Jag och Jasmine gick fram och ställde oss bredvid Zack och Clarissa som stod vid sina skåp och tog sina grejer.

Bara några minuter senare kom Dylan och Tyler och ställde sig bredvid oss.

"Så, vill ni hitta på något?" frågade Clarissa och kollade runt på oss andra.

"Omprov och träning, hinner inte" svarad Dylan med en suck.

"Min bror fyller år idag, måste fira honom" Svarade sen Tyler och log lite snett.

"Jag har nog inte för mig någonting" sa Zack med en axelryckning.

Clarissa log nöjt och kollade på mig och Jasmine.

"Jag har ingenting planerat vad jag vet" sa Jasmine med en axleryckning och Clarissa nickade och kollade menande på mig.

Jag ville verkligen, jag hade inte träffat någon förutom Jasmine på jullovet, och innan dess hade jag inte varit med varken Clarissa eller några utav killarna på flera veckor. Men samtidigt hade jag inte träffat Liam på hur länge som helst, och jag visste att han skulle iväg snart igen.

Jag vet inte riktigt vad det var som talade inom mig, men efter några överväganden hade jag ringt till Liam och frågat vad han gjorde. 

Jag vet inte om det var tur eller otur, eller om det bara var ett rent sammanträffande, men han hade sagt att han var iväg och träffade Niall och Zayn, vilket fick mig att bli både förvånad och glad. 

Men i vilket fall som helst följde jag med tjejerna och Zack hem till Zack. 

Vi gick upp till Zacks rum.

Jag och Jasmine slängde oss på hans soffa medan han och Clarissa satt i sängen.

Jag vet inte riktigt var jag störde mig mest på.

Att de hela tiden höll på med varandra, flirtade, skojade med varandra, och betedde sig som att de var tillsammans, eller att de inte var tillsammans.

Jag suckade och tog fram min mobil. 

Ljudet av min ringsignal ekade i Zacks rum, vilket varken Clarissa eller Zack brydde sig om.

"Hallå?" svarade jag glatt när jag såg att det var Liam.

"Hej Han, stör jag?"

Jag sneglade mot Zack och Clarissa som nästan satt på varandra och höll varandra i handen, för att sen himla med ögonen och skaka på huvudet.

"Inte alls"

"Vad bra, vi tänkte dra hem till Niall ett tag, vill du hänga med?"

"Visst, Jass är också på" sa jag och puttade menande på Jasmine.

"Härligt, vart ska jag hämta er?"

"Hos Zack" svarade jag och jag hörde Liam prata med någon i bakgrunden.

"Okej, jag är där om fem minuter"

"Puss, hej"

Jag la på och nickade med huvudet mot dörren från Zacks rum, med en menande blick på Jasmine.

Hon nickade och vi reste oss upp och tog våra grejer.

"Vi.. ehm, ja, vi går.. eh, skitsamma" sa jag bara med en suck när Clarissa och Zack inte gav oss någon som helst uppmärksamhet.

När vi kom ut hade Liam inte kommit än, så jag och Jasmine ställde oss lutade mot staket och kollade lite på varandra.

"Vart ska vi, om jag får fråga?" sa Jasmine med höjda ögonbryn.

"Niall" svarade jag och nog nickade med ett svagt "coolt" kommande från hennes mun.

"Vet du hur härligt det är att du är bror med Liam? Inte för att jag gillar dig mer för att han är din bror, eller att jag är med dig pågrund av honom, hell, jag har varit bästavän med dig sen vi var två, men Liam gör bara livet så mycket bättre" sa Jasmine och vi skrattade lite.

"Ja, visst är det skitcoolt, liksom, det måste jag erkänna, men det är jävligt jobbigt att inte alltid ha sin bror där när man behöver honom" sa jag precis som bilen stannade framför oss.

"Det är därför du har mig" sa Jasmine med ett leende och öppnade dörren till baksätet.

Jag satte mig där fram och Liam började köra.

När jag vaknade på fredagan nästan hoppade jag ur sängen.

Jag skyndade mig att duscha, sminka mig och fixa mitt hår.

Jag drog på mig ett par jeans, en skjorta och ett par skor, för att sen ta min väska och springa ner för trappan och sätta mig vid bordet för att äta frukost.

Bara en liten stund senare kom Liam och satte sig vid bordet mitt emot mig.

"Är du taggad för helgen?" frågade Liam och jag nickade ivrigt med munnen full av macka.

Han skrattade lite och hällde upp juice till sig.

"Vi åker vid fyra" fortsatte han och hela min kropp började vibrera.

Det kändes som att jag skulle explodera, denna helgen skulle bli såå bäst.

När jag kom till skolan såg jag Jasmine vid sitt skåp redan flera hundra meter bort.

Jag sprang fram till henne och kramade om henne.

"Vi åker vid fyra" sa jag och hon kollade frågande på mig, innan hennes ögon vidgades och ett leende spredde sig över hennes läppar.

"Herregud, jag hade helt glömt av det, fyfan vad roligt det kommer bli" utbrast hon och kramade mig tillbaka.

"Vad snackar ni om?" frågade Tyler som kom fram till oss.

"Helgen" svarade jag med en axelryckning och han nickade.

Jag stängde mitt skåp när jag tagit ut mina grejer.

Precis då kom Zack och Clarissa och gick förbi.

De vinkade lite men fortsatte kolla och prata med varandra.

"Jag vet inte riktigt om det bara är jag, men det känns som att dem inte fattar hur uppenbara dem är" sa Zack och skakade på huvudet.

"Nepp, det är inte bara du" svarade jag och vi började gå åt andra hållet.

"Han, är ni klara?" hörde jag Liam ropa från nedervåningen.

"Fem minuter!" ropade jag tillbaka och vände mig om mot Jasmine som stod vid min spegel.

"Är du klar eller?" frågade jag och hon vände sig om.

"Japp"

Vi tog våra väskor och gick ner för trappan.

"Äntligen" suckade Liam när vi kom ner. 

Jag gick in i köket och kramade mamma och pappa. 

"Var försiktiga" sa mamma och jag nickade. 

"Vi är med Liam, ingenting kommer hända" svarade jag med ett skratt.

När vi suttit i bilen i nästan två och en halv timmar var jag så lättad över att kunna gå ut och sträcka på mig när vi stannade.

Vi var utanför en studio, och härligt nog var det inga människor där, varken fans eller paparazzis, inte ens människor som gick på gatorna. Fast det kunde dock bero på att det var trettio centimeter tjock snö, men ja. 

Liam låste bilen och jag och Jasmine följde med honom in genom dörren till den stora byggnaden. 

Jag är bror med självaste Liam Payne, och både jag och Jasmine hade träffat killarna hur många gånger som helst, men ändå var jag nervös som bara den.

Liam gick genom de långa hallarna bara sådär, han hade kunnat blunda och veta exakt vart han skulle.

Jag och Jasmine skyndade efter, tills han stannade utanför en dörr.

Om man stod riktigt nära kunde man höra musik och någon som sjöng.

Liam öppnade dörren och vi gick in.

När vi kom in brast jag ut i ett leende och började med att gå fram till Louis som satt på en stol närmast dörren.

Jag kramade om honom och han kramade om mig.

"Hej lillen, hur mår du?" frågade han och jag log.

"Jag mår bra, du då?"

"Allting är fint" svarade han tillbaka med ett leende.

Jag kramada killarna och sa hej och allting som man gör när man inte har träffats på länge, ni vet säkert.

Alla hälsade på Jasmine och det var massa kramar hit och dit.

Tillslut visade Zayn mig hur man skötte alla knappar och det utanför själva rummet där man sjöng (haha, ingen aning om vad det heter?!) och visade även hur man kunde stänga av så att vi inte hörde dem och dem inte hörde oss.

Jag nickade och de gick in för att sjönga.

Jag satt och pratade lite med Jasmine, och såg i ögonvrån hur någon tittar på mig.

Jag vänder huvudet och kollar genom glaset, för att mötas av ett par gröna ögon.

Harry log gulligt och kollade sen snabbt bort.

Jag skrattade lite och skakade på huvudet, för att sen återgå till min konversation med Jasmine.

9 Januari

Måndag 15.45

Hannahs perspektiv
"Nej, jag menar det, hade Liam varit hemma hade detta varit den bästa julen någonsin" sa jag och Jasmine suckade.

"Det säger du varje år!" utbrast hon med ett skratt och jag suckade.

"Gör jag ju inte"

"Gör du ju"

"Gör jag ju inte, end of discussion" sa jag och stängde mitt skåp.

"Ska du med hem till mig?" frågade hon när vi öppnade dörren ut från skolbygnaden.

"Klart" svarade jag och vi satte oss för att vänta på bussen.

Någon halvtimme senare var vi hemma hos Jasmine, det var ingen hemma just då.

Vi gick in i köket och hon ställde sig för att göra varm choklad och varma mackor åt oss.

Jag satte mig ner på en stol och tog fram min mobil.

Två missade samtal från mamma. Jag slog in hennes nummer och satte mobilen mot örat.

"Hej gumman"

"Hej, du hade ringt" sa jag och kollade ut genom fönstret.
"Ja, jag skulle säga att Liam kommer hem idag"

Mammas mening var inte speciellt lång, men den gjorde verkligen hela mitt hjärta slå 200 slag i minuten.

"Yeees, jaa, faan, shit vad kul"

Mamma skrattade lite.

"Vi ska hämta honom på flygplatsen vid sju, jag tänkte bara fråga om du ska med?"

"Klart som fan jag ska!" utbrast jag i glädje.

"Tänkte la det"

"Hämta mig hos Jasmine, puss älskar dig!"

Jag la ner mobilen och reste mig upp för att hoppa runt i köket.

Jag kramade om Jasmine i glädje. Hon skrattade och log mot mig.

"Jag antar det handlade om Liam" sa hon och jag nickade.

"Ja, vi ska hämta honom vid sju! Åh gud, jag har saknat honom så mycket!" sa jag och kramade om Jasmine ännu en gång.

Jag stod i Jasmines rum och kollade mina kläder när min mamma ringde.

"Hallå"

"Hej gumman, vi är utanför Jasmine nu" sa mamma och jag log.

"Kommer på en gång, puss"

Jag la ner mobilen, tog min väska och sprang ner för trappan.

"Jag drar nu" sa jag högt och drog på mig min jacka.

Jag och Jasmine var precis som syskon, och vi båda typ bodde hos varandra. Hälften av min garderob var fylld med hennes kläder och tvärt om, vi liksom trivdes hos varandra så mycket.

Jasmine kom ut i hallen och kramade om mig.

"Jag hör av mig senare. Är ensam med min storebror sen, så kanske kommer till dig en stund" sa hon och jag nickade.

"Love you" sa jag och pussade henne på kinden för att sen gå ut från huset.

Jag stod otåligt och väntade på att jag skulle se Liam komma genom gaten.

Såklart var det otroligt mycket folk och otroligt många paparazzis.

Jag kunde knappt höra mina egna tankar under allt oljud som fyllde den stora flygplatsen.

När jag såg en kille med solglasögon och luva kände jag direkt igen honom, Liam.

Jag hann knappt tänka själv, innan jag hade sprungit fram till honom och slängt mig i hans armar.

"Hej gumman" sa han och släppte sina väskor för att krama mig.

"Ååååh, jag har saknat dig jätte mycket" sa jag och kollade på honom med det bredaste leendet på mina läppar någonsin.

"Jag har saknat dig med!" sa han och log tillbaka mot mig.

Bakom honom var det några livvakter som jag inte kände igen, och något som såg ut som FBI agenter.

Jag suckade och skakade på huvudet.

Jag skulle aldrig vänja mig vid det.

"Så, hur mår min lilla pärla?" frågade Liam när vi satt i soffan i vardagsrummet.

Han hade sin arm runt mina axlar och jag satt med knäna uppdragna till hakan.

"Jag mår bra, men du då? berätta om hur då mår, hur var det på turnén?" frågade jag ivrigt och han skrattade.

"Det var bara bra, väldigt roligt, riktigt stressigt, men roligt! vad gör man inte för att följa sina drömmar" sa han med ett leende.

Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och blundade lite.

"Jag har saknat dig jätte mycket!" sa jag och kollade upp mot honom.

Han kysste mig på pannan och log.

"Jag har saknat dig med!" svarade han och jag log varmt mot honom.

Han var verkligen den bästa killen i världen.

Precis då knackar det på ytterdörren och Jasmine kommer in.

"Hallå hallå" sa hon och hängde av sig sin jacka.

Hon kom in i vardagsrummet där jag och Liam satt och hon log mot oss, för att sen sätta sig ner bredvid mig.

"Hej Jasmine, hur mår du?" frågade Liam och de log mot varandra.

"Jo, jag mår fint, du då?"

"Jag mår bara bra" svarade han och kollade sen glatt på oss båda.

"Vi ska till London i helgen och repa lite, vill ni hänga med kanske?" frågade han och jag och Jasmine kollade chockat på varandra.

"Klart vi vill" svarade jag ivrigt och han skrattade.

"Vad bra"

När jag vaknade nästa morgon var jag gladar än vad jag varit på länge.

Jag skyndade mig upp ur sängen, hoppade snabbt in i duschen, sminkade mig, blåste håret och satte upp det i en lös boll.

Jag drog på mig ett par jeans, en stickade tröja och ett par svarta skor.

Jag la ner mina grejer i min väska och tog med den ner.

Jag satte mig ner på en stol i köket och började bre en macka.

"Värst vad du är glad" sa pappa och jag skrattade.

"Klart jag är, det kunde inte varit bättre"

När jag kom till skolan var jag verkligen på toppen humör, och jag ville bara att skolan skulle vara slut så jag kunde åka hem till Liam och bara hålla honom hos mig föralltid och aldrig låta honom gå igen.

Jag stod vid mitt skåp med ett brett leende på mina läppar. Jag la in väskan och tog ut böckerna jag skulle ha.

"Här var man glad"

Jag kollade upp för att se vem rösten tillhörde, och mitt leende blev om möjligt ännu större när jag såg Tyler stå bredvid mig.

I min klass var vi lite som grupper, man var med några och det var dem man alltid var med.

I min "grupp" av vänner var det jag, Jasmine, Tyler, en annan kille Dylan, hans kompis Zack och en till tjej, Clarissa.

Eftersom att vi inte alltid har samma lektioner träffar vi inte varandra hela tiden, men vi har lunch samtidigt, och de flesta raster är likadana för oss alla.

"Ja, jag är faktiskt väldigt glad idag, Liam kom hem igår" svarade jag och Tyler nickade med ett leende.

"Vad roligt" svarade han och jag log.

Jag stängde skåpet och jag och Tyler började gå mot klassrummet.

Vi båda skulle ha kemi nu, inte mitt favoritämne, men fortfarande bättre än de flesta andra.

Hannah Payne är en vanligt tjej på sexton år som gillar att spela basket, vara med sina vänner, speciellt hennes bästa vän Jasmine Rodriguez, och vara så mycket med hennes bror som möjligt.

Hennes liv förändrades ju helt när hennes storebror, Liam Payne, blev världskändis och turnerar runt hela världen.

Hannah låter dock inte det göra hennes liv till något annorlunda, utan går i skolan som vanligt, och hänger med sina vänner som vanligt.

Men i Januari kommer Liam hem från en lång Europa turné, och Hannah spenderar all tid hon kan med honom.

När han sen i Juni ska iväg på en ny turné är Hannah tvungen att hänga med, och det blir en resa som förändrar hennes liv mer än vad det redan hade, men är det till det bättre eller sämre?

OBS! utspelar sig i början på 2012

Hannah Payne:

Acacia Brinley

Jasmine Rodriguez:

Zendaya Coleman

Tyler Swahn

Sean O´Donnell

Dylan Carter:

Ross Lynch

Zack Hart:

Dylan O´brien

Clarissa Sampson:

Ariana Grande

Okej, jag lovade mig själv och mina läsare att jag inte skulle göra såhär mer, men nu har jag värsta bra iden som jag verkligen vill skriva, så jag kommer ta en paus med Half a Heart, och skriva en ny!

Detta är verklgien den sista gången jag gör så, men jag har verkligen en jätte bra ide, så så får det bli! - Elin