown, in the hope of getting close her natural hair, but it just turned out to be darkbrown instead' sa jag och killarna skrattade lite.

'I can't see Chelsea with either black or blonde hair' sa Harry och jag skrattade.

'Do you have any siblings?' frågade Liam och jag skakade på huvudet.

'No'

'Do you have any pets?' fortsatte han.

'No'

'What do your parents work with?' frågade Niall och jag tänkte efter.

'Honestly, I don't know everything, but they work on this big company and they're like owns everything there, and they owns some shops in Sweden' sa jag och han nickade.

'Isn't that pretty nice? I mean, they must have much money' sa Louis och jag ryckte lite på axlarna.

'Yeah, when you see it that way it's very nice, but they don't get all the money and that good job by spendig time with me. They're away on business trips all around the world the bigger time of the year, I usually see them like one month in one year, two if I'm lucky' sa jag och killarna kollade på mig.

'So you don't have any brothers or sisters, you don't have any pets, so your just home alone in your house, that I guess is pretty big, all by yourself for almost a whole year?' sa Harry och jag nickade.

'Yeah, if my friends aren't over' svarade jag och han nickade.

En stunds tystnad spred sig över oss, tills min mobil ringde och bröt den.

'Hallå?' svarade jag och hörde Chelsea på andra sidan.

'Hej, jag kommer inte hem förrän vid tio ikväll, sorry'

'Nej men det är okej, jag har sällskap så det räcker' svarade jag och vi skrattade.

'Okej, du är bäst, puss, älskar dig'

'Okej, hej då, puss, jag älskar dig' sa jag och la på.

'The last sentence you said were I love you' sa Niall och jag kollade på honom.

'You're right' svarade jag och han skrattade.

'I'm always right'

Jag skrattade lite.
Plötsligt sattes tv:n på.

Jag ryckte till och killarna skrattade lite.

Jag vände mig om och kollade på Louis som hade kontrollen i handen.

'Guess it's working now' sa han och jag skrattade lite. 

Jag gick ut i köket för att se om vi hade något att äta. 

Jag var ganska hungrig. 

Jag kollade klockan, kvart över sju. 

Jag öppnade kylskåpet. 

Jag kunde göra spagetti och köttfärssås. 

Jag tog nycklarna för att gå ut och hämta grejer i förrådet. 

Varför står det ens här ute?

Jag låste och gick in igen.  

'You're really good at cooking' sa Zayn och log mot mig.

'Really' sa Louis och killarna instämde.

'Okay, that's enough, I'm not that good' sa jag.

'Yes, you are' sa Liam och log mot mig.

'You guys are really good at giving compliments, okay, but I'm not that good so take it easy'

'Actually, you are that good. I wouldn't have any poblem living with you if you'd cook everyday' sa Liam och jag skrattade.

Plötsligt började min telefon ringa.

'Hallå?' svarade jag och hörde Chelsea i andra änden.

'Hej, kan du eller någon av killarna komma och möta mig?'

'Vart är du?'

'Jag är vid stranden på andra sidan skogen'

'Vad gör du där? jag todde du var med dina kusiner'

'Det var jag också, men jag bara kände för att ta en promenad och nu vågar jag inte gå tillbaka själv'

'Okej'

'Kan du bara be någon, helst alla, att komma och möta mig bara, puss'

'Okej, puss' sa jag och la på.

'Anyone that would like to go meet Chels at the beach, she's to scared to go through the woods by herself' sa jag och kollade på killarna.

'Why don't you do it?' frågade Louis och jag skrattade lite.

'Because I'm kinda scared of going there when it's this dark and it's night' sa jag och han skakade roat på huvudet.

'Can't we all go?' frågade Harry och kollade på oss.

Jag vet inte hur vi beslutade att det skulle bli så, men tillslut var det bara jag som var kvar.

Jag gick in i vardagsrummet och slog på tv:n.

Jag zappade mellan kanalerna, och allt som fanns att välja mellan var antingen äckliga, läskiga eller hemska filmer.

Jag suckade och funderade på att stänga av, men jag ville inte sitta här helt ensam och bara vänta på att de andra skulle komma tillbaka.

Jag stannade på en film som handlade om en ung tjej som var ensam hemma och en mördare var inne i huset, usch och fy.

Jag bytte snabbt kanal, och denna filmen verkade sig vara typ samma.

'Varför just när jag är ensam?' frågade jag mig själv och drog filten jag hade över mig upp till hakan.

Jag vet inte vad det var med skräckfilmer som var så jobbigt.

Eller, egentligen kunde jag vara ganska säker på att det var för att Adrian alltid brukade skrämma mig och göra så jag fick mardrömmar på nätterna så fort vi kollade på skräckfilm eller var ensamma. Eller, brukade och brukade, han gör det fortfarande.

Jag tog en kudde och fortsatte kolla på filmen.

Jag menar, Adrian är inte här och ger mig några mardrömmar, men det var absolut han som fick mig att avsky skräckfilmer.

Jag kollade ut genom fönstret, vilket gjorde att jag blev mer rädd.

Jag hade blicken fäst på tv-skärmen, rädd för att jag skulle se något läskigt om jag kollade någon annanstans.

Jag ville knappt blinka, så rädd jag var.

Jag ville stänga av tv:n, men det var något inom mig som höll mig ifrån att göra det.

Jag var helt inne i en film som jag inte hade någon lust med att egentligen se.

Vem var det som kom på det dumma beslutet att jag skulle stanna hemma själv?

Jag kollade klockan.

Killarna och Chelsea skulle varit tillbaka för längesen, det kan inte ta såhär lång tid att gå dit och tillbaka, det tog inte ens så lång tid för mig och Chelsea första gången vi träffade killarna.

Jag svalde hårt och kollade snabbt upp på tv-skärmen igen.

'Enhörningar, regnbågar, läppglans. Enhörningar, regnbågar, läppglans' mumlade jag för mig själv samtidigt som jag kpncentrerade mig på filmen.

Jag var inte så rädd för skräckfilmer egentligen, men alla minnen från förr gav mig kalla kårar.

Adrian kunde vara en riktig idiot ibland.

En gång på halloween när vi var i trettonårs åldern hade vi bestämt att vi skulle sova hos mig eftersom att mina föräldrar inte skulle vara hemma.

Han hade tagit med sig två eller tre kompisar, bland annat Markus.

Alla hade tyckt att vi skulle kolla på skräckfilm eftersom att det var halloween, alla förutom jag.

Redan då hade Adrian gett mig kalla kårar av skräckfilmer.

Tillslut hade jag inget val utan de satte på filmen och jag satt där, intryckt i ett hörn i soffan.

Efter en stund drog de med mig ut på min baksida för att de sa att de sett något. 

När dem dragit ut mig till delen där min trädgård tog slut och det var ett stort buskage sprang dem in och låste dörren. 

Någon hoppade fram ur buskarna och jag sprang livrädd där ifrån och försökte få upp dörren.

Sen visade det sig att det bara var Jason.

Det är bara en av sakerna han har gjort.

Jag fattar inte varför jag inte stängde av.

Jag tänkte så mycket på Adrian när jag såg en skräckfilm, tänkte på gamla minnen, och att vi inte blivit vänner innan jag åkte.

Vi hade inte pratat på veckor, och jag var tvungen att medge att jag saknade honom.

Mina tankar avbröts av att ytterdörren slog upp.

Jag gav ifrån mig ett högt tjut.

Jag gick sakta dit, men det var ingen där.

Jag kollade ut, men det var ingen där heller.

Jag stängde dörren och låste den.

'Hej' sa Chelsea när hon kom in i vardagsrummet. Hon satte sig i soffan bredvid fåtöljen där jag satt.
'Hej' svarade jag och log mot henne.

'Varför tog det så lång tid?' frågade jag och hon ryckte lite på axlarna.

'Because some guys were just childish and playing like three year olds' sa hon och kollade menande på killarna som kom in i vardagsrummet. 

'She didn't mean us if you think that' sa Louis och jag skrattade. 

'Hey' sa Liam. 

Jag reste mig upp så att Liam kunde sätta sig ner så att jag sen skulle kunna sätta mig i hans knä. 

'Where were you for like ten minutes ago?' frågade jag och kollade på killarna som kollade frågande tillbaka på mig.

'We were still at the beach, why?' frågade Louis och jag skakade på huvudet.

Jag vet att killarna är bra på att skoja, men känslan jag fick när dörren slogs upp var ingen bra. Och dörren var låst, jag förstår inte hur den kunde öppnas sådär.

'Gina, vad är det?' frågade Chelsea oroat och kollade på mig. Alla kollade på mig.

jag var ganska säker på att dem inte visste ett dugg om vad som hänt, deras allvarliga blickar sa att dem inte gjort något.

När dörren slog upp fick jag en känsla, en känsla som inte går att förklara.

Det kändes kallt inom hela mig.

Hade det varit killarna hade dem sagt det.

'It's nothing' sa jag bara och skakade på huvudet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fredag, 17 Februari "Vad gör vi ikväll?" frågade Tyler när vi var på väg till busshållplatsen. "Det är ingen hemma hos mig, så vi kanske kan köpa lite godis, beställa hämtmat och kolla på någon film?" svarade jag och han log mot mig. "De...

  Jag och Tyler gick upp till mitt rum och stängde dörren. Vi satt en stund och pratade om skolan och om allting som hade med den att göra, men tillslut blev det tyst för ett tag, innan han sen öppnade munnen för att säga någonting.  "Hannah, ja...

  16 Januari, måndag 09.45 Jag och Jasmine gick och satte oss bredvid Tyler och Dylan som satt vid ett bord i uppehållsrummet.  "Är det bara jag eller känns det som att Clar och Zack är lite, jag vet inte, för mycket?" frågade Dylan och nick...

  Jag och Jasmine gick fram och ställde oss bredvid Zack och Clarissa som stod vid sina skåp och tog sina grejer. Bara några minuter senare kom Dylan och Tyler och ställde sig bredvid oss. "Så, vill ni hitta på något?" frågade Clarissa och kol...

    9 Januari Måndag 15.45 Hannahs perspektiv "Nej, jag menar det, hade Liam varit hemma hade detta varit den bästa julen någonsin" sa jag och Jasmine suckade. "Det säger du varje år!" utbrast hon med ett skratt och jag suckade. "Gör jag...