'Godmorgon älskling' sa mamma och log mot mig.

Jag log tillbaka.

Jag kollade ut genom fönstret samtidigt som jag satte mig ner vid köksbordet.

Man skulle kunna säga att det var ett perfekt väder för en lördag i Januari.

Solen sken på den klarvita snön och jag ville gå ut, men jag ville ändå stanna inne och bara sova för att tiden skulle gå fortare mot Liam. 

Jag åt upp och gick sen upp till mitt rum igen.

När jag hade suttit på min säng ett tag valde jag att jag skulle ta och ta vara på det bra vädret. 

Jag gick fram till min garderob och valde att ta på mig ett par jeans, ett vitt linne, en stickad kofta, en röd tubsjal och ett par vita converse.

Jag satte upp mitt hår i en tofs och sminkade mig lite.

Jag gick sen ner för trappan.

'Jag går ut lite' sa jag högt och hörde pappa svara från vardagsrummet.

'Okej, var försiktig'

Jag tog på mig min jacka och gick sen ut.
Jag satte i min hörlurar och höjde volymen till max.

Jag gick en stund och satte mig sen ner på en bänk som det inte var snö på.

Jag satt en stund och var djupt inne i mina tankar när jag plötsligt känner en hand på min axel och kraftigt rycker tilll.

Jag vände mig om och kollade på Adrian och Markus som log mot mig. 

Jag skakade lite på huvudet och log tillbaka. 

Jag stängde av musiken och Markus och Adrian satte sig bredvid mig. 

'Vad gör du här ute helt själv?' frågade Adrian och jag ryckte lite på axlarna.

'Jag hade inget annat att göra' svarade jag och han nickade.

'Hur länge har du suttit här?' fortsatte han sen och jag kollade på klockan som visade 12.30

'Inte så länge' svarade jag.

'Kom nu, jag är riktigt sugen på en varmchoklad' sa jag och reste mig upp med Adrian och Markus tätt bakom mig.

'Så hur många dagar är det kvar tills du får träffa Liam?' frågade Markus och jag tänkte efter.

'Tretton' svarade jag och kunde inte låta bli att le.

'Det ska bli roligt att träffa honom' sa Adrian och jag log mer.

'Vad bra' svarade jag och Adrian log tillbaka.
Jag kollade klockan som nu stod på 16.30, redan gått fyra timmar.

'Jag måste nog gå hem' sa jag och Adrian och Markus nickade.

'Okej, men vi hörs imorgon' sa Markus och jag nickade.

'Hej då'

Medan jag började gå tog jag på mig hörlurarna igen.

'Så, hur är han?' frågade mamma och jag tog en gaffel med grönsaker.

'Vem?' frågade jag och mamma suckade.

'Liam' sa hon och jag nickade.

'Jaha, jo, han är väl bra' sa jag och hon nickade.

'Gina, jag vet att du älskar honom, jag har aldrig sett dig så glad förut, jag förstår att han är speciell, men glöm inte av att tänka lite. Tänk på att ni inte kommer träffas alls mycket och tänk på att ni tog steget fram väldigt snabbt' sa hon och jag kollade på henne.

'Menar du att du inte vill att vi ska vara tillsammans?'

'Nej, nej, absolut inte, jag vill bara inte att du ska gå stegen för fort och bli sårad i slutet' sa hon och jag nickade.

Jag åt lite till och sa sen att jag inte var hungrig.

Jag gick upp till mitt rum och la mig ner på sängen.

Kan undra om jag ska ringa Liam kanske, vi har inte pratat på hela dagen.

Jag gick in och tryckte mig in på hans kontakt.

Jag tryckte på ring och väntade på att han skulle svara.

'Hey baby' sa Liam och jag log.

'Hey sweetie'

'What's up?'

'Nothing much, I was missing you so much that I just had to call you' sa jag och började pilla med mitt hår.

'I'm sorry that I haven't called you today. I just had so much to do and..'

'Babe, you don't have say sorry, I understand' sa jag och skrattade lite. 'My friends are really excited about meeting you, and not in the fanish way' sa jag och Liam skrattade lite.

'That's fun'

'Yeah' sa jag och det blev tyst mellan oss, så som det brukade bli när vi pratade på telefon.

'So how's everything going right now?' frågade jag.

'Everything's going alright, but I miss you' 

När jag och Liam sa hej då och la på hade vi pratat i mer än en och en halv timme.

När man tänker efter har man rätt mycket att berätta om som man inte tänker på i början.

Jag kollade klockan som stod på 20.00

Jag satte mig upp och gick ner till vardagsrummet där mamma och pappa satt.

'Vad kollar ni på?' frågade jag och satte mig ner. 

När ingen svarade suckade jag bara och gick upp till mitt rum igen.

Jag slog in Markus nummer och väntade på att han skulle svara.

'Hej' sa han och jag la mig ner på sängen.

'Hej vad gör du?'

'Inte så mycket, du då?'

'Inte så mycket, har så sjukt tråkigt' svarade jag och han suckade.

'Kan jag komma över?' frågade han.

'Självklart'

'Okej, tack, jag kommer om tio minuter, max'

'Okej, ses då' sa jag och la sen på.

Jag la ifrån mig mobilen och kollade bara upp i taket en stund, innan Markus sen kom.

Han satte sig ner med en suck i soffan i mitt rum.

'Hur är det?' frågade jag och han suckade återigen.

'Mamma och pappa bråkar bara hela tiden' sa han och jag gav honom ett medlidande leende.

'Handlar det om något speciellt?' frågade jag och han skakade på huvudet.

'Jag vet inte riktigt, jag vill egentligen inte veta heller' sa han och jag nickade.

Jag gick och satte mig bredvid honom och kollade på honom.

'Det kommer bli bra, man kan inte ha ett bra förhållande utan att bråka någon gång' sa jag och han nickade.

'Jag vet, du har rätt' sa han och log mot mig.

Två veckor senare,

3/2-2012
Jag kollade ut genom fönstret. 

Jag var inte på humör för att ha franska. 

Jag suckade och kollade bort mot Chelsea som såg ut att ha lika tråkigt som jag. 

Jag pustade ut så fort det ringde ut och skyndade mig ut från klassrummet.

'Hänger du med hem till mig eller?' frågade jag och kollade på Chelsea som nickade.

'Vad snackar ni om då?' frågade Adrian och Markus som kom fram till oss.

'Något som inte ni vet' svarade jag.

'Tur att vi inte vill veta heller' svarade Markus och jag räckte ut tungan mot honom.

'Ska ni med hem till mig eller?' frågade jag men de skakade på huvudena.

'Nej, vi har hockey träning idag' sa Adrian och jag nickade.

'Just det'

'Okej men vi hörs sen' sa jag och gav Markus och Adrian varsin kram.

'Vet du om vi har någon läxa tills på måndag?' frågade jag Chelsea och hon skakade på huvudet.

'Jag tror inte det' sa hon samtidigt som jag hängde av mig jackan och var precis påväg mot trappan upp till mitt rum när mamma ropade från köket.

'Gina, kommer du lite är du snäll'

Jag gave Chelsea en snabb blick och ryckte sen på axlarna för att gå till köket.

Väl där kändes det som att mitt hjärta skulle stanna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fredag, 17 Februari "Vad gör vi ikväll?" frågade Tyler när vi var på väg till busshållplatsen. "Det är ingen hemma hos mig, så vi kanske kan köpa lite godis, beställa hämtmat och kolla på någon film?" svarade jag och han log mot mig. "De...

  Jag och Tyler gick upp till mitt rum och stängde dörren. Vi satt en stund och pratade om skolan och om allting som hade med den att göra, men tillslut blev det tyst för ett tag, innan han sen öppnade munnen för att säga någonting.  "Hannah, ja...

  16 Januari, måndag 09.45 Jag och Jasmine gick och satte oss bredvid Tyler och Dylan som satt vid ett bord i uppehållsrummet.  "Är det bara jag eller känns det som att Clar och Zack är lite, jag vet inte, för mycket?" frågade Dylan och nick...

  Jag och Jasmine gick fram och ställde oss bredvid Zack och Clarissa som stod vid sina skåp och tog sina grejer. Bara några minuter senare kom Dylan och Tyler och ställde sig bredvid oss. "Så, vill ni hitta på något?" frågade Clarissa och kol...

    9 Januari Måndag 15.45 Hannahs perspektiv "Nej, jag menar det, hade Liam varit hemma hade detta varit den bästa julen någonsin" sa jag och Jasmine suckade. "Det säger du varje år!" utbrast hon med ett skratt och jag suckade. "Gör jag...