Jag reste mig upp från sängen och gick fram till min garderob.

Jag valde att ta på mig en bikini, den var neonrosa och utan band, ett usa linne som slutade någon centimeter under naveln och ett par jeansshorts.

Jag satte upp mitt långa bruna hår i en lös boll på huvudet, och gick sen ut från mitt rum.

När jag såg killarna sova i soffan blev jag först lite rädd, sen kom jag ihåg vilka det var.

Jag gick försiktigt genom rummet så att de inte skulle vakna.

Medan jag satt och åt frukost tänkte jag på vilket bra väder det var, och efter frukosten tog jag med mig mina solglasögon och en handduk ut till poolen och la mig i en solstol.

Jag kände en iskall vattenstråle mot min kropp och flög upp ur stolen med ett tjut.

Jag vände mig om och kollade surt på killarna som stod där och flinade mot mig.

Jag tror det var, Niall, och..?

Liam... jo men så var det, Niall och Liam.

Liam höll vattenslangen i handen, och både han och Niall skrattade som galningar.

'Yeah, so funny' sa jag sarkastiskt och log fejkat mot dem.

'I want to get tanned, please' sa jag klagande och kollade bedjande på dem för att sen vända mig om för att gå och sätta mig i stolen igen, men jag han knappt ta ett steg innan jag kände ett par starka armar om mig och några sekunder senare var jag nere i vattnet.

Jag simmade upp till ytan och tog ett djupt andetag.

Jag såg Liam komma upp till ytan och flina mot mig.

'Liam..' sa jag klagande och han skrattade.

'It's just fun' sa han och skvätte vatten på mig.

'I'm gonna show you what's fun' sa jag och började simma mot honom, men han var för snabb och simmade undan från mig utan några problem.

'That's not fair!' utbrast jag och han skrattade.

'You get all the justice that you need' sa han och jag räckte ut tungan i en grimas.

Jag hade inte känt killarna i mer än tolv timmar, och vi betedde oss nästan som att vi känt varandra hela livet.

Mina tankar avbröts av att jag nästan drunkade i vatten.

Jag tog ett djupt andetag när jag kom upp till luften och kollade sen på Niall som hade hoppat i vattnet.

Altting slutade med att vi hade vattenkrig.

När jag hade legat i solen ett tag hade nästan hela jag torkat.

Varken Liam eller Niall hade gått upp ur vattnet en enda gång, däremot hade Zayn som kom när jag gick upp varit uppe ett par gånger.

Jag satte i hörlurarna och höjde volymen på musiken.

Jag kom till en egen värld, en alldeles speciell värld.

Jag drog ut kontakten till hårfönen och satte istället in den till plattången.

Chelsea hade övertalat mig att gå på bio, fast jag egentligen bara ville vara hemma i kväll.

Killarna hade gått för några timmar sen, anledningen sa dem inte.

Jag tror inte att de vet att jag och Chelsea vet vilka det är.

Hur ska man kunna berätta för dem att vi vet vilka dem är, eller hur skulle dem kunna berätta för oss vilka dem är?

Jag suckade och sminkade mig och fixade sen håret, och efter det gick jag ut till mina väskor som jag inte packat upp än.

Jag slängde ut det mesta av mina kläder på sängen, innan jag bestämde mig för att ta på mig ett vitt linne som slutade några dryga centimeter nedanför naveln, ett par svarta shorts och ett par vita converse.

Jag drog på mig en kofta och tog lite parfym, för att sen lägga ner mobil, nycklar och lite andra viktiga saker i min handväska.

Jag gick ut till Chelsea som satt i vardagsrummet och väntade på mig. 

'Ska vi gå?' frågade hon och jag nickade. 

'Jag måste gå på toa' sa Chelsea och jag kollade på henne. 

'Seriöst, det är ju typ världens kö och filmen börjar snart' sa jag och hon drog med mig ut från bion. 

'Då får vi gå någon annanstans' sa hon och kollade sig omkring. 

'Där' sa hon och pekade mot en pizzeria. 

'No way, man får inte låna toaletten om man inte handlar någonting, aldrig att jag går på toa där' sa jag och hon suckade.

'Då går jag väl själv då' sa hon och gick över vägen till pizerian.

Jag satte mig ner på en bänk som stod precis bredvid mig för att vänta.

'Psst'

Jag hörde något bakom mig och vände mig sen om när jag inte såg något. Jag var helt oförberedd på att någon skulle stå där så jag gav ifrån mig ett tjut och min hand for upp till min mun. 

Killarna flinade mot mig och satte sig ner bredvid mig. 

'You almost gave me a heart attack' sa jag och killarna skrattade. 'Seriously, take it easy' sa jag men började själv skratta lite. 

Jag vände min blick mot pizzerian och väntade på att Chelsea skulle komma tillbaka. 

'Jag är sjukt hungrig' sa jag och kollade på Chelsea som nickade.

'Jag med' sa hon och jag suckade.

'Vi skulle ätit i stan innan' sa jag och hon höll med.

'Jag lagar någonting'

Jag gick in i köket och kollade vad vi hade.

Jag skulle ju alltid kunna laga en ägg omelett och steka lite bacon, men vart fanns alla stekpannor? 

'Det finns inga stekpannor' sa jag och kollade på Chelsea.

'Dem står ute i förrådet' sa hon och jag kollade på henne.

'Du får hänga med och hämta dem' sa jag och hon skakade på huvudet.

Jag svalde medan jag tog på mig ett par skor och gick ut till "förrådet".

Det stod ute på tomten en bit bort från huset.

Jag gick dit så snabbt jag kunde.

Jag fick knappt in nyckeln i låset.

Det var riktigt läskigt att vara där ute klockan två på natten då det är helt svart.

Så fort jag fick upp låset och tagit en stekpanna låste jag dörren så snabbt som möjligt.

När jag vände mig om trodde jag verkligen att jag skulle få en hjärtattack.

Jag tog ett steg bakåt medan min hand for upp till min mun för att jag inte skulle skrika.

Det kändes som att mitt hjärta stannade ända tills jag insåg vem det var.

'You wanna kill me?' sa jag och kollade på Liam som skrattade lite.

'I didn't mean to scare you'

'Well, you did' sa jag och skrattade lite.

'What are you doing here anyways?'

'Me and the boys didn't hav anything to do' sa han och jag nickade.

När jag vaknade och gick ut i vardagsrummet låg alla killarna i soffan och sov, precis som igår.

Jag gick in i köket där Chelsea satt och åt frukost.

'Godmorgon' sa jag och gick fram till kylskåpet.

'Har du några planer för idag?' frågade Chelsea och jag nickade.

'Planerna är att bara ligga vid poolen hela dagen'

'Låter härligt' sa Chelsea och jag log mot henne samtidigt som jag tog med mig ett glas och juicepaketet till bordet och satte mig mitt emot henne.

När jag hade ätit klart gick jag in till mitt rum och bytte om till min bikini.

Jag satte upp håret i en boll och satte mina solglasögon på huvudet, för att sen ta min mobil och mina hörlurar med mig.

När jag kom ut till vardagsrummet såg jag att killarna inte var där längre.

Jag fortsatte förbi soffan och ut till baksidan och poolen.

Jag la mig i en solstol och satte i hörlurarna.

Jag log för mig själv och satte solglasögonen riktigt.

Jag tog ut hörlurarna och tog av mig glasögonen när jag kände några kalla vattendroppar på mig.

Jag kollade på Liam som inte var en badkruka direkt.

'Are you coming?' sa Liam och kollade på mig.

'I don't know' sa jag och han kollade bedjande på mig.

'Please' sa han och jag skrattade.

'Okay' sa jag och la undan mobilen för att sen hoppa i poolen.

Vi skvätte vatten på varandra och hade lite vattenkrig och så.

Jag simmade undan från honom, men han tog tag i mig.

Hans blick mötte min och det kändes som att allting runt omkring oss stannade.

Hans ögon var så fina, jag har inte tänkt på det förut.

'Is the water warm?'

Jag och Liam släppte taget om varandra snabbt och kollade upp på Zayn som nu stod med ryggen mot oss och la en handuk i en av solstolarna.

'Very' svarade jag och slängde en blick på Liam, men han kollade inte på mig.

Jag suckade högt inom mig själv.

Jag gick upp ur poolen och torkade mig lite med handduken innan jag gick in.

Vad var det som hände?

Jag kunde svära på att Liam var på väg att kyssa mig.. 

Jag skakade på huvudet och gick in till mitt rum.

Sakta tog jag ut tofsen ur mitt hår.

Vad var det egentligen som hände?

'Kom' sa Chelsea och drog med mig upp på en kulle.

Ju längre upp vi gick desto högre blev "musiken" eller "sjungandet".

'Här' sa hon och stannade, längst upp på kullen, eller berget som det mer var likt.

'Chels..'

'Sch, lyssna'

'Men tänk om dem ser oss' sa jag och kollade in mellan buskarna där jag såg en brasa.

'Bara lyssna' sa hon och jag skulle ta ett steg närmare henne.

Jag höll på att snubbla över en sten, och som en ren reflex tog jag tag i Chelsea som trillade ner för kanten.

Hon gav ifrån sig ett gällt tjut och killarna tystnade.

'Chelsea!' ropade jag och kollade ner på Chelsea som landade hårt i vattnet.

Som tur var var det bara ungefär två meter eller något.

Jag kollade ner mot Chelsea som höll på att gå upp ur vattnet.

'Gina, när jag kommer upp här ifrån kommer jag att ha ihjäl dig'

'Det var inte meningen' ropade jag tillbaka och hon mumlade något jag inte hörde för att sen gå ur vattnet.
Några sekunder senare kommer Chelsea upp på kullen.
För en sekund gav hon mig en dödsblick, men sen vänds hennes blick till något bakom mig.

'Hur gick det?' frågade jag.

När hon inte reagerar vänder jag mig om och kollar nervöst på de fem killar som står framför oss.

'What happend?' frågade en utav dem, och jag öppnade munnen för att säga något, men jag fick inte fram något.

'Nothing' sa jag tillslut och Chelseas blick vändes till mig igen.

'Nothing? yeah, she just pushed me off the cliff' sa hon surt och jag vände mig mot henne.

'Jag puttade dig inte, jag trillade!' utbrast jag och hon skakade på huvudet.

'Men ändå var det jag som trillade i vattnet'

'Det var en olyckshändelse, du kan inte bli sur på mig!'

'Inte? watch me!'

'Men sluta, nu är du bara fjantig!'

Någon harklade sig bakom mig och jag vände mig om och kollade mot killarna som kollade frågande mot mig och Chelsea.

'Everything's fine, she's just overreacting about everything' sa jag och kollade mot Chelsea som gav mig en dödsblick.

'Överreagerar? hur skulle du känna det om någon puttade ner dig för en klippa?'

'För sista gången, jag puttade dig inte jag trillade. Det var inte mitt fel'

'Vems fel var det då?' sa hon och slog ut med sina armar i en gest. 

'Ingens, okej? Ingen kunde hjälpa att det hände' sa jag och hon suckade.

'Okej, du har rätt' sa hon och tog sen allt sitt hår till en sida och vred ur vattnet.

'Are you sure everything's alright?' sa en av killarna och Chelsea nickade.

'I'm sure'

'What are you even doing out here?' frågade en av dem, som såg ut att vara den äldsta, men jag vet inte. Det är inte jag som håller koll på sånt, det är Chelsea.
'My cousins are living on the other side of the woods, and we are living in a "cottage" or it's more like a house, just five minutes from here' sa Chelsea och de nickade.

'Are you two from here?'

'No, we are from sweden, but we're living here like every summer' svarade jag och allas bickar vändes mot mig.

'So, you're going to live in the woods all by yourself for the whole summer?'

'Yes, and if we need something, we're just going to my cousins' svarade Chelsea och killarna nickade återigen.

En stunds tystnad spred sig över oss.

'But you know what, i'm pretty cold..' började Chelsea och kollade menande på mig. 'I really need to go home and change clothes before I get all sick, you wanna come?' sa Chelsea och kollade på killarna. 

'You don't think it's scary to have five boys that you don't know in your house?' sa en av killarna och flinade. 

'You're so childish' sa Chelsea och började sen gå ner för berget. 

Jag gick efter henne, och kunde samtidigt höra killarna följa efter. 

'Vänta, jag måste bara känna på vattnet' sa jag högt och sprang fram till en brygga där. 

Precis som jag vände mig om kände jag en knuff. Jag gav ifrån mig ett tjut och sekunden efter landade jag i vattnet. 

Så fort jag kom upp till ytan tog jag ett djupt andetag. 

'Chelsea!' sa jag högt och kollade upp mot henne. Hon flinade mot mig. 

'Revenge!' sa hon högt och jag skyndade mig upp till ytan. 

'Du är död' ropade jag efter Chelsea och började jaga henne upp mot killarna som stod och flinade mot oss. 

'Du får fånga mig först' sa hon retandes och sprang runt killarna. 

Vi sprang flera varv runt killarna innan jag sen på något underligt sätt trillade baklänges på en utav killarna, medan jag drog med mig någon annan, så typiskt mig.

Vi alla tre föll till marken.

Jag kollade upp på de andra som stod och skrattade.

'Are you okay?' sa en av killarna som trillat och reste sig upp för att sen sträcka fram en hand till mig.

Jag tog den och han hjälpte mig upp.

'I think so' sa jag och skrattade lite samtidigt som jag borstade av sanden, men struntade när jag kom på att det inte gick bort eftersom att jag var blöt.

'Chelsea, har du något shampo?' sa jag högt medan jag gick genom vardagsrummet där killarna satt, för att komma till rummet jag sov i.

'Ja, det står i den lilla toaletten' svarade hon och jag nickade, medveten om att hon inte kunde se det.

'Okej, tack' sa jag överdrivet högt samtidigt som jag gick förbi killarna ännu en gång.

Jag hämtade shampot och tvålen från det lilla badrummet för att sen ta med mig det till det stora.

När jag kände det varma vattnet mot min kropp rös jag till.

Jag tänkte efter lite.

Jag håller ingen koll på sånna här saker, men hade inte Chelsea sagt att killarna var..?

Men det är dem väl inte, men om det nu är dem så kanske dem inte vet att vi vet?

'Herregud' sa jag högt av hur jobbigt detta var.

Några veckor senare

Jag satte mig ner på min plats bredvid Chelsea i flygplanet.

Hon kollade på mig och log.

Jag log tillbaka.

'Jag är glad att vi är vänner igen' sa hon och leendet på hennes läppar blev större.

'Jag med' svarade jag och kollade runt.

'Äntligen' sa Chelsea högt när vi kom ut från flygplatsen.

Jag skrattade åt henne medan jag kollade runt efter hennes kusin som skulle hämta oss.

När jag såg henne kom hon springande mot oss och log glatt.

'Hej' sa hon och kramade oss.

Hela vägen hem till kusinerna pratade Chelsea om allt och inget, medan jag och Sophie(kusinen) satt helt tysta.

'Vi hade tänkt att ni två kan få bo i stugan detta året' sa Christian, Chelseas farbror.

'Ja, ja, ja, tack så mycket!' sa Chelsea glatt och tog sina väskor och drog med mig ut.

Bakom deras hus låg det en stor skog, och en liten bit in i den låg "stugan".

Stugan var typ ett hus, jag vet faktiskt inte varför dem kallade det stugan.

Det fanns kök, badrum, tre sovrum, ett tv-rum, nästan som i ett vanligt hus.

Det bästa var att stugan låg på en stor gräsplätt, så dem hade byggt en swimmingpool bredvid.

Det var hur lyxigt som helst, det var därför Chelsea så gärna ville bo där när vi var här.

Annars brukade hennes ena kusin och hennes man bo där, men hon har visst flyttat nu.

Vi gick in i stugan och Chelsea blev helt galen utav alla saker som fanns där.

Chelseas farbror hade rätt mycket pengar, så han hade köpt stugan tillsammans med huset. 

Sen hade han gjort poolen helt själv, och han hade gjort så att man kunde ändra temperaturen i vattnet, det var hur coolt som helst, riktigt lyxigt verkligen. 

'Fattar du hur bra vi kommer att ha det här eller?!' sa Chelsea och släppte ner sina väskor på golvet.

Hon gick in i köket och öppnade kylskåpet.

'Det finns mat och allting' sa hon och jag log.

Jag gick ut på "bakgården" där poolen låg och log lite för mig själv.

Tomten var väldigt stor, så fastän att skogen låg runt omkring kom det jätte mycket sol dit.

Rena sommardrömmen var det.

Helt sjukt liksom.

'Ska vi ta bussen till stan eller något' sa Chelsea och jag vände mig om.

'Visst, jag ska bara byta kläder och så' sa jag och tog med mina väskor till ett utav rummen.

Jag bytte om till ett par svarta shorts och ett vitt linne.

'Ska vi gå?' frågade jag och Chelsea nickade.

'Det här kommer bli det bästa sommarlovet någonsin' sa Chelsea och jag nickade.

'Verkligen' svarade jag och hon log brett mot mig.

'Jag kan inte fatta att vi ska bo i stugan helt själva' sa hon och jag skakade på huvudet.

'Eller hur, inte jag heller'

'Kom, vi går' sa Chelsea och vi reste oss upp från bordet och gick ut från cafeét.

'vart vill du gå?' frågade jag och hon ryckte på axlarna.

'Jag vet inte' vi började gå lite sakta och jag kollade runt på alla skylfönster.

'Dit' sa Chelsea och drog med mig in i en stor klädaffär.

'Du skulle passa hur bra som helst i den här' sa hon och höll upp ett ursnyggt neonrosa linne med döskalle på, och dragkedja på baksidan.

'Njae..' sa jag, men tanken på hur snygg den hade varit i sommar övervägde det hela.

'Prova det' sa Chelsea och föste in mig i ett provrum.

'Jag är helt utmattad' sa Chelsea och satte sig ner vid köksbordet.

Jag följde hennes ide och satte mig ner jag med.

Under kanske två timmar i stan hade jag köpt det rosa linnet med döskalle på, en/ett grönt topp/linne med dragkedja där fram som slutade vid navlen ungefär, ett par svarta jeansshorts med guldiga och silvriga nitar, ett par höga svarta byxor, ett par ljusblå converse och ett par svarta sandaler/gudinnaskor?.

Hur hade jag råd med allting egentligen?

Jag reste mig upp igen för att ta ett glas vatten.

'Kom' sa Chelsea och log mot mig.

'Vart ska vi?' frågade jag och hon ryckte på axlarna.

'Utforska' svarade hon och jag tvärstannade.

'Klockan ett på natten?'

'Vågar du inte?' sa hon och kollade på mig.

'Chels' sa jag klagande och följde med henne ut.

Vi gick längre och längre in i skogen, ända tills den tog slut.

Jag stannade och kollade ut över den sandtäckta stranden.

'Vet dina kusiner att det finns en strand här?' frågade jag och kollade på Chelsea som ryckte på axlarna.

'Inte en aning'

Jag fortsatte gå ner mot vattnet och stannade sen.

'Gud, är det varmt i vattnet?' sa Chelsea och började springa runt. 

Hon skvätte vatten på mig och jag skrattade. 

Hon skvätte så mina shorts och mitt linne blev blöta.

'Chelsea' sa jag och kollade på mina kläder.

Hon skrattade och började sen gå längs med kanten.
Vinden var inte så varm och jag kände att jag frös lite.

Chelsea hade iallafall ett par jeans och en kofta över sitt linne.

'Chelsea, jag frys..' började jag men hon avbröt mig.

'Sch, lyssna' sa hon.

'Lyssna på vadå?'

'Sch' sa hon och jag lyssnade noga efter vad hon menade, då hörde jag det.

Det var någon, eller några, som sjöng någonstans.

'Vad är...'

'Sch!' sa Chelsea igen innan hon sen kollade på mig med stora ögon.

'Hör du vilka det är eller?!'

Jag måste medge att jag hade världens bästa kompisar.

Aldrig att jag var med dem och inte var glad.

Jag kollade runt på killarna som sprang runt och fjantade sig på det gröna gräset.

Men sen finns det ju alltid några minnen som förstör allting.

Det var här jag, Adrian och Chelsea alltid brukade vara förut.

Det här var som vårat ställe.

Jag ville bara börja gråta.

Jag vände mig om, bort från killarna, och granskade den gröna ängen, träden, bänken, allting. 

Jag önskade bara att allting skulle bli som förut, jag vill inte att dem ska gå runt och hata mig.

Jag är verkligen säker på att dem pratar om hur mycket båda hatar mig.

Jag känner mig hemsk, det är mitt fel att det är som det är.

'Gina, hur är det?'

Jakes ord lät bara som mumlanden.

Gråten trängde upp i halsen.

Jag svalde hårt flera gånger för att tårarna inte skulle rinna.

Jag vände mig om mot killarna igen, deras oroliga blickar mötte mig.

'Jag mår bra, det är okej' sa jag och de bara kollade på mig.

'Vi går och äter något' föreslog Markus och alla höll med.

Jag tog en tugga av min pizza som att jag aldrig ätit förut.

Pizzan finns iallafall alltid där för mig.

Den är mycket bättre än människor.

Jag suckade och la ifrån mig pizzan.

'Kommer snart' sa jag och försökte komma ihåg vart Jasons badrum låg. 

När jag kom in låste jag dörren och tog fram min mobil. 

Jag slog in Chelseas nummer och ringde, men fick inget svar. 

Jag suckade tyst och skrev ett meddelande istället. 

'Snälla Chelsea, kan du inte höra av dig? 

Det var inte meningen att det skulle bli som det blev, jag ville inte det här...

Jag är lika sårad som du är, kan du inte bara förstå det?

Snälla, hör av dig!'

Jag suckade och la ifrån mig mobilen för att gå ut till killarna igen.

Jag åt inte mer utav min pizza, den såg bara så motbjudande ut.

'Gina, hur är det med dig?' frågade Markus när jag bara suttit och stirrat på pizzan ett tag.

'Det är bra, pefekt' svarade jag sakta utan att dra blicken från pizzan.

'Gina, du ska inte skylla det som hänt på dig, det är verkligen inte ditt fel!' sa Markus och jag kollade på honom.

'Inte mitt fel? det är bara mitt fel' sa jag och han skakade på huvudet.

'Du är inte den enda som är ansvarig för vad som hänt, det är lika mycket Chelseas och Adrians fel, om inte mer' sa han och jag skakade på huvudet samtidigt som jag kollade ner i pizzan igen. 

'Jag förstörde allt..' sa jag tyst och suckade.

Efter en stund hade jag och Markus bestämt oss för att gå hem till mig.

Det kändes skönt, jag kunde inte prata med någon så som jag kunde prata med Markus, förutom Chelsea.

Men det var inte på samma sätt.

Markus lyssnade verkligen och förstod på ett helt annat sätt än Chelsea.

'Gina, du kan inte gå runt och skylla allting på dig, du kunde inte hjälpa något utav det, och egentligen har varken Chelsea eller Adrian rätt att vara sura på dig, det borde vara tvärtom' sa Markus och kollade allvarligt på mig.

'Men nu är det inte tvärtom och jag vet inte vad jag ska ta mig till..' fick jag fram som en viskning, jag ville fortsätta men jag fick inte fram några ord, det var helt tomt. 

Jag vaknade utav att min mobil ringde. 

'Hallå?' svarade jag, men det lät mest som ett mumlande. 

'Vakna nu, du ska till skolan idag!' sa Jake på andra sidan luren och jag suckade lite.

'Hur mycket är klockan?' sa jag trött och kollade på Markus som fortfarande sov i min soffa.

'Sju' sa han och jag suckade högt.

'Jag orkar inte' sa jag och la mig under täcket.

'Jo, gå upp nu!' var det sista han sa innan han la på.

'Vem var det?' sa Markus som nu vaknat och stod bredvid min säng.

'Jake..' sa jag och suckade.

'Vad sa han?'

'Att jag skulle gå upp' svarade jag och Markus drog av mig täcket.

'Precis, gå upp nu' sa han och gick sen ut från mitt rum.

Jag suckade och gick sen in på toaletten för att fixa mig.

Jag sminkade mig, plattade håret och tog på mig en vit t-shirt med ett svart kors på, ett par jeans och ett par vita converse.

Jag gick sen ner för trappan och in i köket.

Halv åtta bara, vi börjar inte förrän om en och en halv timme. 

Jag suckade och gick till Markus i vardagsrummet.

Det kändes verkligen konstigt att Adrian och Chelsea inte var i skolan.

Jag och Markus var inte de enda som skolka.

Dem var nog minst lika rädda att jag skulle vara i skolan som jag var rädd för att dem skulle vara där.

Jag fattar egentligen inte hur det kunde bli såhär..

Adrian är sur på mig för att jag inte gillade honom och Chelsea är sur på mig för att hon inte tror på att det var han som kysste mig och inte tvärtom.

Jag ville inte att det skulle bli såhär, jag kunde inte hjälpa att Adrian gillade mig och att Chelsea gillade honom.

Det var inte mitt fel, det finns ingen som kan göra något åt det. Man bestämmer inte över sina känslor direkt.

Det känns fel att dem inte pratar med mig, det var ju inte bara mitt fel, eller var det?

Jag kunde ju inte hjälpa att det som hände hände, jag kunde inte bestämma det.

'Gina, kommer du?' sa Markus och avbröt mina tankar.

Jag ryckte till, nickade och stängde mitt skåp för att sen gå efter dem.

'Vem ska vi till?' frågade Jake och kollade på oss.

'Vi kan väl gå till mig' sa jag och ryckte på axlarna.

'Gå och hämta godiset' sa Markus och jag suckade uppgivet medan jag reste mig upp.

Jag hann inte komma in i köket innan min telefon ringde.

'Hallå?'

'Hej gumman, hur är det?' sa mamma i andra änden.

'Hej mamma, jo allting är bra, hur är det själv?'

'Det är jätte bra, jag har inte haft tid att ringa på ett tag, jag har haft så mycket'

'Det har inte gjort så mycket' svarade jag.

En stunds tystnad spred sig mellan oss.

'Hur går det i skolan?'

'Det går bra'

Det knackade på dörren så jag gick dit för att öppna.

'Är du säker på det? du har inte struntat i den va? du har gjort dina läxor, allt är som det ska?'

'Mamma, jag mår bra, allting är bra...' sa jag men tystnade när jag såg vem som stod i dörröppningen. 'Mamma, jag får ringa tillbaks' 

Jag kollade stumt på Chelsea som svalde hårt och kollade ner i marken. 

'Jag vet inte vad jag ska säga' sa hon tyst, nästan ohörbart.

Hon kollade upp på mig med lika tårfyllda ögon som mig och när våra blickar möttes gjorde även vi det i en kram.

'Du behöver inte säga något' viskade jag till henne och blundade hårt.

'Jag fattar inte hur jag kunde göra så, det var hur fel som helst, jag är så ledsen' sa Chelsea och kramade om mig hårdare.

Tårarna vällde upp i mina ögon och jag log lite.

'Chelsea, jag älskar dig'

Det känns hemskt att Chelsea verkligen tror att jag skulle hålla på med killarna hon gillar, jag är inte sån. 

Jag skulle inte göra något för att såra Chelsea, och det vet hon. 

Jag suckade och slängde mig på sängen.

Men Adrian kan inte gilla mig, det funkar inte. 

Jag gillar honom också, men det är inte på det sättet. 

Varken jag eller Chelsea kan tvinga Adrian att gilla henne, men jag kan inte heller tvinga mig själv att gilla honom. 

Hur ska man göra för att det inte ska bli fel? 

Jag ville inte såra någon av dem, men det slutade med att jag sårade båda. 

Vad ska jag ta mig till? 

Jag tog upp mobilen och slog in Adrians nummer.

Han svarade inte..

Det var inte meningen att såra någon, varför ska det alltid bli fel?

Jag slog istället in Chelseas nummer, men hon svarade inte heller. Kom bara till röstbrevlådan. 

'Hej, det är jag. Förlåt, för allt. Kan du ringa mig?' sa jag snabbt och la sen på. 

Jag skrev snabbt in ett meddelande till Adrian.

"Hej, är du sur på mig?

Förlåt!

Kan du ringa mig, snälla!"

Jag suckade, medveten om att ingen utav dem skulle ringa.

Jag gick ner till köket och kollade på klockan. 20.38

Jag suckade och gick in i vardagsrummet.

Jag slog på tv:n och drog en filt över mig.

När jag vaknade stod tv:n fortfarande på.

Jag stängde av den och gick raka vägen upp till mitt rum.

Jag kollade telefonen, men såklart ingenting.

Jag slog in Adrians nummer igen.

Bara telefonsvarare.

'Hej, jag är jätte ledsen, snälla kan du ringa mig när du hör detta'

Jag la på och slog istället in Chelseas nummer.

Telefonsvarare där med.

'Hej Chels, kan du snälla höra av dig? ring mig när du hör detta, snälla'

Jag slängde mobilen på sängen i ren frustration och suckade högt.

Vad håller jag på med?

Det enda min mobil har gjort idag är att pipa, men ingenting från varken Adrian eller Chelsea.

Nu orkar jag inte ens kolla mobilen längre, alla sms och alla samtal är bara från antingen Markus, Jason, Jake, eller någon annan. Alla ringer och sms:ar förutom Chelsea och Adrian.

Jag vill inte detta mer, jag ville ju aldrig såra någon.

Jag blundade hårt och lät sen alla tårar rinna.

Jag vill bara att allting ska vara bra.

Jag tog upp mobilen och slog in Adrians hemnummer.

'Hallå?' svarade hans mamma.

'Hej Kristina, det är Gina, är Adrian hemma?' sa jag och hon tystnade lite.

'Nej tyvärr, han är ute just nu'

'Okej, kan du hälsa honom att jag ringt?'

'Det kan jag göra, du får ha det så bra'

'Tack detsamma' sa jag och la sen på.

Jag tog upp mobilen och slog in Adrians mobilnummer för att sen ringa honom.

De gick signaler så han hade på sin mobil.
Han svarade inte så jag kom fram till röstbrevlådan.

'Snälla Adrian, jag vet att du är där, ring mig, snälla' sa jag snabbt och blundade sen hårt. 'Snälla..' sa jag medan en ensam tår rann ner för min kind. Jag la snabbt på och slog min hand i bordet.

Jag slog in Chelseas nummer och inte heller hon svarade.

Jag lämnade inget meddelande utan ringde bara hem till henne istället.
'Hallå' svarade hennes storebror.

'Är Chelsea där?' frågade jag snabbt.

'Nej, hon är inte hemma just nu, jag hälsar att du har ringt' sa han och jag suckade.

'Tack' svarade jag bara och la på.
Jag är säker på att dem är någonstans tillsammans och pratar om hur dålig vän jag är.

Jag suckade och ville bara försvinna där ifrån.

Hur kunde allting bli så fel på bara en dag?

Jag ville inget hellre än att allting skulle reda ut sig.

Precis då ringde det, men det var varken Chelsea eller Adrian.

'Ja' sa jag och suckade.

'Vad gör du? alla undrar vart du är. Du svarar inte på sms eller samtal, hur är det?' sa Markus och jag suckade återigen.

'Jag vill inte prata om det, okej? jag har varken lust att träffa någon eller prata med någon just nu..' sa jag och la mig ner på min säng.

'Gina, jag gillar inte att du mår såhär. Jag finns alltid om det är något, det vet du' sa han och tvingade fram ett snett leende.

'Jag vet, men det är ingenting jag har lust att prata om nu' sa jag och Markus suckade oroligt.

'Okej, men lova att ringa om det är någonting'

'Jag lovar' svarade jag och en tår rann ner för min kind. 'Jag älskar dig'

'Älskar dig med, hej då' sa han.

Det kändes skönt att det iallafall fanns en som inte hatade mig.

Markus har alltid varit en riktigt bra vän, han väljer aldrig sida, han finns alltid för alla.

Han är underbar.

'Gina' sa någon och knackade på dörren till mitt rum.

Jag suckade högt och la en kudde över mitt huvud.
'Ska du ligga här och sova hela dagen?' frågade Markus och drog undan kudden.

'Det är planen, ja' sa jag bara och kollade surt på honom.

'Du kan inte hålla på att skita i skolan så mycket som du gör' protesterade han och jag suckade.

'Bara låt mig vara ifred' sa jag och drog tecket över huvudet.

'Gina, du kan inte skolka såhär mycket, det funkar inte' sa han strängt och jag suckade.

'Jag känner inte alls för att gå till skolan idag, så om du bara låter mig vara ifred och låter mig göra det jag känner för så vorde det bra'

'Jag tänker inte låta dig förstöra dina chanser, du går upp nu och går till skolan'

Jag stönade riktigt högt och kollade på honom.

'Hur kom du in?' frågade jag sen och han ryckte lätt på axlarna.

'Nycklar?' sa han sen och jag tänkte efter.

'Har du en nyckel hit?'

'Nej, men du hade glömt dina nycklar hemma hos Jake' sa han och jag nickade.

'Kom nu' sa han och jag suckade.

'Jag väljer nog att inte göra det' sa jag och det var nu hans tur att sucka.

'Det finns inget val här' envisades han och jag reste mig upp och gick ut i hallen och ner för trappan till köket.

Jag hällde upp ett glas juice och vände mig sen om för att kolla på Markus.

'Det blir ingen skola för mig idag, okej?' sa jag och han suckade samtidigt som han tog av sig sin jacka.

'Då blir det ingenting för mig heller'

'Har någon nämnt hur grymt jobbig du är?' frågade jag och han ryckte lite på axlarna.

'Det händer ibland' sa han och log sen lite. Han kramade om mig och jag log lite också.

'Var Chelsea och Adrian i skolan idag?' frågade jag och Markus skakade på huvudet. 

'Någon hemma' sa någon plötsligt från hallen och in kom Jake, Jason och Kevin.

'Vart har du varit hela dagen?' frågade Kevin och jag ryckte på axlarna.

'Hemma' svarade jag bara.

'Och vart har du varit?' frågade Jake och kollade på Markus.

'Här' svarade han och Jake skakade på huvudet.

Det var verkligen inte första gången jag skolkade, och det var inte första gången som Markus skolkade med mig.

'Ni är helt otroliga, vet ni det?' sa Jake och kollade på oss.

Om man kollade på oss alla i vårat "gäng", vi som brukade hänga, skulle man inte kunna tro att det var jag och Markus som brukade skolka.

'Hänger ni med ut?' frågade Jake sen och jag ryckte på axlarna.

'Ut?' frågade jag och kollade på honom.

'Bara ut lite, käkar eller något?'

'Visst, ska bara fixa mig' svarade jag och reste mig sen för att gå upp till mitt rum.

Jag kollade mig i spegeln.

Jag drog av mig mina pyjamasbyxor och linnet och tog på mig ett svart linne och ett par jeansshorts.

Jag gick in på toaletten och sminkade mig och gick sen ner till killarna.

'Klar?' frågade Kevin och jag nickade.

'Kom då' fortsatte Jason och vi gick.

Jag kollade ner i min pizza och tänkte över vad Chelsea hade sagt.

'Var inte så negativ, vi kommer få, jag ska övertala dem'

Men jag var helt säker på att vi inte skulle få.

Inte för att mina föräldrar var stränga, dem gick med på typ allting.

Men bara för att jag inte skött skolan och tagit den först så skulle jag inte få.

Jag vet inte hur många gånger rektorn och lärare pratat med mina föräldrar denna terminen.

Och jag vill inte tala om betygen..

Varför ska allting vara så krångligt?

'Hallå? Gina?'

'Va?' sa jag och kollade upp på Adrian som knäppte med fingrarna. 

'Jag frågade om du ville hänga med till Jake sen?' 

'Vilka ska dit?' 

'Jag, Markus, Kevin, Linus i Jakes klass, vet inte om någon mer ska dit' sa han och jag ryckte på axlarna. 

'Varför inte?' 

'Tja' sa Jake när han öppnade dörren. Jag suckade. 

Vi gick upp till hans rum, vilket var typ lika stort som våran övervåning, där det satt typ hundra killar.

Jag suckade återigen och skakade på huvudet.

Jag satte mig ner i en fåtölj som stod vid sidan av två soffor.

En stund senare hade jag äntligen klurat ut att killarna som var där var Adrian, Jake, Kevin, Markus, Linus, Jonas, Karl, Filip, Lucas, och Jason, och jag hade äntligen klurat ut vem utav dem som var vem.

Karl, Markus, Jonas, Jonas, Jake, Kevin. Kevin, Adrian, Jonas, Jonas, Karl, Markus, Markus, Linus, Jonas.

Nej, Markus, Jonas, Linus, eller var det han som var Linus?

Nej, det var han som var Jonas, eller nej. Jonas är han, nej, det är Jonas som är Markus, eller, nej.

Markus är Linus, och Linus är Kevin som är Karl. Och Karl måste ju vara Markus, som är Jonas. Och då måste ju Jonas vara jag. Nej men, jag är ju jag.

Men då är Jason Lucas, och Lucas är Kevin. Då måste ju Kevin vara Kim, nej men det finns ingen Kim.

Vänta, Kevin, Markus, Jason, Lucas, Adrian, Jake, Filip, Karl och Jason.

Så får det bli.

'Hallå?' sa Adrian och vevade med handen framför mina ögon.

Jag ryckte till och kollade runt.

'Va?'

'Vad tänker du på?' frågade han och jag tänkte efter.

'Ehm, ingenting' sa jag och skakade bort tanken för att kolla på honom igen. 'Vad?' 

Jag ryckte på axlarna och lutade mig bakåt och fokuserade på tv spelet killarna körde. 

'Hallå?' sa jag när jag svarade i telefonen. 

Jag sneglade lite på killarna som tystnat och såg att dem kollade på mig. 

'Hej, vad gör du?' sa Chelsea och jag ryckte på axlarna. 

'Inte så mycket, vad gör du själv?'

'Ingenting, vill du träffas?''

'Visst, när?'

'Hemma hos mig om femton minuter?'

'Visst, ses. Puss' sa jag och la på.

Jag reste mig upp och vände mig om för att kolla på Adrian.
'Jag drar till Chels, ska du med?' frågade jag och han kollade runt lite.

'Visst, varför inte?' sa han och vi gick.

'Du' sa Adrian och sparkade iväg en sten.

'Mm' sa jag och kollade på honom medan vi fortsatte gå.

'Vi har ju känt varandra rätt länge..'

'Ja?' sa jag lite osäkert och han stannade för att sen börja gå igen.

'Fast det var inget' sa han sen och fortsatte gå.

Jag kollade frågande på honom men sa ingenting.

Undrar vad det var med honom då.

Jag gick frågande efter utan att säga något, jag vet att det bara skulle störa honom.

'Hej' sa jag när jag öppnade dörren hem till Chelsea.

Jag vet inte varför vi inte knackade, vi bara gjorde inte det.

'Hej' sa hon högt från vardagsrummet så jag och Adrian gick dit.

Jag satte i soffan och hon log brett mot mig.

'Vad?' frågade jag och hon fortsatte bara le mot mig. 'Men vad är det?'

'Vi fick!' sa hon snabbt och flög på mig och kramade mig.

'Fick vad?' sa jag och kollade frågande på henne.

'Åka till Kalifornien!' fortsatte hon.

'Jag förstår inte' sa jag och hon log bara brett mot mig. 'Har du pratat med mina föräldrar?'

Hon nickade hastigt och jag kollade stort på henne.

'Har du seriöst övertalat mina föräldrar?'

Hon nickade och log mot mig.

Jag vet att hon verkligen ville detta, vi har liksom gjort detta tillsammans i flera år nu.

Det har blivit nästan som en tradition att åka till hennes kusiner på sommarloven.

Jag kramade henne hårt va glädje.

För en stund sen hade Adrian gått och skulle träffa Markus någonstans, men skulle snart komma tillbaka.

'Jo..' sa Chelsea och kollade på mig.

'Ja?' sa jag och kollade på henne.

Varför var alla så konstiga?

'Jag tror... att jag gillar Adrian igen..' sa hon och jag ryckte lite på axlarna.

'Säg inte det till mig, säg det till honom' sa jag och hon suckade.

'Det är just det som är så svårt. Jag vet inte vad jag ska säga och jag vet inte vad han tycker om mig' sa hon sakta och kollade bedjande på mig.

'Men försök säga det till honom, han kanske tycker samma sak men inte vågar han heller' sa jag och tänkte på Adrian.

'Du har rätt, jag ska säga det till honom' sa hon i samma ögonblick som hennes mamma ropade från nedanvåningen.

'Chelsea, Adrian är här!'

'Han kan komma upp' ropade Chelsea tillbaka och några sekunder senare kom Adrian och Markus in i rummet.

Efter en stund hade vi bestämt oss för att dra hem till mig och kolla på film.

'Jag går ner och fixar popcorn, någon som hänger med?' sa Chelsea och kollade på oss som satt tysta.

'Någon?' fortsatte hon sen och Markus reste sig upp.

'Jag hänger väl med' sa han och de gick ner.

'Jo, Gina..' sa Adrian och jag kollade på honom.

Vad är det alla måste berätta hela tiden?

'Ja?' sa jag och kollade på honom.

Han kollade på mig suckade.

'Det är en sak som jag måste berätta' sa han och jag ryckte på axlarna.

'Vadå?'

Innan jag hunnit tänka längre satt vi med läpparna tätt tryckta mot varandra.

Chelseas perspektiv

Jag gick mot Ginas rum där dörren stod på glänt.

Precis innan jag skulle öppna dörren helt kikade jag in och hejdade mig.

Där inne satt Adrian och Gina och.... Kysstes?!

Jag backade sakta och kände mig stum.

På ett ögonblick hade jag glömt av vad det var jag skulle fråga dem och skyndade mig istället tyst ner för trappan.

Ginas perspektiv

'Jag kan inte' sa jag och kollade bort från Adrian. 'Förlåt, men det går inte'

Jag suckade och kollade ner i golvet.

Så Adrian gillade mig, och Chelsea gillade honom?

Vad skulle jag göra för att inte göra dem upprörda?

'Det funkar inte, förlåt, men jag kan inte'

'Vad är det med dig?' frågade jag och kollade på Chelsea som stod med armarna i kors framför mig.

'Vad det är med mig? det är du som gjorde allt det här' sa hon upprört och slog ut med armarna i en gest.

'Gjorde vad? vad pratar du om?'

Jag kollade frågande på henne som bara fnös.

'Du vet mycket väl vad jag pratar om' sa hon och jag fattade ingenting.

'Det är ju det jag inte gör, så kan du snälla förklara för mig varför du beter dig så konstigt?'

'Du kan ju börja med att förklara varför du går runt och hånglar med alla' sa hon och stirrade på mig.

Nu fattar jag, hon måste ha sett mig och Adrian.

Och jag vet att hon menar att jag var ihop med Jake för inte så längesen, och för att jag sen efter det hånglade med Jason på en fest då jag var väldigt väldigt full.

'Det var han som kysste mig' försvarade jag mig och Chelsea bara fnös.

'Det såg det inte ut som för mig..'

'Vet du, jag skiter i hur det såg ut för dig, det enda som spelar roll är att jag vet hur det verkligen är sen får du tro exakt vad du vill' sa jag högt och skyndade mig sen från hennes rum och från hennes hus.

Så det var därför hon var så konstig när vi kollade filmen och när vi gick hem till henne.

Varför ska allting vara så komplicerat?

Ginas perspektiv

Jag gick genom den, vad som kändes onändliga, korridoren för att komma till mitt skåp.

Tredje gången denna veckan jag försovit mig.

'Miss Carter' sa min lärare med sammanpressade läppar.

Jag struntade i honom och gick och satte mig på en ledig stol.

'Miss Carter, stannar du kvar en stund' sa min lärare och jag suckade.

Jag lutade mig mot katedern medan han stängde dörren.

'Du kan inte fortsätta komma sent varje dag' började han. 'Det är inte långt till sommarlovet, tvinga mig inte att tala med dina föräldrar'

Jag suckade och drog handen genom mitt hår.

'Det ska inte upprepas' sa jag, redan på väg ut från klassrummet.

'Vad var det där om?' frågade Chelsea och lutade sig mot skåpet bredvid mitt.

'Inget' svarade jag och hon skrattade. 'Tvinga mig inte att ringa dina föräldrar' sa jag och försökte låta som Mr. Turner.

'Ta det lugnt, skolan kommer att ha slutat innan han gjort något åt saken' sa hon lugnande och jag skrattade till.

'Tell me something I don't know'

'Helg!' sa Chelsea högt när vi kom ut.

Jag skrattade åt hennes gest och skakade lätt på huvudet.

'Nästa vecka med, sen är det sommarlov, är det inte härligt?'

'Inte alls' skojade jag och vi fortsatte gå.

'Vad ska vi göra ikväll?' frågade Chelsea och jag ryckte på axlarna.

I precis samma ögonblick ringde min mobil.

'Hallå?'

'Tjena, vad gör du?' sa Adrian och jag log.

'Verkligen ingenting, lust att komma över?'

'Låter bra, Kevin, Markus och Jake hänger på'

'Lugnt, skynda!' sa jag och la sen på.

Jag satte på musik och kollade på Chelsea som genast höjde.

Hon tog tag i mig och började dansa.

'Ehm' sa någon bakom oss och jag vände mig om.

'Hej' sa jag och log mot killarna.
Kevin, Markus och Jake vek sig av skratt och Adrian bara stirrade konstigt på oss.

'Förstår ni varför jag inte brukar ta med kompisar till dig?' sa han och jag började också skratta.

Vi gick ner och Adrian tog en läsk ur kylen.

'Är inte dina föräldrar hemma?' frågade han och jag skakade på huvudet.

'Dem kommer inte hem förrän om en månad' svarade jag och han nickade.

'Vad händer i sommar då?' frågade Adrian och innan jag hunnit svara gjorde Chelsea det.

'Vi ska till Kalifornien'

'Ska vi?'

Chelsea kollade menande på mig. 'Eller, ja det ska vi'

'Nice' sa Markus och jag nickade.

'Chelsea, kom lite' sa jag och drog med mig Chelsea in i vardagsrummet.

'Vad?' frågade hon och jag kollade på henne.

'Det var det jag tänkte fråga dig. Vad menar du med det?'

'Vi ska till Kalifornien'

'Du vet att jag inte får för mina föräldrar' protesterade jag och han skrattade till.

'Du kommer få, och vi ska till Kalifornien!'

'Sluta! Du känner mina föräldrar lika bra som jag och jag tror vi båda vet vad dem kommer svara när vi frågar'

'Var inte så negativ, vi kommer få, jag ska övertala dem'

'Lycka till' suckade jag och gick sen in till killarna i köket. 

'Jaja, jag måste gå nu, vi ses i skolan på Måndag' sa Chelsea och pussade mig på kinden.

'Hej då' svarade jag och hon gick ut.

'Vi kanske ska gå nu' sa Adrian och kollade på mig.

'Nej, ni kan väl stanna?' frågade jag och han kollade på mig och sen på killarna.

'Varför inte?' sa Jake och jag nickade.

'Bra!' 

Adrian satte sig ner igen och kollade på mig.

'Vad ska vi göra?'

Jag ryckte på axlarna.

Jag satte mig ner på golvet och det slutade med att jag tillslut låg ner.

Jag tog fram mobilen och gick in på sms.

Bara en massa utav mamma.

Jag vill åka till Kalifornien och hälsa på Chelseas kusiner, men jag kommer aldrig få för mina föräldrar.

'Vad tänker du på?' frågade Adrian och jag kollade på honom.

'Va?'

Han suckade och skakade på huvudet.

'Det var inget'

Jag nickade och fortsatte med det jag höll på med.

'Jag vet' sa jag och satte mig upp.

'Kan vi inte ha en filmkväll?' frågade jag och killarna kollade på varandra.

'Visst' sa Kevin och de andra höll med.

På väg till affären passade vi på att gå hem till Adrian som bodde rätt över gatan.

Där har han bott i hela sitt liv, precis som jag bott där jag bor nu i hela mitt liv.

Jag och han brukade alltid vara när vi var små, men han gillade inte Chelsea, och Chelsea gillade inte honom.

Men båda ville vara med mig.

När vi var yngre, tretton eller något, blev dem tillsammans, men var bara tillsammans i någon månad.

Nu är dem jätte bra kompisar, men det tog ett tag för dem att lära känna varandra.

'Hej raring' sa Adrians mamma, Kristina, och kramade om mig.

'Hej' svarade jag och log mot henne som log tillbaka.

'Är du ensam hemma nu?' frågade hon och jag nickade. 'Hur länge?'

'En eller två månader till' svarade jag och hon nickade.

'Om du behöver något är det bara att komma över, vi är alltid hemma. Och sen har du en nyckel hit va?' frågade hon och jag nickade.

Hon log mot mig och jag log tillbaka för att sen gå upp till killarna på Adrians rum.

'Klara?' frågade jag, fast jag egentligen inte visste vad vi skulle göra här.

De nickade och vi gick där ifrån.