'Godmorgon älskling' sa mamma och log mot mig.

Jag log tillbaka.

Jag kollade ut genom fönstret samtidigt som jag satte mig ner vid köksbordet.

Man skulle kunna säga att det var ett perfekt väder för en lördag i Januari.

Solen sken på den klarvita snön och jag ville gå ut, men jag ville ändå stanna inne och bara sova för att tiden skulle gå fortare mot Liam. 

Jag åt upp och gick sen upp till mitt rum igen.

När jag hade suttit på min säng ett tag valde jag att jag skulle ta och ta vara på det bra vädret. 

Jag gick fram till min garderob och valde att ta på mig ett par jeans, ett vitt linne, en stickad kofta, en röd tubsjal och ett par vita converse.

Jag satte upp mitt hår i en tofs och sminkade mig lite.

Jag gick sen ner för trappan.

'Jag går ut lite' sa jag högt och hörde pappa svara från vardagsrummet.

'Okej, var försiktig'

Jag tog på mig min jacka och gick sen ut.
Jag satte i min hörlurar och höjde volymen till max.

Jag gick en stund och satte mig sen ner på en bänk som det inte var snö på.

Jag satt en stund och var djupt inne i mina tankar när jag plötsligt känner en hand på min axel och kraftigt rycker tilll.

Jag vände mig om och kollade på Adrian och Markus som log mot mig. 

Jag skakade lite på huvudet och log tillbaka. 

Jag stängde av musiken och Markus och Adrian satte sig bredvid mig. 

'Vad gör du här ute helt själv?' frågade Adrian och jag ryckte lite på axlarna.

'Jag hade inget annat att göra' svarade jag och han nickade.

'Hur länge har du suttit här?' fortsatte han sen och jag kollade på klockan som visade 12.30

'Inte så länge' svarade jag.

'Kom nu, jag är riktigt sugen på en varmchoklad' sa jag och reste mig upp med Adrian och Markus tätt bakom mig.

'Så hur många dagar är det kvar tills du får träffa Liam?' frågade Markus och jag tänkte efter.

'Tretton' svarade jag och kunde inte låta bli att le.

'Det ska bli roligt att träffa honom' sa Adrian och jag log mer.

'Vad bra' svarade jag och Adrian log tillbaka.
Jag kollade klockan som nu stod på 16.30, redan gått fyra timmar.

'Jag måste nog gå hem' sa jag och Adrian och Markus nickade.

'Okej, men vi hörs imorgon' sa Markus och jag nickade.

'Hej då'

Medan jag började gå tog jag på mig hörlurarna igen.

'Så, hur är han?' frågade mamma och jag tog en gaffel med grönsaker.

'Vem?' frågade jag och mamma suckade.

'Liam' sa hon och jag nickade.

'Jaha, jo, han är väl bra' sa jag och hon nickade.

'Gina, jag vet att du älskar honom, jag har aldrig sett dig så glad förut, jag förstår att han är speciell, men glöm inte av att tänka lite. Tänk på att ni inte kommer träffas alls mycket och tänk på att ni tog steget fram väldigt snabbt' sa hon och jag kollade på henne.

'Menar du att du inte vill att vi ska vara tillsammans?'

'Nej, nej, absolut inte, jag vill bara inte att du ska gå stegen för fort och bli sårad i slutet' sa hon och jag nickade.

Jag åt lite till och sa sen att jag inte var hungrig.

Jag gick upp till mitt rum och la mig ner på sängen.

Kan undra om jag ska ringa Liam kanske, vi har inte pratat på hela dagen.

Jag gick in och tryckte mig in på hans kontakt.

Jag tryckte på ring och väntade på att han skulle svara.

'Hey baby' sa Liam och jag log.

'Hey sweetie'

'What's up?'

'Nothing much, I was missing you so much that I just had to call you' sa jag och började pilla med mitt hår.

'I'm sorry that I haven't called you today. I just had so much to do and..'

'Babe, you don't have say sorry, I understand' sa jag och skrattade lite. 'My friends are really excited about meeting you, and not in the fanish way' sa jag och Liam skrattade lite.

'That's fun'

'Yeah' sa jag och det blev tyst mellan oss, så som det brukade bli när vi pratade på telefon.

'So how's everything going right now?' frågade jag.

'Everything's going alright, but I miss you' 

När jag och Liam sa hej då och la på hade vi pratat i mer än en och en halv timme.

När man tänker efter har man rätt mycket att berätta om som man inte tänker på i början.

Jag kollade klockan som stod på 20.00

Jag satte mig upp och gick ner till vardagsrummet där mamma och pappa satt.

'Vad kollar ni på?' frågade jag och satte mig ner. 

När ingen svarade suckade jag bara och gick upp till mitt rum igen.

Jag slog in Markus nummer och väntade på att han skulle svara.

'Hej' sa han och jag la mig ner på sängen.

'Hej vad gör du?'

'Inte så mycket, du då?'

'Inte så mycket, har så sjukt tråkigt' svarade jag och han suckade.

'Kan jag komma över?' frågade han.

'Självklart'

'Okej, tack, jag kommer om tio minuter, max'

'Okej, ses då' sa jag och la sen på.

Jag la ifrån mig mobilen och kollade bara upp i taket en stund, innan Markus sen kom.

Han satte sig ner med en suck i soffan i mitt rum.

'Hur är det?' frågade jag och han suckade återigen.

'Mamma och pappa bråkar bara hela tiden' sa han och jag gav honom ett medlidande leende.

'Handlar det om något speciellt?' frågade jag och han skakade på huvudet.

'Jag vet inte riktigt, jag vill egentligen inte veta heller' sa han och jag nickade.

Jag gick och satte mig bredvid honom och kollade på honom.

'Det kommer bli bra, man kan inte ha ett bra förhållande utan att bråka någon gång' sa jag och han nickade.

'Jag vet, du har rätt' sa han och log mot mig.

Två veckor senare,

3/2-2012
Jag kollade ut genom fönstret. 

Jag var inte på humör för att ha franska. 

Jag suckade och kollade bort mot Chelsea som såg ut att ha lika tråkigt som jag. 

Jag pustade ut så fort det ringde ut och skyndade mig ut från klassrummet.

'Hänger du med hem till mig eller?' frågade jag och kollade på Chelsea som nickade.

'Vad snackar ni om då?' frågade Adrian och Markus som kom fram till oss.

'Något som inte ni vet' svarade jag.

'Tur att vi inte vill veta heller' svarade Markus och jag räckte ut tungan mot honom.

'Ska ni med hem till mig eller?' frågade jag men de skakade på huvudena.

'Nej, vi har hockey träning idag' sa Adrian och jag nickade.

'Just det'

'Okej men vi hörs sen' sa jag och gav Markus och Adrian varsin kram.

'Vet du om vi har någon läxa tills på måndag?' frågade jag Chelsea och hon skakade på huvudet.

'Jag tror inte det' sa hon samtidigt som jag hängde av mig jackan och var precis påväg mot trappan upp till mitt rum när mamma ropade från köket.

'Gina, kommer du lite är du snäll'

Jag gave Chelsea en snabb blick och ryckte sen på axlarna för att gå till köket.

Väl där kändes det som att mitt hjärta skulle stanna.

'Hej' sa Chelsea och kramade mig.

'Hade ni kul i New York?'

'Ja, det var jätte roligt' svarade jag och satte mig ner på min säng.

'Hur mycket är klockan?' frågade jag sen och hon kollade mobilen.

'Åtta'

'Nej, vad länge jag har sovit' sa jag.

Jag somnade vid fem och vaknade nu, då hade jag sovit i femton timmar.

Jag reste mig upp igen och gick ner till köket.

'Mamma och pappa kommer hem om en vecka' sa jag och Chelsea nickade.

'Hur länge ska dem stanna?'

'Jag vet inte än, men inte så länge tror jag' svarade jag och Chelsea nickade igen.
Plötsligt pep det till i min mobil.

Det var ett sms från Liam.

"Hello beautiful! 

What are you up to?

Miss you like hell, want to be with you!

xoxo"

"Heeey! :)

Nothing much, eating breakfast, you ? :) 

I miss you too, soooooooo bad.

I want to be with you too, more than you could ever know!

xoxo"

"Okay :)

I'm rehearsing for a show tonight, want you to be here with me! :(

xoxo"

"Okay, sounds fun :)

You don't know how much I want to be there with you. 

I just wanna give you a hug :(

xoxo"

"Yeah.

But it's just like a month left, then we can see eachother, 

that's good!

xoxo"

"But that's a month too much..

xoxo"

"Yeah, I know.

But we have to call eachother whenever we can!

Then we will see that the time is gonna fly away! :)

xoxo"

"Yeah, you're right.

I love you so so much more than i could describe, I just want to be where you are.

I can't be without you for this long..." 

"I love you Gina, just remember that whenever you think of me.

Remember that I love you so much and that it's just a month left, 

just a tiny little month, that's all.

I love you"

Jag la ifrån mig mobilen och kollade upp på Chelsea.

'Vad skriver han?'

'Hur kunde du veta att det var han?' frågade jag och hon skakade på huvudet.

'Lite uppenbart, det enda du gör nu för tiden är att sms:a med Liam' sa hon och log.

Jag log tillbaka.

'Är du klar snart?' frågade Chelsea och knackade på dörren till mitt rum.

'Snart' svarade jag och gick fram till min garderob.

Jag tog på mig en vit stickad tröja, ett par svarta byxor, en svart tubsjal, ett par vita converse och satte sen upp mitt långa bruna hår i en tofs.

'Kom nu' sa jag när jag öppnade dörren till mitt rum och gick före Chelsea ner för trappan.

Jag tog på mig min jacka och låste sen dörren efter Chelsea när vi kommit ut.

'Vart skulle vi träffa Adrian och Markus?' frågade jag och kollade på Chelsea.

'Vid Adrian' svarade hon och jag nickade.

'Hey' sa jag när jag svarade i telefonen och satte mig ner på min säng.

'Hey, what's up?' sa Liam och jag log.

'Nothing much, you?'

'Just chillin´ before the show tonight, it starts in one hour'

'Okay, I wish you and the other guys good luck' sa jag och log.

Jag hade så gärna velat vara där och se dem.

Jag hörde någon prata i bakgrunden hos Liam, efter en stund sa Liam till mig;

'I'm sorry babe, I have to go, i love you'

'Okay, call you later, love you' sa jag och la på. 

Jag gick ner för trappan och in i köket.

Jag poppade lite popcorn och precis som jag skulle gå till vardagsrummet ringde telefonen.

'Gina' sa jag.

'Hej, vad händer?' frågade Chelsea och jag gick in mot vardagsrummet.

'Inte så mycket, ska precis sätta på "The notebook"'

'Jag kommer över' sa hon och la sen på.

Jag skrattade lite och la sen telefonen och popcornskålen på bordet.

Jag gick fram till tv:n och satte i the notebook, och bara någon minut senare kom Chelsea.

'Du saknar honom verkligen?' sa Markus och kollade på mig.

Jag ryckte till lite och kollade ner på mobilen där jag hade uppe en bild på Liam.

Jag nickade sakta och suckade.

'Det är inte långt kvar tills du får träffa honom, det kommer gå fort' sa han och jag nickade.

'Du har rätt' sa jag och satte mig upp.

'Jag måste gå nu, jag ska på hockeyträning, jag kommer hit efter' sa han och gav mig en kram innan han gick.

Jag kollade klockan, 13.50

Chelsea skulle snart komma tillbaka från sin volleyboll träning.

Jag slog in Liams nummer och ringde.

'Liam' sa han och jag log när jag hörde hans röst. 

'Hey' sa jag. 'What are you doing?'

'Nothing much really, you?'

'Okay, waiting for Chels' sa jag och det blev tyst mellan mig och Liam.

Jag kunde hela tiden höra folk i bakgrunden som pratade med Liam.

Jag bara satt där tyst och lyssnade på Liam när han pratade med andra.

'I have to go' sa jag snabbt och väntade på Liams svar.

'Oh, okay. I'll call you later'

'Okay, bye'

Jag ville inget annat än att träffa honom.

Två veckor senare,

skolan, 14.25
'Så, hänger ni med hem eller?' frågade Adrian och jag nickade.

'Visst'

Alla andra höll med och vi gick hem till Adrian.

Jag kollade på Liam som jag hade som bakgrundsbild på min mobil.

Åh gud, hur skulle jag någonsin klara ett par veckor till?

Det har helt enkelt blivit för mycket, jag vill inget hellre än att få krama om honom och kyssa honom.

Jag tog mina hörlurar och satte in dem i mobilen och satte på musik på högsta voylmen.