Nialls perspektiv

Jag kände mig verkligen skyldig när jag såg att tjejens mobil var sönder.

Det spelade ingen roll hur mycket hon försökte, jag kunde inte låta henne låta det vara.

'Snälla, kom, vi kan väl ta en liten promenad och prata om det?'

Jag såg att hon bet sig i läppen, och såg ut att överväga saken.

Efter någon stund tog hon några steg mot mig och vi började gå.

Jag såg att hon var riktigt osäker.

Hon såg hela tiden ut att kolla efter någon runt omkring.

'Så, vad heter du?' frågade jag efter en stund och lutade mig mot en hög stenmur.

'Erm, alltså, jag..' började hon.

Jag gav henne en menande blick och hon suckade.

'Lisa'

'Så, Lisa, hur gammal är du?'

'Vad har det med saken att göra?' frågade hon och jag log lite för mig själv.

'Nej, det har väl egentligen ingen större roll'

'Vad heter du då?' frågade hon sen och jag bet mig lite löst i läppen.

Skulle jag säga vem jag var, eller var det för stort vågat.

Jag rättade till kepsen lite och satte sen på mig solglasögonen som jag haft på mig för att inte allt för många människor skulle känna igen mig.

'Niall' svarade jag och hon nickade.

'Okej, Niall, det var snällt av dig att bry dig, men du ska inte betala någonting, det behövs inte alls' började hon och kollade runt lite.

'Men jag måste verkligen gå nu, jag har inte ätit och jag måste hem och..' längre hann hon inte innan jag avbröt henne.

'Vad sägs som att jag går och bjuder dig på en korv eller hamburgare eller något så pratar vi lite om saken'

'Niall, det är verkligen gulligt av dig, men nej, det är lugnt, jag har mat hemma och jag..'

'Lisa, jag menar det'

Lisas perspektiv

Efter många om och men, lite tjat och lite tjafs, fick han med mig till en korvkiosk och köpte en korv och en cola till mig.

Jag vet inte hur han fick mig till att gå med på det.

Jag kollade ned på korven med skräckblandad förtjusning.

Jag visste inte riktigt, jag hade inte ätit det sen mamma stack.

Jag satt en stund och kollade lite på korven, övervägde om jag skulle äta den, tog den närmare munnen för att sen dra bort den igen, och så höll det på en stund innan Niall harklade sig. 

'Den är inte farlig' sa han och min blick flackade mellan honom och korven. 

Tillslut tryckte jag in den en bit i munnen och tog en tugga. 

Ärligt talat hade jag inte ätit något godare på flera år. 

Jag blundade och njöt av smaken. 

Jag var så hungrig och korven var så god. 

Jag ville inte äta den egentligen, det var Nialls pengar och jag kände honom inte, varför gjorde han detta? 

Men jag kunde inte hjälpa mig själv. 

På några minuter hade jag ätit upp och Niall höll fram colan till mig. 

'Det är bra, det räckte med korven, du skulle inte ens ha köpt den till mig' sa jag och Niall höll fram flaskan närmare. 

Jag suckade och skakade på huvudet. 

'Du vet inte hur mycket jag hatar att vara så lätt övertalad' 

Niall hade en nöjt leende på läpparna och jag svalde en suck och tog en klunk cola. 

Det smakade fantastiskt. 

Visst hade jag druckit det efter att mamma lämnade oss, men, att det smakade så underbart gott. 

Jag var i himlen, åh gud vad jag skulle få ångra detta. 

Jag vet inte riktigt vad som hände. 

Jag och Niall glömde bort min mobil och började prata om massa andra saker. 

På kvällen satt jag hemma med bilden Niall hade lagt till som kontakt bild och suckade. 

Jag vet att detta inte var rätt. 

För det första kände vi inte varandra, och sen skulle min pappa döda oss båda om han fick reda på någonting. 

Men Niall var så speciell, han var så snäll och inte alls som alla andra. 

Jag hade glömt hur det var att prata med vanliga personer, i min ålder, som inte skojade om mig eller kollade med avsmak på mig. 

Han kollade på mig som att jag var speciell, eller iallafall någon som var värd lika mycket. 

Jag flämtade till och hoppade nästan en meter när min mobil plingade till. 

Jag svalde hårt flera gånger innan jag kollade och såg att det var ett sms från Niall. 

Min mage knöt ihop sig när jag med skakande fingrar låste upp mobilen. 

"Hej Lisa :) 

 Du kanske tycker jag är konstig,

 jag menar, vi känner inte varandra, men,

 vill du träffas imorgon?" 

Mitt hjärta tog några skutt upp till halsgropen och jag andades tugnt.

Ja, självklart, klart jag skulle svara ja, det var sista dagen innan pappa kom hem.

Och jag skulle ångrat mig så himla mycket om jag inte sagt ja.

"Jag tycker inte du är konstig :)

 Visst, låter roligt :)"

Jag la undan mobilen och suckade.

Han verkade så speciell, och tänk om det var sista gången vi träffade varandra imorgon.

Pappa kunde aldrig få reda på något, det skulle vara självmord att berätta för honom.

Jag svalde hårt och kände hur magen drog ihop sig mer och mer för varje andetag jag tog.

Imorgon, då skulle jag få träffa honom igen.

Jag vaknade av att min mobil plingade till där den låg på nattduksbordet.

Jag satte mig upp och kollade klockan, halv sju.

Jag låste upp mobilen och såg ett sms från Niall.

"Jag måste jobba idag,

 men jag slutar vid två.

 Vill du träffas då? :)"

"Okej,

 visst, när, var? :)"

"Där vi lämnade varandra igår,

 vid tre? :)"

"Låter bra,

 vi kan höras sen :)"

Jag la ner mobilen igen och suckade.

Ingen skola för mig idag, jag ville aldrig mer gå dit.

Och nu när jag träffat Niall finns det så mycket mer.

Jag la mig ner igen, och kunde inte låta bli att le.

Jag gick in i badrummet och drog av mig kläderna för att sen ställa mig i duschen.

Jag rös till när det kalla vattnet träffade min kropp och sakta blev varmt.

Jag stod i duschen ett tag innan jag gick ut.

Jag drog på mig underkläder och virade en handduk runt min kropp.

Inne i mitt rum bytte jag om till ett par vita jeans, ett mörkt pösigt linne, en svart cardigan och mina gamla slitna skor.

Jag kollade klockan och nickade sen, 14.45

Jag stod nervöst och väntade på Niall vid lekplatsen vi lämnat varandra dagen innan.

Klockan var snart tre och det var bara några minuter kvar tills han skulle komma.

Jag kände hur organen i min mage knöt ihop sig och det bildades en klump i min hals.

Det kändes så himla bra, men samtidigt kändes det fel.

Så var det inte, det var aldrig någon som pratade med mig, och ville träffa mig igen.

Men kanske var det ödet.

Kanske var det något sånt där jag behövde, någon som kunde ge mig en liten närhet.

Jag andades tugnt och det kändes som att jag skulle spy, varför var jag så nervös?

jag hade inte pratat med någon så på hur många år sen som helst, seriöst.

Jag hade slutat vara med folk vid sju års ålder, och det var snart nio år sen.

Jag hade överlevt med pappa i snart elva år.

Jag rycktes ur mina drömmar och hoppade nästan en meter upp i luften när jag kände en hand på min axel.

Jag vände mig om och möttes av ett varmt leende.

Ett par solglasögon och en keps och man såg nästan inte att det var han. 

Men jag såg igenom det, var något som strålade med honom som hade fått mig att se honom i den största folksamlingen. 

'Hej' sa Niall och hans leende blev om möjligt större. 

Jag log också och han drog in mig i en kram. 

'Hej' 

'Berätta lite om dig' sa Niall och jag kände hur magen knöt ihop sig.

'V-vad vill du veta?'

'Vi skulle ju kunna börja med hur gammal du är' sa han och flinade lite.

'Ehm, sexton i oktober' svarade jag och Nialls ansikte bildade ett förvånat uttryck.

'Jaså, jag skulle gissat att du var äldre' sa han och jag rodnade lite.

'Hur gammal är du då?' frågade jag och han log.

'Tjugo' svarade han och jag nickade lite.

Okej, fyra år var ganska mycket.

Jag hade förväntat mig kanske två år, men inte fyra..

Jaja, vad spelade det för roll?

Jag bara skakade av mig tanken och han fortsatte prata.

'Säg något om din familj' sa han och jag ryckte till.

Det kändes som att någon högg en kniv i mitt hjärta.

Magen knöt ihop sig till en enda stor boll, det kändes som en klump i halsen och jag kände tårarna bränna på deras väg till ögonen.

'Den är skit'

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fredag, 17 Februari "Vad gör vi ikväll?" frågade Tyler när vi var på väg till busshållplatsen. "Det är ingen hemma hos mig, så vi kanske kan köpa lite godis, beställa hämtmat och kolla på någon film?" svarade jag och han log mot mig. "De...

  Jag och Tyler gick upp till mitt rum och stängde dörren. Vi satt en stund och pratade om skolan och om allting som hade med den att göra, men tillslut blev det tyst för ett tag, innan han sen öppnade munnen för att säga någonting.  "Hannah, ja...

  16 Januari, måndag 09.45 Jag och Jasmine gick och satte oss bredvid Tyler och Dylan som satt vid ett bord i uppehållsrummet.  "Är det bara jag eller känns det som att Clar och Zack är lite, jag vet inte, för mycket?" frågade Dylan och nick...

  Jag och Jasmine gick fram och ställde oss bredvid Zack och Clarissa som stod vid sina skåp och tog sina grejer. Bara några minuter senare kom Dylan och Tyler och ställde sig bredvid oss. "Så, vill ni hitta på något?" frågade Clarissa och kol...

    9 Januari Måndag 15.45 Hannahs perspektiv "Nej, jag menar det, hade Liam varit hemma hade detta varit den bästa julen någonsin" sa jag och Jasmine suckade. "Det säger du varje år!" utbrast hon med ett skratt och jag suckade. "Gör jag...