16 Januari, måndag

09.45
Jag och Jasmine gick och satte oss bredvid Tyler och Dylan som satt vid ett bord i uppehållsrummet. 

"Är det bara jag eller känns det som att Clar och Zack är lite, jag vet inte, för mycket?" frågade Dylan och nickade med huvudet bort mot en av bänkarna längre bort i hallen. 

Jag och Jasmine vände på oss och granskade Zack och Clarissa som satt tätt intill varandra, höll varandra i händerna, log mot varandra, och pussade varandra på läpparna då och då. 

"Nej, absolut inte bara du" svarade jag sen snabbt och vände på mig igen. 

"Hur var eran helg då?" frågade Tyler och jag och Jasmine log mot varandra. 

"Jätte bra, eran då?" svarade Jasmine och kollade på killarna. 

"Bra" svarade båda. 

"Shit, börjar inte våran historia nu?" frågade Jasmine sen stressat och kollade på Dylan som kollade klockan och sen stressat reste sig. 

"Jo" 

Med ett kort och stressigt hej då skyndade sig båda ifrån bordet och lämnade mig och Tyler ensamma. 

"Så hur känns det att ha Liam hemma igen då?" frågade han och jag log. 

"Jätte roligt" svarade jag och han nickade med ett leende. 

Plötsligt kom Zack fram till oss och ställde sig bredvid mig med ett leende på läpparna. 

"Jag och Clarissa har blivit oficiella nu" sa han med ett ännu bredare leende. 

Innan vi hann svara gick han därifrån igen och jag och Tyler kollade förvånat på varandra innan vi brast ut i skratt. 

"Som att de inte varit det ett tag nu" sa Tyler och jag skrattade mer. 

Vi reste oss upp och började gå bort mot kemisalen. 

"Du" började jag och kollade mot Tyler. "Hänger du med mig hem efter skolan?" frågade jag och han log mot mig. 

"Gärna" svarade han glatt och vi fortsatte gå. 

När jag kom hem var det ingen hemma, men det satt en lapp på kylskåpet.

"Hej lillan!

 Mamma och pappa jobbar sent idag, så du vet.

 Jag sover inte hemma idag, ska repa med killarna till

  sent och det är för långt att köra på kvällen.

  Ring mig om det är något, älskar dig - Liam"

Jag slängde lappen och öppnade kylskåpet för att se om vi hade något att äta. 

Jag och Tyler satt inne på mitt rum och pratade om allt och ingenting, och där hade vi suttit i nästan två timmar.

Klockan var dock bara fyra.

Det blev tyst för en stund och vi bara satt och kollade på varandra.

Det var ingen pinsam tystnad, men inte direkt bekväm heller.

"Hannah, jag.." började han men tystnade igen.

"Vad är det?"

"Jag bara.. eller, det var ingenting" sa han och jag såg att han svalde en suck.

Det var helt uppenbart vad det var han ville säga.

Jag vet inte riktigt vad det var som for i mig, jag och Tyler hade varit kompisar sen vi var åtta. Men kanske var det det allting handlade om. Att vi kände varandra, utan-och innan, rädslor, fobier, känslor, starka sidor, hemligheter. Det kanske var det som gjorde det hela så uppenbart. Eller så var det bara att jag hoppades. Jag hoppades verkligen att han menade det jag trodde.

Mina händer tog tag om hans kinder och mina läppar pressades mot hans.

Det var precis så som alla beskrev det, gnistorna fanns där, precis överallt i hela kroppen.
Vi slutade inte förrän vi båda var tvugna att andas.

Med en blick av förtjusning och obehag kollade Tyler på mig och jag log mot honom.

"Hur, eller.. jag menar.."

"Tyst med dig" avbröt jag och drog in honom i en till kyss.

Någonting inom mig hade aldrig någonsin kännt såhär förr, men samtidigt kände jag, någonstans där inne, att jag hela tiden hade vetat att vi hade något. Det var något som klickade mellan oss från första dagen vi träffades, som kompisar eller mer, vi passade med varandra.

När jag vaknade på Tisdagen var jag så glad att jag knappt orkade gå upp ur sängen.

Jag förstod inte riktigt hur den senaste veckan hade kunnat vara så bra, hur allting bara hade gått precis åt mitt håll, och hur allting bara fortsatte bli bättre.

En riktigt bra jul, Liam kom hem, jag träffade one direction igen, hade världens bästa helg, och nu Tyler.

Mitt liv kunde knappt vara sant, det kändes verkligen som i en film, en chick flick.

Jag reste mig upp och gick fram till min garderob.

Jag drog på mig ett par byxor, en stor stickad tröja och ett par skor.

Jag sminkade mig och plattade till mitt hår lite snabbt, för att sen ta min väska och gå ner.

I skolan var jag och Tyler så diskreta som möjligt.

Vi hade kommit överens att vi skulle ta det lugnt, se vart allting ledde, innan vi berättade för någon att vi dejtade.

Vi gjorde ju inte ens det än, vi visste inte riktigt hur allting var än. Men vi båda hade känslor för varandra.

Det var något mer mellan oss än bara vänner, men samtidigt var det inte bara en massa kärlek mellan oss. 

Vi båda var nervösa, osäkra, rädda. Rädda för vad den andra tyckte, och kanske var det bara jag som såg det, kanske förstod han inte riktigt att jag kände exakt likadant. 

För det gjorde jag, och jag gillade honom verkligen, av hela mitt hjärta. 

"Hallå" sa jag högt och stängde ytterdörren efter mig.

Jag drog av mig min jacka, hänge upp väskan och gick in i köket.

Jag tog en drickyoghurt, för att sen gå ut från köket och in i vardagsrummet.

Jag kollade i soffan och såg Niall, Liam och Harry sitta där.

Det var verkligen något som gjorde mig glad.

Killarna var inte bara med varandra på turnéer och när de repade, de tog faktiskt sin tid att åka till varandra och bara hänga med varandra, även fast de alla bodde på helt olika ställen.

Precis som jag skulle hälsa på dem ringde min mobil.
Först suckade jag, för att sen brista ut i ett leende när jag såg att det var Tyler.

"Hej" sa jag glatt och utdraget.

"Hej Han, vad gör du?"

"Nehe, kom precis hem" svarade jag och lutade mig mot väggen, för att sen ta en klunk av min drickyoghurt.

"Aha, tänkte bara fråga om jag kan komma till dig sen? mamma hämtar upp mig från min hockeyträning vid fem, och då ska min bror spela fotboll, och jag orkar inte ta bussen hem, så om jag kanske kunde vara hos dig till halv sju något?" frågade han osäkert och jag skrattade.

"Klart du kan, bara att komma"

Jag log och väntade på svar.

"Vad bra, men vi ses sen då"

"Puss, hej"

Jag la på och gick och satte mig i soffan.

"Vem var det?" frågade Liam och jag kollade upp på honom.

"Ingen"

Han flinade lite. 

"Klart det var någon, vem var det?" 

"Tyler" svarade jag sen och han skrattade. 

"Vem är det, din pojkvän?" frågade Niall och jag kände hur mina kinder brände.

"Nej" svarade jag och kollade ner i mitt knä.

"Varför rodnar du så mycket då?" frågade Harry med ett flin.

"Gör jag ju inte"

"Jo, du är helt röd i ansiktet" sa Liam med ett skratt.

Jag reste mig, suckade högt och gick frustrerat ut från rummet. Äldre bröder sög verkligen ibland. 

Jag gick upp för trappan till mitt rum. 

Jag visste inte riktigt varför, men jag stod länge och kollade mig i spegeln för att vara säker på att jag såg bra ut. 

En stund senare reste jag mig upp och började gå ner.

Halvvägs ner för trappan knackade det på dörren.

Jag skyndade mig ner för att jag skulle hinna öppna innan Liam gjorde det, men när jag kom ner till golvet var han redan framme vid dörren med handen på handtaget.

"Hej Tyler" sa Liam. "Kom in" 

Tyler tog ett steg in och stängde dörren efter mig.

När Liam gick förbi mig formade han sina läppar som att han skulle pussa någon, och flinade sen mot mig med höjda ögonbryn.

Jag puttade honom på axeln och gick sen fram till Tyler som höll på att dra av sig jackan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fredag, 17 Februari "Vad gör vi ikväll?" frågade Tyler när vi var på väg till busshållplatsen. "Det är ingen hemma hos mig, så vi kanske kan köpa lite godis, beställa hämtmat och kolla på någon film?" svarade jag och han log mot mig. "De...

  Jag och Tyler gick upp till mitt rum och stängde dörren. Vi satt en stund och pratade om skolan och om allting som hade med den att göra, men tillslut blev det tyst för ett tag, innan han sen öppnade munnen för att säga någonting.  "Hannah, ja...

  Jag och Jasmine gick fram och ställde oss bredvid Zack och Clarissa som stod vid sina skåp och tog sina grejer. Bara några minuter senare kom Dylan och Tyler och ställde sig bredvid oss. "Så, vill ni hitta på något?" frågade Clarissa och kol...

    9 Januari Måndag 15.45 Hannahs perspektiv "Nej, jag menar det, hade Liam varit hemma hade detta varit den bästa julen någonsin" sa jag och Jasmine suckade. "Det säger du varje år!" utbrast hon med ett skratt och jag suckade. "Gör jag...

  Hannah Payne är en vanligt tjej på sexton år som gillar att spela basket, vara med sina vänner, speciellt hennes bästa vän Jasmine Rodriguez, och vara så mycket med hennes bror som möjligt. Hennes liv förändrades ju helt när hennes storebror, ...