Jag lät mitt hår hänga naturligt och sminkade mig sen.

Jag tog på mig ett par jeans, en grå hollister tröja med långa armar och ett par vita converse. 

Jag tog på mig en mössa och när jag kom ner tog jag på mig min vinterjacka. 

Jag och Adrian tog följe hem till Markus. 

'Så, har du tänkt över vad du vill göra på julafton?' sa Adrian och jag kollade ner i marken. 

'Nej, inte riktigt, jag vet inte vad jag vill än' sa jag och han nickade.

'Jag tror att Markus verkligen vill att du ska hänga med. Han går runt och tjatar hela tiden om hur tråkigt han kommer ha där om inte du hänger med' sa Adrian och jag skrattade.

'Ja, det hade ju inte varit helt fel, en jul i New York' sa jag och Adrian nickade.

'Jag tycker att du ska göra det, jag menar, det skulle väl vara jätte roligt' sa han och log mot mig.

Inte med rösten som säger att Adrian vill att jag ska vara med honom, utan det var verkligen som att han menade det.

'Tycker du att jag ska göra det?' frågade jag och Adrian kollade på mig.

'Jag tycker att du ska välja det som känns bäst för dig, men jag tror nog att ni kommer ha superkul i New York' sa han och jag log mot honom.

Innan jag hann säga något kände jag iskall snö rinna innanför min tröja.

Jag flämtade till och vände mig om för att se Markus stå där och flina mot mig.

Jag borstade av snön som hamnat i min nacke och försökte få bort det mesta som inte smällt innanför min tröja.

'Markuuus' sa jag och rös till.

Herregud vad kallt.

Jag gjorde en snöboll och kastade den på honom, och med min tur träffade den rakt i hans huvud.

'Jämnt' sa jag och han borstade snön från sitt hår.

'Jag tror jag har bestämt mig' sa jag och kollade på Markus som nickade.

'Jag vill hänga med er' fortsatte jag sen och han log.

Jag, Markus, Adrian och Chelsea satt en stund och pratade innan vi sen blev avbrutna av min mobil som ringde.

'Gina' sa jag och reste mig upp från min säng så fort jag hörde att det var Liam.

'Hey' sa han och jag gick ut från rummet.

'Gina, I want you to tell me that you've made your mind up and decided you're going to spend your chirstmas with your friends'

Jag skrattade lite.

'Liam, I have decided what to do now, okay?' sa jag bara.

'What did you decide?'

'I decided to go with Markus to New York'

'I wish I could spend my chirstmas with you' sa Liam och jag nickade, ganska medveten om att han inte kunde se det.

'I want that too' svarade jag.

'Gina, din mamma vill prata med dig' sa Chelsea högt.

'Liam, I'll call you later, love you'

'Okay, love you too'

Jag la på och gick sen till den vanliga telefonen.

'Hallå?'

'Hej Gina, hur är det med dig?'

'Hej mamma, jo det är la bra. Hur mår du och pappa?'

'Vi mår bara bra, vi saknar dig jätte mycket och det är synd att vi inte kan vara tillsammans på julafton'

'Jag saknar er med, och det har löst sig, jag hänger med Markus till new york' sa jag.

'Gud vad bra att det har löst sig' sa mamma och jag log.

Några dagar senare,

New York
'Äntligen framme' sa Markus och jag log.

'Tack så jätte mycket för att jag fick hänga med' sa jag och log mot Markus föräldrar som log tillbaka.

'Nej då, det var ingenting. Det är bara roligt att Markus får någon att vara med' sa Markus mamma, Helena.

Jag log och gick sen fram till Markus.

'Vi kommer ha jätte roligt' sa han och jag log.

'Jag hoppas det' svarade jag.

Jag kände alla där, men ändå kändes det konstigt.

Det kändes inte som att jag träffat någon utav dem någon gång.

Alla var snälla, som att jag var en del utav familjen.

'Vi går ut lite' sa Markus och väntade på att jag skulle knyta mina skor.

Jag hade ett par jeans, en stickad usa tröja, ett par vita converse, min jacka och en mössa.

'Okej, men var försiktiga' svarade Helena.

'Så, vad vill du göra först?' frågade Markus och jag ryckte lite på axlarna.

'Det spelar ingen roll' svarade jag och han log.

Vi gick runt lite innan det slutade med att vi satt och fikade.

Både jag och Markus köpte varmchoklad. 

När vi satt oss vid ett brod piper det till i min mobil.
Jag läste sms:et.

'Hey babe!

Miss you so bad right now..

I really wish I could be with you.

xoxo"

Jag skrev snabbt ett svar.

'Heey!

I miss you too!

I wish I could be with you too!

xoxo"

Jag la ner mobilen igen och Markus flinade mot mig.

'Så vem är den mystiska killen egentligen?' frågade han och jag skrattade lite.

Skulle jag säga som det var, att jag var ihop med världskändisen Liam Payne?

Nej, jag får hitta på något.

'Han heter Liam' svarade jag och Markus kollade på mig med en blick som sa "fortsätt".

'Han bor i London' fortsatte jag sen och hoppades att det skulle räcka, men jag hade inte den turen med mig idag.

'Har han något efternamn?' frågade Markus och jag bet ihop.

Jag ville så gärna berätta för Markus hur det var, men tänk om han inte tror mig eller tänk om Liam inte vill att jag berättar.

Liam kanske inte vill att alla ska veta.

Men Markus är min bästavän, jag litar på honom och om Liam vill ha mig ska han också göra det.

Jag böjde mig mot Markus så att mitt ansikte var precis framför hans.

'Payne' viskade jag och Markus kollade först oförstående på mig när jag satte mig ordentligt på min stol.

Först nickade han lite, men sen stannade han och kollade på mig.

'Heter inte han det, den där killen som sjunger, han där Liam...' började han och kollade sen på mig.

'Du måste skoja'

Jag skakade på huvudet och hans ögon växte.

'Gina, varför har du inte berättat förrän nu att du är tillsammans med honom?'

Jag ryckte på axlarna.

'Okej, det var inte riktigt han jag tänkte på' sa Markus.

Jag visste inte om det var bra eller dåligt att han reagerade såhär.

24/12-2011,

22.30

Det kändes lite konstigt att fira jul på deras sätt, inte riktigt som vi firar i Sverige.

Jag andades tugnt och blundade.

Det var ju tur att Markus tog det bra.

Men egentligen fattar jag inte, varför skulle man inte ta det bra?

Jag antar att jag trodde att han inte skulle tro på mig, utan tro att jag skojade med honom.

Det känns lite konstigt när folk reagerar som dem gör när jag inte ens tänker på att det är "Liam Payne världskändisen från one direction" utan att det är "Liam Payne, världens bästa kille och pojkvän". 

Jag vet att det är klart att folk reagerar när man säger att man är tillsammans med Liam Payne, men det känns bara konstigt för mig eftersom att jag inte ser honom så hela tiden. 

Jag öppnade ögonen igen och vände mig så att jag låg på sidan. 

När jag tänkt en stund stängde jag ögonen igen, och det tog inte lång tid innan sömnen tog tag i mig. 

3/1-2012, 

16.47
Jag ställde ner väskorna och slängde mig på min säng.

Jag var så trött att jag knappt kunde beskriva det.

Jag hade inte sovit på grymt länge, och tanken på sömn var så underbar.

Jag beslutade mig efter ett tag att öppna ögonen igen.

Jag släpade mig in till toaletten och borstade tänderna.

Jag bytte om och gick sen och la mig igen.

Precis som jag var på väg att somna ringde min mobil.

Jag öppnade mina ögon och suckade.

'Hallå?'

'Hej gumman, har du kommit hem?' sa min mamma och jag suckade.

'Ja, precis faktiskt'

'Okej, jag och pappa kommer hem om en vecka. Vi saknar dig jätte mycket'

'Vad bra, jag saknar er med'

'Det ska bli så roligt att se dig hjärtat'

'Det ska bli roligt att se er med' sa jag och kämpade för att hålla ögonen öppna.

'Vi ses om en vecka älskling'

'Ja, bra, älskar er, ha det bra, hej då' sa jag och la sen på.

1/8-2011 

Jag hade knappt tänkt på att denna dagen skulle komma, eller egentligen inte alls.

Det var nog mestadels för att jag inte ville att dagen skulle komma.

Jag ville inte hem, visst saknade jag mamma och pappa och så, men de skulle ju ändå inte vara hemma när jag kom hem. Jag var inte ens säker på när dem skulle komma hem.

Jag ville vara med Liam, med killarna.

Såklart saknade jag Markus och killarna där hemma, men jag ville inte lämna Liam, Zayn, Louis, Niall eller Harry.

Tårarna rann ner för mina kinder då jag var tvungen att släppa Liam.

Han och killarna hade inte fått åka och säga hej då på flygplatsen, fanns för mycket folk, så vi stod hemma hos Christian. 

Liams ögon var blanka, men han lät inga tårar rinna. 

'We have to call eachother whener we can' sa han och jag nickade. 

'Yeah, and I promise to answer everytime you call, everytime' sa jag och kramade om honom igen. 

'Okay, I can't believe this is the last kiss I will have from you for so long' sa han och pressade sina läppar mot mina.

Jag ville inte släppa honom, inte alls.

Jag hade kvar smaken av hans läppar långt efter att jag satt mig i bilen, långt efter vi hade lyft.

Jag kollade ut genom flygplansfönstret och visste att någonstans där nere fanns min kärlek, världens bästa.

'Det kommer bli bra, ni kommer prata hela tiden. Tiden kommer gå så fort och ni kommer träffa varandra snart igen' sa Chelsea och log mot mig. 

Jag försökte le snett tillbaka och kollade se ut igen. 

'Hej' sa Markus och kramade om mig hårt. 

'Jag har saknat er jätte mycket' sa han och log mot mig. 

Jag log tillbaka mot honom. 

'Jag har saknat er med, jätte mycket' sa jag. 

Mitt leende tonade sakta bort när jag såg Adrian en dryg meter bakom oss. 

Han sneglade lite på mig och kollade sen ner i golvet. 

Jag var fortfarande sur på honom för att han varit sur på mig, men jag kunde inte missa en chans som denna att få tillbaka honom. 

Jag gick fram till honom. 

'Gina, jag..' började han och kollade upp på mig med tårfyllda ögon. 

Bara av att möta hans blick fick tårarna att rinna på mig. 

'Äh, var tyst' sa jag och kramade om honom med ett leende. 

När jag, Chelsea, Markus, Jason och Adrian satt i mitt rum och pratade ringde min mobil. 

När jag såg vem det var blixtrade det i hela mig av glädje. 

Jag reste mig upp glatt och svarade. 

'Hey' 

'Hey baby, I miss you'  sa Liam och fast jag var glad av att prata med honom ville jag bara gråta.

'Vem var det?' hörde jag Markus säga.

'Hon träffade någon speciell i somras' sa Chelsea och flinade lite mot mig.

'Äh, var tysta' sa jag och stängde dörren mellan mig och dem.

'I miss you too, sooooooo much' sa jag.

'So how's things going?'

'Well, everything is fine' sa jag och lutade mig mot väggen. 'How's things going for you?' 

'Well, everything's good here, where in Spain now'  

'Cool' sa jag och blundade hårt.

'I can't stop thinking about you. Well, I want to think about you, you're the most beautiful thing to think of, but I don't want to think about that you are so far away from me, that I can't hug you and kiss you' sa han och en tår rann ner för min kind.

'Liam..' började jag men fick svälja hårt för att inga fler tårar skulle rinna.

'Everyone keep telling me that the time will go fast and that it wont be long before we get to see echother, but I want you near now, not soon, now. I don't want to wait, it's so hard' sa han och ännu en tår rann ner för min kind.

'Liam, I know, I feel the same way. It hurts me so bad to know that we have to be apart. I want you to be close, want to feel you near. I miss the smell of you, I miss the rush I get when we hug, the fireworks inside me when we kiss, but we just have to keep walking forward and stop thinking that we are so far away, and keep think that we are going to see eachother very soon' sa jag och blundade hårt och tog ett djupt andetag.

'I know, you're right, it's just so hard' sa han och suckade.

'I know, I know'

När jag och Liam nästan pratat i en timme gick jag in i rummet igen.

'Vad sa han?' frågade Chelsea och log mot mig.

'Inte så mycket' svarade jag och Adrian skrattade.

'Inte så mycket, ni bara pratade i nästan en timme' sa han och jag skrattade.

'Ja, jo, han sa rätt så mycket' svarade jag.

'Jag vill inte till skolan' sa jag och suckade.

'Sluta nu, kom' sa Chelsea och nästan drog med mig ut till busshållplatsen.

När vi kom till skolan ville jag bara spy när jag såg Moa och hennes "crew".

Alla klasser har den där tjejen som alla killar vill ha och som alla tjejer vill vara.

Den som alla vet vem det är.

Och våran klass var inget undantag.

Jag rös till och Chelsea skrattade.

'Gud, jag hatar henne' sa Markus när vi kom fram till dem och sneglade på Moa.

'Jag är så snygg, jag vet att ni vill ha mig' sa Adrian med tjejröst och vi skrattade. 

'Kom nu' sa Chelsea och vi gick till våran lektion.

Mitt under lektionen ringde min mobil.

Alla kollade på mig.

Jag tog upp mobilen och kollade vem det var.

'Är det viktigt?' frågade min lärare och jag bet mig i läppen innan jag sen nickade.

Min lärare pekade med handen mot dörren och jag skyndade mig ut.

'Hey' sa jag och log glatt.

'Hey baby' sa Liam och jag log.

'How are you, and the others?' sa jag och fortsatte le.

'Everything is fine, the guys are talking about you and Chelsea alot' sa han.

När vi pratat i si sådär fem minuter la jag på och gick in igen.

'Förklaring?' sa min lärare.

'Det var min mamma, hon och pappa är i Kina' sa jag och min lärare nickade och återgick sen till sitt.

'Så, vem var det egentligen?' frågade Markus och lutade sig mot skåpet bredvid mitt.

'Liam' svarade jag.

'Varför är jag inte förvånad?' sa han och gick sen roat till sitt skåp.

'Gina' sa Chelsea och tog tag i mig.

'Moa är helt tills sig' sa hon och jag kollade frågande på Chelsea.

'Vadå, va?' sa jag och Chelsea log.

'Det går ett ryckte om att Liam har setts tillsammans med en tjej' sa Chelsea och jag skrattade.

'I somras, i Kalifornien' fortsatte hon och jag kollade mot Moa som stod med ryggen vänd mot mig och Chelsea.

'Sluta, du skojar' sa jag och Chelsea skrattade.

'Nej, jag menar det' sa hon och jag log lite.

December,

21/12-2011 

Jag måste medge att jag är glad över att vara tillbaka i Sverige och jag har grymt roligt med mina vänner, men det känns ändå så tomt utan Liam.

Snart julafton, och även detta året blir jag ensam.

Jag har inga släktingar i närheten, och mamma och pappa är fortfarande ute och reser, såklart.

Jag har fått fina erbjudanden.

Chelsea ville att jag skulle fira med henne, Adrian sa att jag gärna fick fira tillsammans med dem, men det som frestade mig mest var Markus erbjudande att hänga med han och hans familj och släkt i New York.

Jag har gjort det miljontals gånger förut.

Eller jag har bara varit där över jul en gång, men jag har varit med honom där flera gånger.

Nästan alla hans släktingar bor där så de bor inte på hotell eller något.

Mamma och pappa går med på allting, dem säger att det är mitt val.

Det som händer när man har föräldrar som är borta mestadels av året är att man kommer väldigt nära sina vänner.

Jag ar gjort någon resa med alla av dem som står allra närmast.

Jag har spenderat nästan varje sommar i sexton års tid med chelsea i Kalifornien, jag har varit med Adrian och hans familj och åkt skidor, jag har varit med Markus och hans släkt i New York, jag har varit med Jason i deras sommarstuga, plus att vi har varit på en bilsemester i Tyskland.

Min mobil ringde och avbröt alla mina djupa tankar.

'Hello' sa jag och log brett.

'How's everything going?' frågade Liam och jag rullade runt så jag låg på mage i min säng.
'Well, except that I miss you so much, everything is fine, I guess' sa jag rullade över på rygg igen.

'Something that's bothering you?'

'Well, I don't know where to spend my christmas. My mom and dad will be gone and I have four options, so far' sa jag.

'So, what's those options?'

'I can choose to be with my friend Adrian, I can choose to be with Chels, I can choose to go with my friend Markus and his relatives to New York or I can stay home alone all christmas long' sa jag och suckade.

'So, what are you gonna choose?'

'I am thinking of be home alone a..' längre hann jag inte innan Liam avbröt mig.

'Babe, sweetie, honey, you are not going to stay home all alone on christmas, I am not gonna let you. You are gonna celebrate christmas with your friends and you're gonna have an amazing christmas and you have to tell me all about it when we see eachother, okay?'

'Baby, don't forget to breathe' sa jag och pillade lite med mitt hår.

'Well, I guess it leans mostly to Markus option' sa jag och suckade lite.

'Liam, I miss you, alot' sa jag och suckade, återigen.

'Babe, I miss you too, so so much, but we're gonna meet, soon' sa han vilket värmde inom mig.

'Yeah, I guess you're right'

Plötsligt då knackade det på dörren där nere.

'Baby, I have to call you back, love you' sa jag och la på.

Jag la ner mobilen i fickan och gick ner för att öppna.

'Hade du tänkt sova hela dagen?' frågade Adrian och gick in.
'Kanske' sa jag och vände mig om för att gå upp till mitt rum igen.

'Markus undrar om du vill hänga med och kolla när hans syster åker skridskor' sa Adrian när jag var halvvägs uppför trappan.

'Kom in och stäng dörren, så kanske jag tänker över det' sa jag och gick sen in i mitt rum.