'Skit?' frågade Niall förvånat och jag nickade.

'Precis'

Jag kollade ner i marken och suckade, innan jag sen kollade upp på Niall igen.

'Jag vill helst inte prata om det'

Niall nickade förstående och jag kollade ner i marken igen.

Det var ingen, ingen, som visste sanningen om mitt liv, och jag kände inte att berätta det för en främling, även fast den främlingen var Niall.

'Du är så speciell' sa Niall plötsligt och jag kollade på honom med en frågande blick.

'Hur menar du då?'

'Ja, du är inte som alla andra, du är inte som någon jag har mött förut' sa han och jag kollade ut mot det mörkblå vattnet igen.

'Det tar jag inte som en komplimang' sa jag och Niall kollade på mig med en allvarlig blick.

'Det borde du göra, det var menat som en. Du står ut från alla andra som jag brukar träffa, du är så snäll och omtänksam, det är något med dig som gör dig så himla unik'

Det kändes som ett par vingar började flaxa omkring i min mage och jag kollade på Niall med ett leende.

De kommande två veckorna träffade jag Niall varje dag förutom helgerna.

Vi hade kommit så nära varandra att det inte gick att komma närmare.

Vi var så lika, men samtidigt så olika, och vi hade så roligt ihop att jag nästan glömde av allting runt omkring.

Pappa hade blivit allt värre och hade jag inte haft Niall hade jag inte klarat det. 

Det hade gått överstyr, och jag var trött på att aldrig kunna gå med shorts eller utan kofta. 

Jag ville berätta för Niall, det ville jag verkligen, men jag kunde inte, jag ville belasta honom med det och göra honom orolig. 

'LISA!' hörde jag pappa ropa från nedervåningen.

Hans röst var lika raspig som vanligt, men den lät lite, ödmjukare?

Jag gick förvånat och tyst ner för trappan till köket där pappa satt.

'Jag var tvugen att skaffa ett nytt jobb..' började han och jag nickade sakta.

'Det är ett helgjobb och det ligger ganska långt härifrån, så det betyder att jag kommer åka härifrån på fredag morgon, och komma tillbaka på måndag kväll'

Jag kollade stumt på honom och mina ögon var lika stora som bollar.

Skulle han vara iväg varje helg? driver han med mig nu?

Jag började nästan gråta av lättnad.

Faktumet att han skulle vara hemma varje dag skar lite i mig, men att ha lugn och ro varje helg kändes som en välsignelse.

Det kändes verkligen som att allting skulle bli bättre.

'Borde inte du vara i skolan?' frågade Niall och jag skakade på huvudet och kollade upp mot den klarblå himlen igen.

'Nej, det är inget ställe för mig' svarade jag

Niall nickade sakta och förde sin blick uppåt. 

Jag och Niall hade känt varandra i lite mer än tre veckor, och det kändes bra.

Jag satte mig upp efter en stund och kollade mot Niall.

'Kom' sa jag och drog honom med mig.

Jag tog ett djupt andetag när vi stod utanför min lägenhet.

Första gången någon var hemma hos mig, någonsin.

Jag öppnade dörren.

Det kändes bra, riktigt bra.

'Hur kommer det sig att vi inte varit här förrän nu?' frågade Niall och log fånigt mot mig.

'Vad menar du?'

'Ja, vi har bara varit hemma hos mig eller ute, men inte här'

'Min pappa är inte den mest trevliga personen' sa jag och Niall nickade.

'Vad gör han nu?'

'Han jobbar på helgerna' svarade jag och Niall nickade igen.

Vi gick upp till mitt rum och jag satte mig på sängen.

'Fint rum' sa Niall och kollade runt lite.

'Erm, tack' svarade jag, och granskade mitt rum, och jag kunde inte förstå hur han tyckte det var fint.

'Jag borde gå nu, jag ska jobba imorgon' sa Niall och jag nickade.

Klockan var halv elva. 

'Men vi ses' sa Niall och kramade om mig. 

Jag nickade i hans famn och log mot honom tills han stängde dörren. 

Jag gick upp till mitt rum, gjorde mig iordning och la mig i sängen. 

Utan Niall hade jag inte varit där jag är idag. 

Jepp, han gjorde mig verkligen gladare. 

När jag vaknade på lördagen låg jag inte kvar i sängen länge. 

Jag tog på mig ett svart linne, ett par mörka jeans, en grå luvtröja och mina slitna skor. 

Klockan var bara nio och jag var ganska rastlös med ingenting att göra.

Jag dammsög hela lägenheten två gånger, diskade och kollade på de få tv-kanaler som vi hade.

Jag ryckte till när min mobil började ringa.

Jag rös till av glädje när jag såg att det var Niall.

'Hallå?'

'Hej Lisa! Vill du träffas?'

'Gärna, vart, när?'

'Jag kan komma till dig om en halvtimme ugefär, går det bra?'

'Utmärkt'

'Bra, hejdå'

'Hejdå'

Jag la på och kunde inte låta bli att le lite.

Mitt liv hade helt klart blivit bättre sen jag träffade Niall.

Jag satte mig ner i gräset med ryggen mot klippan.

Niall gjorde likadant och en stund satt vi bara där i tystnad.

Jag kunde se i min ögonvrå att Niall rörde sig lite för att sätta sig bekvämare.

Jag ryckte till lite i när jag kände en hand på min.

Jag såg i Nialls ansiktsuttryck att han inte heller var berädd på att min hand skulle ligga där, men han flyttade inte sin hand.

Jag kunde inte låta bli att le lite fånigt för mig själv.

Vi satt där en stund innan Niall kollade på mig. 

'Lisa' 

'Mm' svarade jag och kollade på honom. 

Han såg lite osäkert på mig och kollade sen ner i marken. 

Han flyttade sig lite närmare mig och vi kollade intensivt in i varandras ögon innan han sen lutade sig fram och våra läppar nuddade varandra.

Jag kysste honom tillbaka och han drog sina mjuka läppar bort från mina för att kolla på mig.

'Jag gillar dig' sa han sen och kollade osäkert på mig.

'Jag gillar dig med' svarade jag och drog in honom i en till kyss.

'Jag ringer dig imorgon' sa Niall och jag nickade.

'Okej, längtar redan' sa jag och Niall log.

Vi gick åt varsit håll och jag gick och la mig direkt när jag kom hem.

Allting för att tiden skulle gå fortare mot Niall.

Jag och Niall satte oss på klippan igen.

Vi pratade om allt möjligt och vi hade roligt som alltid.

När vi sprang runt nere i sanden tappade Niall sin mobil.

'Du tappade din mobil' sa jag och tog upp den för att ge den till Niall.

Jag sträckte mig fram för att ge den till honom, och råkade trycka på hem knappen.

Mobilen lös upp och jag kolladepå hans bakgrund.

En bild på några killar och en text.

One Direction.

Jag tänkte efter lite, varför var det namnet så välbekant?

Det tog något ögonblick för mig att förstå.

'Det är ju du' sa jag sen och kollade på Niall med stora ögon.

Vad hade jag gett mig in på?

Niall, ifrån One direction?

'Lisa, det ändrar ingenting' sa han och tog ett steg närmare.

Jag tog ett steg tillbaka.

Han borde ha berättat för mig, och jag borde ha fattat att jag inte skulle pratat med honom, allra minst kysst honom.

Jag skulle inte klara av det, och speciellt inte när pappa inte får veta något.

Och jag älskade Niall, jag älskade honom för mycket för att låta honom behöva stå ut med mitt liv och mina problem.

Jag hade för mycket komplikationer för att fortsätta vara med Niall, jag ville inte göra det mot honom, jag kunde inte.

Han skulle inte vara med såna som mig och jag var inte med såna som han.

Det funkade inte.

Klart att jag inte var som någon han träffat förut, det är ju lite uppenbart.

Han är världskändis och jag är bara jag.

'Jag borde ha berättat, jag är jätte ledsen, Lisa' sa han och tog ett steg närmare mig.

Jag var bara riktigt glad för att jag inte berättat sanningen om mig än, det skulle gjort allting svårare.

'Det är inte det, du kan inte vara med mig, och jag kan inte vara med dig. Förlåt Niall, men det funkar inte' sa jag sakta och med tårarna i ögonen började jag springa.

Jag sprang in i skogen så fort mina ben orkade, och lite till.

Det var liten grej att bråka om, men samtidigt var det så himla stort.

Han kunde inte vara med mig, det ska inte vara så, det är bara inte så.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fredag, 17 Februari "Vad gör vi ikväll?" frågade Tyler när vi var på väg till busshållplatsen. "Det är ingen hemma hos mig, så vi kanske kan köpa lite godis, beställa hämtmat och kolla på någon film?" svarade jag och han log mot mig. "De...

  Jag och Tyler gick upp till mitt rum och stängde dörren. Vi satt en stund och pratade om skolan och om allting som hade med den att göra, men tillslut blev det tyst för ett tag, innan han sen öppnade munnen för att säga någonting.  "Hannah, ja...

  16 Januari, måndag 09.45 Jag och Jasmine gick och satte oss bredvid Tyler och Dylan som satt vid ett bord i uppehållsrummet.  "Är det bara jag eller känns det som att Clar och Zack är lite, jag vet inte, för mycket?" frågade Dylan och nick...

  Jag och Jasmine gick fram och ställde oss bredvid Zack och Clarissa som stod vid sina skåp och tog sina grejer. Bara några minuter senare kom Dylan och Tyler och ställde sig bredvid oss. "Så, vill ni hitta på något?" frågade Clarissa och kol...

    9 Januari Måndag 15.45 Hannahs perspektiv "Nej, jag menar det, hade Liam varit hemma hade detta varit den bästa julen någonsin" sa jag och Jasmine suckade. "Det säger du varje år!" utbrast hon med ett skratt och jag suckade. "Gör jag...