Lisas perspektiv

Jag la mig tugnt ner och lät det blöta gräset omfamna mig.

Jag kollade upp mot himlen för en stund innan jag sen stängde ögonen och drog in ett djupt andetag.

Det doftade gräs och maskrosor blandat med vatten.

Jag kände något vått i min panna och ögonen öppnades sakta mot min vilja.

Det började regna, great.

Jag suckade, och utan att bry mig låg jag kvar och tänkte.

En liten flicka springer ljudlöst genom lägenheten och fumlar tyst på väggen efter strömbrytaren.

Hennes hår är långt och rött, nästan guldfärgat.

Lampan tänds och rummet nästan öppnar upp sig för henne.

Rummet är fullt av prydnadsfigurer och kristallskålar.

Där, på soffan framför henne, ligger hennes mamma, precis som hon hoppats.

'Mamma'

Flickan puttar varsamt på kvinnan, nästan som att hon är rädd för att väcka henne.

'Mamma'

Hon puttar en gång till.

Kvinnans ögon far upp så snabbt att flickan nästan trillar bakåt.

'Älskling, ska inte du sova?' frågar kvinnan och flickan står yst och kollar ner i golvet. 

'Pappa är arg' mumlar flickan.

Hon har gråten i halsen och kinderna är påväg att överhettas.

'Kom här älskling, det kommer bli bättre' säger kvinnan och drar in henne i sin famn.

Hon lägger sig på sängen bredvid kvinnan.

Kvinnan drar handen mjukt och varsamt genom hennes guldröda lockar och låter de hänga fritt.

'Allting kommer bli bättre, det kommer ordna sig'

Mina ögon for upp mot min vilja av det höga mullrandet som ekade i luften. 

Jag tvingade min kropp upp och jag började små springa bort mot hyreslägenheterna som låg ett par hundra meter bort från ängen.

Jag öppnade sakta dörren till lägenheten och bad till gud att pappa inte var så arg idag.

'Hur ser du ut?' sa pappa argt och jag stannade sakta framför dörren till köket där han satt med en spritflaska i handen.

'Det började regna' svarade jag och kollade ner i golvet.

'Hade du skyndat dig lite från skolan kanske det inte hade blivit så' röt han och jag rös till av hans raspiga röst.

'Gå upp till ditt rum!'

Jag nickade och gick sakta upp till mitt rum.

Jag stängde dörren, la min väska på golvet och la mig på sängen. 

Jag tog ett djupt andetag och slöt ögonen. 

Inga slag idag iallafall, det är ju alltid bra.

Jag vaknade av det höga ljudet av en dörr som smälls igen.

Jag öppnade sakta ögonen, lyssnade noga efter andra ljud, inget.

Pappa hade gått, jag var ensam.

Jag pustade ut och slöt ögonen.

Beroende på vart pappa skulle och hur mycket jag skyndade mig kanske jag kunde hinna gå härifrån utan att pappa märkte något.

Jag skyndade mig upp ur sängen, drog på mig ett par mörka gamla jeans och ett vitt linne med svart text på som pappa köpt till mig någon gång förra året, ja han var inte helt hjärtlös, och tog min skolväska.

Jag skyndade mig att dra på mig mina slitna reebok knytskor som jag vet mamma köpte till mig i för tidig present någon gång förra året.

Det är det enda jag hör av henne.

Jag får ett kort någon gång på min födelsedag vartannat år, hon skickar någon present något år när hon kommer ihåg, och ibland får jag kort på hennes nya familj.

Jag skulle kunna döda för att få vara med henne, men sen tänker jag om när jag kommer ihåg vilken häxa min mamma egenltigen är.

Jag tog min svarta gamla kofta, drog på mig den och gick sen ut från lägenheten.

Jag låste snabbt och sprang ner för trapporna.

Innan jag öppnade porten och gick ut var jag noga med att se till att pappa inte var någonstans inom synhåll.

Jag sprang så fort jag kunde bort bakom ett av radhusen och pustade ut när jag kommit in i skogen.

Jag tog alltid den vägen till skolan.

Jag tog upp min mobil och log.

Jag var riktigt glad att ha den.

En dag hade min pappa inte druckit så mycket, och han kom hem med en ny Iphone till mig när han slutat jobbet, som han inte längre har kvar.

Det var en IPhone 3GS.

Jag suckade när jag såg att klockan bara var kvart över sju.

Jag började inte innan åtta.

Jag gick tyst och drog in djupa andetag.

Undra hur det hade varit om mamma aldrig stuckit.

När jag gick genom den, vad som kändes som, oändliga korridoren kunde jag känna allas blickar bränna i ryggen som knivhugg.

Jag svalde hårt och låste sakta upp mitt skåp, undrar hur det hade känts om allting var annorlunda.

Jag passade inte in här, jag passade inte in någonstans.

Jag var trött på det här.

Jag var trött på mitt liv, jag var trött på att vara jag.

Jag var trött på att känna att jag inte passade in och att inte ha någon nära, trött på att lärarna låstades som att de inte såg, låtsades som att det inte visste.

Jag vet att de visste, det var därför de aldrig ringde hem när jag inte var i skolan, det var därför de aldrig försökte göra någonting när jag gick, de visste allting.

Jag drog mitt hår över axeln och suckade.

Om bara detta kunde vara en enda stor mardröm.

Jag öppnade dörren och gick in.

'Vart är du påväg?!' röt pappa från vardagsrummet när jag satt min fot på första trappsteget.

Jag svalde hårt och slöt ögonen.

Snälla gud, var på min sida.

Jag öppnade ögonen och vände mig om.

'Till mitt rum' mumlade jag och pappa vände sig mot mig.

'Kom hit!' väste han och pekade framför sig.

Jag gick in och ställde mig ett par meter från pappa där han satt i soffan.

'Varför är du hemma så sent? har jag inte sagt åt dig att komma hem direkt efter skolan?'

Jag hade blicken fäst i marken när jag kände pappas hårda grepp om min käke när han lyfte mitt ansikte.

'Kolla på mig när jag pratar med dig! Hur ska jag få dig att fatta vad jag säger?!'

Min kind brände till när pappas hand träffade den med all sin kraft.

Mitt huvud flög åt sidan och det krävdes all min självkontroll för att inte lägga mina händer på kinden och börja gråta. 

Jag visste att det aldrig lönade sig att gråta, speciellt inte med pappa.

Det var min största regel, jag fick aldrig, aldrig, gråta inför pappa, det gjorde allting tusen gånger värre.

Jag fick mig själv att framstå som svag och visade att det var pappa som hade all makt och kontroll.

Pappa tog tag i min käke igen och hans rödsprängda ögon stirrade in i mina gröna.

Jag fick ta i med all min kraft för att inte kolla bort.

Pappas handflata träffade min kind igen och jag spände hela kroppen av smärta.

Han gav mig en hård knuff så att jag åkte in i väggen och smärtan flög som en stöt genom min rygg.

Han tog tag i min handled så hårt att det kändes som att han stoppade blodcirkulationen.

'Gå upp till ditt rum!'

Han släppte mig och jag tog min väska och så fort jag kommit utom synhåll sprang jag upp för trappan och till badrummet.

Jag slöt ögonen och kände hur tårarna brännde bakom ögonlocken.

Jag vet att det inte hjälpte att gråta, jag kunde gråta hur mycket jag ville och ingenting skulle ändras, men jag kunde inte hjälpa det. 

Tårarna bara kom, jag kunde inte hålla inne dem längre. 

Lisa är en tjej på snart sexton år.

Hennes hår är färgat brunt med blonda slingor och hon har melerade ögon.

Lisa bor i London tillsammans med sin pappa.

När Lisa bara var fem år blev hennes mamma gravid.

Hon träffade en ny kille och lämnade Lisa med hennes pappa.

Lisas pappa dricker mer och mer, och aggretionen går ut över Lisa själv.

Hon passar inte in i skolan och hon passar inte in bland folk.

Lisa bönar och ber för ett bättre liv, och kanske kommer det förr eller senare, när hon träffar på någon speciell..